Citat:
Ursprungligen postat av Psilosopher
OK, att begreppet är grovt generaliserande och dessutom vida missbrukat torde stå klart, och kanske det borde bytas ut mot något mindre kontaminerat. Frågan är vad man skulle vinna på det, då smuts som regel ackumuleras hur man än gör. Shamanhet? Shamanskap? Ja, ja. Nå.
Jag har aldrig uppfattat begreppet som en beskrivning av en enhetlig religion eller kultur, utan snarare som dansande, transande, helande, trippande, totemdyrkande och möjligtvis förfäderskommunicerande traditioner som funnits med oss en god stund genom (för)historien, i många olika kulturer och integrerat helt eller delvis i många religioner. Eller utanför, samt i avsaknad av urkunder eller för den delen tydliga allmängiltiga dogmer. Kanske inte religionsvetenskap är det enda perspektivet utifrån vilket man bör förstå shamanism?
Klistrandet och målandet av våra egna föreställningar på infödingarna är jag införstådd med, bl.a. via en kurs om det koloniala idéarvet, så det försöker jag i möjligaste mån undvika. Kväljningar, indeed.
Hoppas jag förstod dig någorlunda rätt, utan att ha hunnit läsa böckerna du refererade till.
Dock, för att åter ansluta till trådens ämne så avslutar jag med att vidhålla den uråldriga existensen av rituellt och målmedvetet bruk av hallucinogener med avsikt att utveckla själsliga, magiska, psykiska och kognitiva förmågor. Låt oss kalla det shamanoidism.
Jag har aldrig uppfattat begreppet som en beskrivning av en enhetlig religion eller kultur, utan snarare som dansande, transande, helande, trippande, totemdyrkande och möjligtvis förfäderskommunicerande traditioner som funnits med oss en god stund genom (för)historien, i många olika kulturer och integrerat helt eller delvis i många religioner. Eller utanför, samt i avsaknad av urkunder eller för den delen tydliga allmängiltiga dogmer. Kanske inte religionsvetenskap är det enda perspektivet utifrån vilket man bör förstå shamanism?
Klistrandet och målandet av våra egna föreställningar på infödingarna är jag införstådd med, bl.a. via en kurs om det koloniala idéarvet, så det försöker jag i möjligaste mån undvika. Kväljningar, indeed.
Hoppas jag förstod dig någorlunda rätt, utan att ha hunnit läsa böckerna du refererade till.
Dock, för att åter ansluta till trådens ämne så avslutar jag med att vidhålla den uråldriga existensen av rituellt och målmedvetet bruk av hallucinogener med avsikt att utveckla själsliga, magiska, psykiska och kognitiva förmågor. Låt oss kalla det shamanoidism.
Varför inte använda "läkare", "psykoterapeut", "präst" och "statistiker" eller "ekonom", eftersom det är de rollerna shamanen har i tungusisk kultur? Att binda sig vid Eliades misslyckande känns ganska korkat.
"Enteogen praktik" duger utmärkt för ändamålet i ditt sista stycke. Dans med mera kan med fördel samlas under "extastekniker" och kontrasteras med "askes".
Jag föreslår att du undersöker begreppet Occams rakkniv. Krångla inte mer än nödvändigt. Såväl Spinozas Etiken som Wittgensteins två huvudverk Tractatus och Filosofiska undersökningar visar hur det kan gå till.
Och sist. Det finns ingen schamanism utanför new-age-kretsar och Eliades fantasier, samt dennes lärjungars egna utgåvor. Termen är ganska meningslös. Möjligen kan man anknyta till hans verk och kalla en eller annan sedvänja för schamanistisk för att hänvisa till något han kategoriserade och beskrev utan att ha sett det själv. Du kan lika gärna göra samma slags fiktionsförfattande mot bakgrund av Frazer, som var långt mer rationell och systematisk än Eliade.
