Citat:
Ursprungligen postat av
Fnysington
Haha du är för rolig. Är du censurerad här? Får du inte uttrycka dig? Är det inte flera som stöder dig, och tillåts göra det? Skulle du bli av med ditt jobb om ditt namn kom fram? Stöds du av ett enigt politiskt och medialt etablissemang. Nej du Krispan, eller ska jag kalla dig Prinsessan på Ärten kanske(?), du är ute och cyklar igen.
Du fattar verkligen aldrig vad inlägg handlar om. Som en enmans OBS-klass måste du få allt förklarat för dig ett extra varv. Men tack för att du illustrerar min jämförelse genom att använda exakt samma argument som nyvänstern gjorde när begreppet åsiktskorridor lanserades.
“Larvigt! Det finns väl ingen censur, man får naturligtvis säga vad man vill... men då får man förstås räkna med mothugg
”
Det handlade inte om mig, jag använde byfånen Mac-Arthur som en extremt småskalig illustration av samma mekanism som håller journalistkåren inrättad i pk-ledet. OK?
Journalistkåren, som subdiskussionen handlade om.
Mac-Arthur går nämligen aldrig i svaromål, eftersom vederbörande inte pallar den retoriska söndertrasning det skulle resultera i. Istället ägnar sig hen åt ett desperat strösslande av små frön av misstro om dunkla agendor. Det var detta illustrationen syftade till, eftersom samma typ av systematiskt underminerande av trovärdighet fast i massiv skala är vad journalister förr om åren utsattes för när de gick utanför korridoren. Paulina Neuding är ett exempel. Fega underminerings-aktivister som Jonna Sima är alldeles för klenbegåvade för att gå in i ringen mot Neuding, som skulle ha gjort fläskfärs av Sima intellektuellt, så istället drev Sima och övriga ett tisslande, tasslande nätverk av skitsnackare.
Vad vill hon egentligen
med sina artiklar om stök på bibliotek, vad har hon för agenda? Kan hon inte bara komma ut som islamofob rasist och sluta gå som katt runt gröten? Tusen småtasslande kollegor som jobbar systematiskt och målmedvetet för att erodera bort marken under journalister är besvärligt för folk i karriären, och blotta hotet räckte för att alla skulle hålla käften. Det är ju det som är så briljant med DDR-liknande angiverisystem, det är billigt i drift för att alla vaktar varandra. Behövs inget kärnkraftverk, räcker med två AA-batterier.
Jag menar att man nu bland journalister har nått en tipping point där rädslan för att få stå ensam i hörnet på afterworken inte längre är en avgörande faktor. Därför vågar de både skriva och publicera artiklar som Last Night in Alvesta, mitt i brinnande valrörelse, även fast det kan gynna SD i opinionen. De har nog rent av gett upp hoppet om att knäcka gåtan om vad som gynnar SD.
Med det vill jag nu leda det här OT-sidospåret tillbaka på banan, eftersom vi hamnade här för att jag framförde anekdotiska bevis för att SD har rusat i opinionen delvis pga kvällstidningarnas nya attityd till att berätta om invandringens baksidor. Last Night in Alvesta ligger fortfarande som nummer ett på Expressens Mest läst-lista. Enligt “julkalendern” längst ner i artikeln verkar det som att lucköppningen imorgon handlar om Last Night in Ystad och har en teckning av en polis och Bah Kuhnke. Det är 6 delar kvar.
Fler förslag om vad som ligger bakom lyftet i opinionen? (Nya förslag alltså, inte “de har legat stilla i opinionen, det är bara uppjustering”)