Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Game, set och match, Powergirl. Game, set och match.

Självklart är det bättre att räkna bort de mest uppenbart felaktiga instituten som SCB - eller tillåta sig att vikta om/korrigera deras rådata för att komma verkligheten så nära vi kan. Det mycket intressanta faktum att SCB:s 5,7% rådata MYCKET prydligt harmonierar med YouGovs erkänt pålitliga data om man använder samma viktningsfaktor som SCB själva gjorde strax efter valet 2010, då de rimligen var så nära facit de någonsin kommer.

Varför kastar räknetomtarna på SCB bort allt sitt goda grundarbete genom att bara hitta på att skämsfaktorn är mycket mindre nu, när sunda förnuftet dikterar att det troligen är oförändrat?

För är inte det syftet med den här tråden, att vi ska närma oss den verkliga verkligheten, inte Peter Wolodarskis opinionsbildande, agendadrivna "bild" av var SD står idag?

Presentera dina fakta om har några.
Jag säger inte att de höga värdena är utan grova fel.
Däremot hittar jag inget som tyder på det.

Det är ju du som påstår att de låga värdena är orimliga inte jag.

Nja, de är orimliga om vi ser till hur dessa varit gentemot valresultat.

Vi är inte statistiker så vi kan inte ägna oss åt att korrigera siffror som redovisas av opinionsinstitut utifrån vad vi tror stämmer bättre. Sunda förnuftet dikterar i det här fallet inget särskilt, utan att vi får acceptera att instituten redovisar olika resultat och avvakta facit efter valet. Allt annat vore ohämmat önsketänkande.

Vänligen,
SD-trollet

Varför kan vi inte göra det?

Är det något som är säkert är det ju att opinionsundersökningar inte är "vetenskap", så mycket som önsketänkande och opinionsbildning. Det finns stora element av mänsklig faktor, ideologiska motiv och även strukturella felkällor genom mätmetod som det står oss fritt att spekulera vilt omkring.

Varför ska man t ex ha fem antikverade telefonundersökningar och bara ett par moderna nät? Varför ska man inte försöka korrigera det och den mänskliga bias mot SD som är uppenbar för alla tänkande människor genom att helt enkelt stryka de tre lägsta mätningarna?

Vad är det som säger att man inte får en bättre bild av opinionsläget i Sverige och Vitryssland om man helt sonika bortser från de mest lokalt förankrade, regimberoende instituten?

Och hur stor den där omvända Bradley-effekten är just idag anser jag mig vara lika väl skickad att gissa som vilken statistiker som helst. Inför valet 2010 var det fullt pådrag, men sedan dess har dessutom Breivik, järnrör och fascismanklagelser tillkommit.

Plus misshandlade ansikten. Hur påverkas nytillkomna, säkert ÄNNU ängsligare SD-sympatisörer av att se den där Ängelholmspolitikerns blåslagna ansikte? Inför 2010 var våldsnivån inte SÅ hög, förrän attacken på Issa Issa just efter valet. Vad är det som säger att skämsfaktorn inte är minst lika hög idag, eftersom inte ett enda vänligt, förbindligt ord fortfarande skivits om SD?

Nej, snittet behöver definitivt vägas upp för att avspegla verkligheten och jag anser att vi i den här tråden bör diskutera fritt om det, även om det skulle såra statisktikerna, som ju bara är ännu en av alla de yrkesgrupper man inte kan lita på i dagens konstiga Sverige.

Dagens "riktiga" statistiker jobbar inte på opinionsinstitut. Så var försiktig med generaliseringarna här

Det står dig fritt att vikta hur du vill. Det kan hända att du får mer rätt än opinionsintituten, problemet är att vi inte vet det. Det är bara något du kan anta, men ändå intressant att diskutera i denna tråd.

Jag tror själv att de flesta opinionsundersökningar viktar för lågt för SD. Jag är dock försiktig med att vikta hej vilt utan rådata, som är något som bara opinionsinstituten sitter på (bortsett från SCB).

Jag tror att de tre typerna av variationer i SD-resultaten (mellan institut, över tiden och inom enskilda institut) beror på följande: SD-sympatierna är inte jämnt fördelade över befolkningen och instituten kan inte få ihop en rättvisande referensgrupp om 1000 till 10000 referenspersoner. Dessutom är skämsfaktorn olika inom de olika grupperna och är dessutom till stora delar okänd.

I brist på bättre så får vi gå på det glidande tremånadersmedelvärdet som redovisas på status.st. Då ska vi också komma ihåg att trender är viktigare än absoluta procentsatser.

Korrekt. Att med vördnad framhålla de statistiker som knåpar ihop de spretiga väljarbarometrarna som särdeles skickliga yrkesmän och matematiker antyder att man är rejält lättlurad.

Det är ju ändå rätt spännande indicier vi har här: YouGov har tydligen varit mest pricksäkra de senaste två valen. SCB har å sin sida den absolut största undersökningen, som dock verkar förutse valresultaten väldigt dåligt i sista undersökningen FÖRE valet. Senast vi har en relativt säker "kalibrering" på SCB var i undersökningen EFTER valet 2010 då de viktade upp rådatan på 3,2% till 6,7% som nog måste legat rätt nära sanningen då.

Om man nu bara tar sig friheten att vikta dagens 5,7% med samma faktor som då så har man vips - ett resultat som harmonierar mycket väl med YouGov!

Är inte detta väääääldigt intressant?

Det är intressant.

Det jag tycker är mer intressant är att deras viktning, för SD, förändras från mätning till mätning. Vad beror det på? Hur "väljer" de denna viktning? Vad har hänt mellan November och nu i Juni som gör att viktningen måste förändras? - Nu har jag inte undersökt, men skriver SCB ut något om vad som avgör viktningarna i deras rapporter? Om de inte gör det, så är rådatan ändå tämligen värdelös för någon som vill analysera deras resultat.

Ibland känns det faktiskt mer säkert att bygga en opionionsundersökning på känsla: "Idag känner jag att Moderaterna har 26 % i stöd, SD har 12 % etc." undra om det egentligen inte hade slagit mer rätt med bara lite vanligt bondförnuft.

Nu spekulerar jag bara, men jag kan tänka mig att de gör ett tankefel och försöker motivera den stadigt sjunkande viktningsfaktorn med att "vi vet från jämförbara länder att den omvända Bradley-effekten avtar i takt med att det högerextrema partiet blir en del av den politiska vardagen. På en mandatperiod är skämsfaktorn nästan helt borta".

Skillnaden är bara att i länder som Danmark, Finland och Norge så AVTOG demoniseringen i pressen och det politiska etablissemanget närmade sig de invandringskritiska i sakfrågan, vilket gjorde det mindre läskigt att vara ärlig om sitt stöd, eftersom det ansågs legitimt.

I Sverige har det rakt motsatta inträffat: retoriken och mobbingen är ytterligare vässad och inte ett parti ger SD en tum. Vilket gör alla jämförelser med andra länder irrelevanta. Sverige är helt unikt.