Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

M kommer inte att vika från sin linje. Något samarbete med SD är omöjligt för överskådlig framtid. M har dock dragit fördel av en slags konservativ falang. Man inger väljare förhoppning på det viset och lever på det än så länge. Men det är bara yta. Tvingas M välja släpper de hellre fram en socialdemokratisk regering än på något sätt förknippas med SD.

Det är bättre om SD backar bandet till 2014 då man garanterat var ensamma. Då fanns ingen tvekan om att KD och M samt alla andra partier hatade SD. Inget har förändrats annat än att KD och M leker konservativ. Går Åkesson ut och säger att vi åter är ensamma får SD genast 5 procent till.

Tyvärr får man konstatera att kopiatormaskinerna i Moderaterna duperat det svenska folket och fått deras förtroende igen. I ett normalt läge hade M varit på 18 procent och SD på 22-23 precis som förra hösten. Tyvärr är svenska folket återigen lättlurade av Moderaternas snack om hårdare tag.

Dags att partiledningen i SD helt kastar bort M/KD från kalkylen om Uffe och Busch hela tiden ska vela. Gör det klart på riktigt att det inte blir någon Ulf som statsminister om man bara ska betrakta SD som ett dörrmattaparti. Dags att SD återigen agerar självständiga och går på offensiven istället för att hela tiden tjata om det konservativa blocket.

Ja men det SD vunnit med sitt flörtande med M och KD är att de påverkar de partierna inifrån. 2010 var Reinfeldt en socialliberal gud i M och hade stort stöd. Nu har SD skapat en konservativ och nationalistisk falang i partiet. C lämnade inte alliansen 2019, Annie körde samma politik som alltid. Det var M och KD som lämnade den liberala Alliansen och DÖ-stödet till S. SD samarbetar med M i flera kommuner vilket var otänkbart efter valen 2010 och 2014. Så det är en balans för SD mellan att röstmaximera och att radikalisera M och KD inifrån. Kanske blir det SDs val efter att ha mjukat upp M i 3½ år säga inför valrörelsen att M har inte ändrats något; ni M-väljare har bara SD som alternativ. Gå till val i opposition mot alla. Men V är alltid bra att uppmuntra för de kan försvaga S.

Det är inte så problematiskt som folk tror. Om SD, KD och M får majoriteten av mandaten i riksdagen kan SD enkelt skriva en kravlista likt Jöken med de partierna om de på något sätt vill ha SDs stöd. Sedan är det upp till de två partierna om de vill genomföra förslag om hårdare straff, minskad invandring osv eller inte. Det finns inte något realistiskt scenario där M och KD kan ta makten utan SDs stöd, det vet alla inblandade i politiken om.

Precis som Centern och sossarna inte hade en deal färdig innan valresultatet kommer inte SD och M och KD ha någon deal färdig innan valet, det är sådant som de kommer förhandla om i efterhand. Det finns inte en chans att M och KD inte är villiga att genomföra mängder av SD förslag om det är vad som krävs för Uffe att bli statsminister, M och KD längtar till ministerposter.

Tror ni SD skulle kunna vinna nåt på att tuffa till retoriken mot M och KD? Att flickan Busch har mage att prata som hon gör när hon har 5-6 procent och SD har 18-20 är stötande. Åkesson har kört den inställsamma stilen rätt länge nu och kanske är det dags att prova nåt nytt?

Han behöver ju egentligen bara påtala att han uppfattar det som arrogant att de inte ens verkar kunna ha ett budgetsamarbete med hänsyn till opinionsläget och fråga sig lite retoriskt hur de fortfarande kan anse sig så mkt mer lämpade att styra landet när de så gravt felbedömt fundamentala frågor om migration, rättsväsende och försvar. Vidare har man under ett decennium frångått en av de mest grundläggande reglerna inom politiken att man ska skilja på sak och person men helt plötsligt efter valet 2018 helt ändrat inställning även i fråga om detta. Efter alla utspel från dem blir det allt svårare att förstå vad det är för slags regering de har tänkt sig att bilda och hur de har tänkt sig att styra landet. Moderaterna har kanske andra personer som är mer lämpade att leda partiet. Christian Sonesson har gett ett kompetent intryck och verkar mer ha förstått vad statsmannamässighet innebär och vem politiker arbetar för...

