Kan ni föreställa er att vara död?

Jag hoppas på att det inte händer så mycket.
Att det blir som innan jag föddes skulle vara bättre än det jag upplever idag.

Det är nämligen så att jag planerar mitt självmord och hoppas att jag
får mod att utföra det innan saker blir sämre än vad dom redan är.
Jag är psykiskt sjuk sedan länge, idag är det lite bättre än vad det har varit innan, men
inte lika bra som när jag var ett barn.
En människa som mig själv förtjänar och enligt mig bör inte ta upp
någon plats här i världen.
Not: Jag är i kontakt med psykiatrin.

Vi har ju ett oerhört mycket mer utvecklat medvetande än en myra. Om det har nån betydelse eller inte vet jag inte.

Jag ska ta en stor dos svamp en vacker dag och se om jag får några svar. Trams? Nej, det tror jag faktiskt inte. Jag ser det blott som en möjlighet dock, i grunden är jag ganska säker på att lyset bara slocknar och poff så är man borta.

Och det skrämmer, som sagt. Att inte kunna sitta på ett moln och blicka ner och se vad som sker i världen efter att jag lämnat t.ex. Det känns fruktansvärt betydelselöst att man en dag helt plötsligt är borta och ens gärningar i livet inte spelar någon som helst roll.