Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Mycket intressant att se. Jag lägger till följande.

Den 18 september 2019 lämnade regeringen budgetpropositionen för 2020 till riksdagen. Budgetpropositionen innehåller regeringens förslag till statens budget för 2020 samt de övriga förslag och bedömningar som följer av riksdagsordningen och budgetlagen.

27 aug. 2019 - Nu återvänder Uppdrag granskning till Filipstad – en av de kommuner som pressades hårt av den stora flyktingströmmen

Rheinfeldt talade på moderatstämman 18 oktober 2019.

CrispyKreems sammanställning med SD:s nedgång på 2,5 % från 18 maj till 18 september i fjol förklaras med framförallt Expressens aggressiva och stegrande kampanj mot partiet med början någon vecka före valet i fjol.
De utvalda på Manilla ansåg att något måste göras och skickade order till den numera avpolletterade fettsäcken (nu är det lördag förmiddag så S-Stasis publicerade tvättkorgsrotande hade fel i detta fall) att starta hatkampanjen.
Blir samma sak veckorna före valet 2022. Expressen kommer ha hundratals varningssignaler (sista tiden kan man nästan ta på paniken i tidningens ledarredaktion över landets situation) om Sverige fram till dess, och så veckorna före valdagen dras SS-kommendanterna och lägervakterna fram igen ur vaxkabinettet.

Här blir det ju två trådsanningar som krockar med varandra:

- SD påstås tappa väljare på att ta ställning i regeringsfrågan. Åkesson idiotförklaras pga närmandet till M+KD.
- M påstås tappa väljare på att INTE ta ställning i regeringsfrågan. Kristersson idiotförklaras pga vägran att närma sig SD.

Båda kan inte gärna vara sanna samtidigt...

Enligt mig (och opinionsmätningarna, uppenbarligen) är det icke-besked som är den mer destruktiva vägen. Det är mer logiskt då samma regel gäller på andra ”marknader” - osäkerhet är mycket mer destruktivt än oönskade men klara besked. Näringslivet tar hellre en sosseregering än att allting är uppe i luften. Att C gick till rödgröna var ett oönskat besked av alla som trodde de röstat på ett alliansparti, men väljarna har inte rört sig ur fläcken – C ligger superstabilt på sina 9% vad som än händer. SD ligger också stabilt. M och KD å andra sidan åker berg- och dalbana. Deras väljare skriker efter besked och är helt kristallklara med vad de vill (85% / 95% vill sparka igång SD-samarbetet). Men partierna avvaktar ändå. Verkar avvaktande vara en vinnande strategi? Nej, det skapar frustration som matar SD med M+KD-väljare.

Dessutom håller UK tillbaka nästa utvecklingsfas där SD+KD+M får ett rejält tillskott av S-väljare. Jag tror det skulle vara förlösande om det kom ett tydligt besked om att ”konservativa blocket” gått från en skiss på Åkessons servett till att vara ett riktigt regeringsalternativ. Så att väljarna VET att det inte är några fler mystiska ”överenskommelser” på gång, utan att det står mellan rödgröna eller blågula.

Ja, blågula. Det som nu kallas blåbruna för att vänstern har snott tolkningsföreträdet medan UK ”funderar” i månad efter månad. Jovisst, det kommer att fortsätta kallas ”blåbruna” av alla vars idé till personlighet är att vara antifascistisk antirasistisk polishatande AIK-supporter med ”Refugees Welcome”- och ”Glöm inte Eric Torell”-knappar på jackan. Men för alla andra är ”blågula” ett klockrent namn taget direkt från stapelfärgerna i diagrammet. Sabuni kan joina och det funkar ändå.

Vet inte det egentligen. När det kommer till kritan är (M) och (SD) delvis olika partier.

Nu har jag själv aldrig trott att (SD) förlorar på att lägga sig nära (M). Har aldrig trott att den ens hindrar dem från att ta (S)-väljare. Förtidspensionärer och liknande är (S)-for-life. Det ändrar man inte på oavsett men arbetande LO medlemmar lär ju egentligen inte skrämmas bort (M)-budskapet att deras arbete skall löna sig jämfört med bidragsträsket. Åtminstone är de inte tillräckligt rädda för (M)-spöket för att Åkessons vilja till samarbete med (M) avskräcker från (SD)-rösten. På det stora hela är det brottsligheten och bidragsinvandringen (inklusive arbetskraftsinvandring som personlig assistent och liknande) som fäller avgörandet. Resten spelar ingen som helst roll.