Just nu är det uppenbart att hororna i M och KD tar SD för givna. Det måste väl finnas nåt att vinna på att pressa dem lite?

Åkesson som justitieminister låter helt rimligt. Man ska inte backa från det.

Håller med om själva grundprincipen, storstäderna är körda, demografiska förändringar, massinvandring kulturmarxister och oikiofobiska globalistliberaler i samarbete säkerställer fortsatt radikalisering och förfall.
Se bara en försmak av framtiden när nu Timbro M styr staden ihop med MP och övriga korrupta allianspartier, och i princip bajsar ut all politik som DN och Södertörns Högskola propagerar och står för.

Där finns inspiration för en framtida regering, Tuffe Uffe, kämpa!

Enda anomalin man kan se är att SD går starkt i Stockholms län där villakommunernas panikslagna invånare tycks börja reagera på förfallet och förslumningen.
Men slutet är oundvikligt, demografin ostoppbar, det växande bidragsprolitariatet och deras främjare i förvaltning, myndigheter, i princip samtliga riksdagspartier förutom SD och påhejade av statsmedel, läroplaner, värdegrunder, ”oberoende stats-TV” och det lagstadgade mångkulturella samhället har vunnit.
Nu kan vi bara vänta in eskalerande våld, förfall, åsiktsförtryck, repression mot de allt färre som har fräckheten att ifrågasätta planen och identitetspolitikens välsignelser.

Det är nog inget strategiskt genidrag att dra igång en massa tjafs med M och KD. Bättre att tydligt stå upp för sin egen politik. Peka med hela handen varför SD:s migrations- och kriminalpolitik är bättre än de andra partiernas och vara tydliga med att ett stöd till en regering förutsätter att SD får ett genomslag i sina viktigaste frågor som står i proportion till partiets valresultat.

Det är en balansgång för SD. De kan maximera sina chanser att öka i OU men då måste de tilltala de personer som fortfarande är ganska milt invandringskritiska, d.v.s. ligga i en retorik väldigt nära M. Men långsiktigt för att ändra Sverige måste de vara mycket mer radikala än M för att båda radikalisera partiet och dess väljare, och för att vara opinionsbildande i samhällsdebatten i stort. Det innebär sämre siffror i OU men skapar en grogrund för framtida tillväxt när sjuklöver-väljare radikaliseras; och det driver övriga partier i en mer realistisk riktning. När M gjorde upp med MP om migrationen 2011 tog många steget över till SD, om M gör ett liknande svek (Vilket ju hela dagens partiledning vill) så kan vi se en ny rusch till SD med väljare som redan är lika radikala som SD men lurats att tro på M, liksom de lurades att tro på Reinfeldt.

Långsiktigt är det nog bättre att öka långsamt i OU med verkligt trogna väljare som inte försvinner när media och etablissemanget börjar dreva mot SD i en valrörelse, i så fall har man gjort partiet mer moderat utan att få utdelning i väljarstöd.

Jag fattar ju att det är lite vanskligt men de där asen förtjänar det. Jag tänker mig lite diffusa uttalanden som är lätta att backa ifrån sen. Skruvbollar som MSM och etablissemangshororna får springa på. Det kan inte vara bra att de andra två helt säkert tror att de kan behandla dem hur som helst.

Vidare så är ju svensk politisk debatt osund. Man har under ett decennium inte skilt på sak och person och nu har vi nåt slags mellanting där M och KD inte är öppna med hur de tänker regera. På sikt skulle det vara om alla plåster kunde rivas bort innan 2022

Ett bra exempel på en lämplig konflikt med M/KD är att ställa ett ultimativt krav på pausad kvotflyktingmottagning i god tid innan valet. Det var danska sossar som genomförde en sådan paus, så det blir svårt att riktigt brunsmeta tanken.

Om M/KD konstrar kommer de tappa väljare till SD och går de med på det så visar SD en ledarroll, samtidigt som man ju klockar in en minskad invandring och minskade kostnader från dag ett.

SD ska kräva regeringsposition. Det kommer sjupartiet aldrig ge dom i vilket fall.
Men SD kan växa på det och få egen majoritet 2038.
Ja, det är helt meningslöst.