Så är det nog Lepus. Regimen är inte van att dess radikalare kritiker bloggar öppet och under eget namn.
Både på Rent Principiellt och Svenssongalaxen har jag från dag 1 bloggat som mig själv. Det lustiga är nu hur MSM ändå mörkar och anonymiserar, som i Mittnyttklippet. Verldens Gang skrev också något om att jag "nu" gått ut öppet. Det stämmer inte; jag har aldrig hållit mitt ljus under en skäppa kan jag försäkra.
För övrigt är det en sak jag funderar över i denna affär, eller över den tid vi lever i och som jag speglat i mina inlägg. Breivik ansåg att det var krig. När Nato bombade Serbien 1999 för att det landet inte fick förvisa sina muslimer, då ansåg ABB att det var en krigsförklaring. Och inför, som han såg det, omöjligheten att hejda massinvandring och islamisering av Norge så korsade han linjen och tog till våld. Han blev terrorist. Han ansåg mord vara OK - HAN ansåg det. Jag måste inskärpa detta så att inte MSM läser detta och vantolkar. De har ju så svårt med läsförståelsen.
Det var Breiviks krig. Men vi andra då, har inte vi utsatts för krigsliknande sentiment och tillstånd? - Själv tänker jag på situationen 1979, Sovjet invaderar Afghanistan, som jag minns som igår. Detta rapporterades i media men kultursidorna var tysta, inte ett ljud av kritik mot Sovjet på DN, Exp eller AB. SvD kom med lite symbolisk kritik. Så Sovjets krig i Affe, dess våldförande på detta land 1979-89, det var normalt tydligen. Inget att protestera emot, nothing to see here! Och i skolorna propagerades under denna tid för fred, ner med kärnvapen, ner med USA. Sedan skulle man göra lumpen och då var det annat ljud, så skulle man plötsligt tränas att möta Spetznaz! Det var dåtidens sentiment, lite confusing men man vande sig. I lumpen var det i alla fall klara papper.
Det kalla kriget rasade. Visst påverkades man. Att detta krig sedan tog slut 1989-90 hade föga effekt. Nog förstår jag begrepp som "fred" och "krig", jag förstår skillnaden mellan att bo i en krigszon och att bo in en fungerande infrastruktur, men min poäng är att vår tid är "krigsaktig". Det pågår "ett slags krig". Det pågår en kulturkamp: en strid om verklighetsbilder. MSM anser att kreolisering är det bästa sedan skivat bröd, att svenskar ska motarbetas, att svensk kultur är dålig. Protesterar man mot detta är man en rasist och en paria, ej möjlig att ha i möblerade rum. Och lägger man på det 9/11, terroristhot, verkliga eller inbillade, och lögnaktiga krig i Libyen och nu snart mot Iran, då får man en tidsanda som är krigsaktig.
Då måste man få säga det. Men jag gissar att det inte är tillåtet, lika lite tillåtet som att analysera Breivik på en nivå över dagistexten. Nämner man att "samtiden är krigsaktig, det råder lågintensivt krig inom opinion och kultur", då får man väl höra att man är krigshetsare och bor i en bunker. Så det ska bli intressant att se hur långt man kan gå i denna vokabulär. Jag har granskande ögon på mig numera, Expo och MSM och allehanda negativa operatörer. Men svensk yttrandefrihet är stark, TF rår ni inte på så lätt. Så den följande metapolitiska diskursen blir intressant. Vad får man säga, vilka termer är tillåtna för att beskriva sentimentet 2011?
Det tänker jag ta reda på med mitt bloggande. Förresten har jag även kommenterat de heta krig som rasar nu i världen, bland annat Libyenkriget med alla dess lögner, så jag avslutar med denna länk:
http://lennart-svensson.blogspot.com...yenkriget.html