Dessutom är inte Åkessons budskap det minsta motsägelsefullt. Han vill ha makt att genomdriva den politik han står för. Han kommer att ta varje chans att påverka politiken till det bättre. Exempelvis när han stödde (S) om Utstationeringsdirektivet efter att Shekarabi tagit hänsyn till vad (SD) tyckte och ändrat i förslaget. Eller som nu när Åkesson stödjer förslaget om kommunala skatteutjämningen eftersom den innebär en förbättring även om det inte löser allt. Trots sådant är det ju uppenbart att (SD) toppen på det stora hela själva är borgerliga när det gäller ekonomi och skatter så de väljer ju inte (M) i brist på alternativ. De tror på den linjen. Det finns ingen som helst grund för att misstro Åkesson här.

Så själv tror jag att (SD) hade slutat växa mycket tidigare om de valt att enbart vara ett protestparti utan egentliga ambitioner att bygga allianser för att faktiskt få igenom delar av sin politik. Exemplet med Utstationeringsdirektivet visar ju just att (SD) är konstruktiva. Detsamma visar försöken att ingå i ett regeringsunderlag. Ett rent protestparti hade inte nått 20% totalt eller över 30% bland män.

Expressen? Sedan de äntligen kom på att mysintervjuer med Jimmie & Louise drar in mer stålar än att skicka Baas på fascistjakt så är den tidningen mer tillgång än belastning. Det tog bara 9 år för polletten att trilla ner, ungefär samma tid som det tog för KD att komma på att man vinner mer på att behandla SD som alla andra än att SD-basha.

Traditionellt har SD snarare växt när media drevar (se järnrörshösten då SD sprängde 10%-vallen). Det är business as usual. Att ständigt lasta yttre aktörer för SD:s motgångar frikänner partiet själva från all kritik och självrannsakan. Nedgången under valspurten är partiets eget fel och det är också vad de kom fram till själva.

Jag hade förstått diskussionen om det hade varit media eller tredjeparts-tyckonomer som kommit med analysen av vad som gick snett för SD. Men i det här fallet är det SD själva som är källan. Då är det väl bara att acceptera. Det här slentrianmässiga ifrågasättandet av precis allting börjar bli tröttsamt.

Åkesson dyker upp med en blåtira och ni ba’ ”du har säkert blivit nerslagen och rånad av en blattar”. Åkesson säger ”nä faktiskt inte, jag gick in i ett skåphandtag i köket hemma”. ”Nej, tror inte jag, det var garanterat ett rån. Jag gissar på 2-3 araber c:a 175 cm långa”. ”Men lyssna på mig, jag gick in i ett skåphandtag, Louise råkade faktiskt filma när det hände. Kolla här.” ”Ähhh det där är deep fake, jag är helt säker på att det var 3 araber, två spinkiga och en smal, 17, 19 och 18 år gamla. Den i mitten hade skägg.” ”Vadå mitten? Det fanns inga araber och inget rån”. ”Skitsnack, du ljuger. Vad har Expo betalat dig för att ljuga?”

Hopplöst...

Nånting har definitivt hänt.
Förra gången vi var övertygade om att SD var jättestora, för ett par år sen, var media dödstysta om saken. Nu är det en helt annan femma. På alla kanaler, radio, facebooksidor och hela ljugpressen pratar inte om något annat. Huvudnyhet nu på lunchekot, varenda förstasida innehåller hur SD är på väg att mala ner sossar och moderater till grus.

Skillnaden är slående. Detta är förstås ett självspelande piano där framgång föder framgång. Går knappast att överskatta att den korkade svenska väljaren dagligen får skrivet på näsan att SD gör succé, är största parti hos män, är störst inom LO, att sossar och moderater har panik, att SD är lösningen för att bli kvitt den sämsta regeringen i mannaminne.

Ser bra ut det här.

Att Kristersson och EBT inte tar bladen ur munnarna utan fortsätter att hålla sina egna väljare i ovisshet är för mig att jämställa med ett självskadebeteende.

Kristersson och EBT förolämpar sina egna väljare samtidigt som de är förvånade när väljarna går över till SD.


Kort efter att Batra avgick:
Aftonbladet, FRE 01 SEP 2017
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QLwgP/m-valjarna-fortsatt-halla-oppet-for-sd

Kort efter riksdagsvalet:
Expressen, Publicerad 28 sep 2018
https://www.expressen.se/nyheter/de-flesta-av-ms-valjare-vill-samarbeta-med-sd/

Nyligen:
Expressen, Publicerad 21 okt 2019
https://www.expressen.se/nyheter/valjarnas-dom-ratt-att-samarbeta-med-sd/

Det skulle vara intressant att få en opinionsundersökning som frågar partiernas väljare om hur de ser på ett framtida samarbete med C?

Nä att bara vara ett protestparti håller inte i längden. Och M-spöket är en 90-tals grej. Enklast är att förklara vad som menas med de blå sossarna och som utgör en stor del av SD idag. Grunden för ett socialdemokratisk politik är att arbetarkollektivet ska kunna leva ett borgerligt liv. Paret barnmorskan Liselotte och Elektrikern Tony tillhör detta kollektiv och de tjänar bättre än akademikerparet universitetsbibliotekarien Chatarina och högskoleläraren Per. Båda paren lever i samma villaområde och båda parens barn läser på universitet. Skillnaden politiskt ligger i att Liselotte och Tony gick från S till M under den tidige Reinfeldt och sedan till SD efter Reinfeldt två. Orsaken var inte så mycket vad Reinfeldt sa och gjorde utan mer invandringens konsekvenser och att SD är sansade och metodiskt gång på gång förklarar sambanden. Dessa konsekvenser märker Liselotte av i sitt jobb på sjukhuset och Tony när han reser runt i olika bostadsområden. Chatarina som röstar på C och Per som röstar på L däremot lever i sin bubbla i institutionerna. Varken Per eller Chatarina har heller gjort någon klassresa, vilket däremot Liselotte och Tony gjort när de under 70-talet och tidiga 80-talet växte upp i förorten.
'
Utifrån sin bakgrund och senare erfarenheter har Liselotte och Tony genomskådat att migranterna inte är flyktingar och att de inte vill eller inte kan bidra något för samhället. Det är då att politiker öppnat upp för detta och bluffen om humanism som har gjort dem förbannade. Att politiker gör så här tyder på att systemet är sjukt och lever sitt eget liv. Och då är det inte protester som är lösningen. Man vill ju inte ha än mer oro, istället är det att SD stöttar sånt som är konstruktivt och man vet ju ändå var SD står i invandringsfrågan.

Att SD varit relativt tyst trots det kaos som råder är bra eftersom det är bättre att de som orsakat problemen får göra bort sig. Om SD höjde rösten och bullrade skulle de rödgröna och etablissemanget inom media se det som skäl a la Anders Lindberg att kunna smita undan med en skruvad pseudodebatt. Nu är det mest KD och M som protesterar vilket även gynnar SD eftersom de långt tidigare ensam tog debatten mot såväl media som 7klövern. Om man frågade en nytillkommen sd:are varför denne gick till SD så skulle han eller hon troligen svara att SD känns mer stabilt i vad som behövs göras. S är för låst med MP och M känner sig obekväm i sin roll som konservativt parti.

Widar Andersson skriver en intressant kommentar i utmärkta KVARTAL.SE

https://kvartal.se/artiklar/jag-overger-inte-socialdemokratin/

Det är nog farligare för Kristersson att vara otydlig i regeringsfrågan än för Åkesson. Moderatväljarnas högsta prioritet är att få bort sossarna från makten och de är nu rädda att Kristersson ska sjabbla bort den chansen genom sina egna privata låsningar.

Åkessons väljare vill ha en regering på plats som stänger gränserna och då spelar det ingen roll vilket parti man samarbetar med bara det blir gjort.

Ledarskribenterna på SvD uttryckte en viss oro för att sossarna skulle vara först ur startblocket och erbjuda SD ett regeringssamarbete i ledarpodden igår.

[quote=CrispyKreem|•text för att tagga•.[/QUOTE]
Du är ju händig på att analysera siffror. Hur lyckades du att pricka in det sista valet?
Blev du lika besviken som alla andra som förväntat sig typ 5% till?

Tja, det beror väl på huruvida sossarna tröttnar på sånt här eller fortsätter böja sig framåt och bli tagna av MP:s gröna strapon i tvåan:
Samtidigt nere i Bryssel tyder rapporter från SD:s Stegrud på att M+KD står med SD och räddar oss från rödgrön asylliberal idioti:
Om jag försöker se ett samarbete mellan Stegrud och Skyttedal framför mig... ja, funkar. Billström och Bieler... ja, inte helt långsökt. Morgan Johansson och Rickard Jomshof... chans till världsrekord i dålig stämning.