Odysseus/Ulysses av James Joyce

Vänta på Erik Andersson nyöversättning av Ulysses. De tidigare har varit bristfälliga.

Om jag tycker den är bra? Nej, det gör jag inte. Men ändå imponerande verk rent språkligt.

Jag tycker Warburtons reviderade tolkning av Ulysses håller hög klass. Även hans översättning av Sternes Tristram Shandy gillar jag. Ulysses är i mina ögon ett storartat verk i sin kompromisslösa egensinnighet, ett språkbanbrytande försök att finna nya vägar i prosan. Jag läste om boken i somras. Joyce fann sig sedan tvungen att fortsätta experimenterandet med Finnegans Wake, ett förvisso krävande men ändock givande verk. Ulysses är dock inte någon svår bok att ta sig igenom och förstå, tycker jag. Joyces betydelse för Samuel Beckett kan inte överskattas. Även Beckett var i grunden endast intresserad av att skriva aldrig förut skådade texter. "Normala romaner" intresserade honom lika lite som Joyce.

Nej, den är ingalunda hopplös att ta sig igenom. Att den drabbats av både lovord och förakt är inte så konstigt, då somliga partier faller ner i det krystade och mest är verbal akrobatik för sin egen skull, men den bjuder storslagen underhållning på sina mest geniala dansanta sidor. Ta den inte för tungt och försök inte förstå allt genom att bläddra fram och tillbaka i Odysséen samtidigt och klå din hårbotten med vad fan han menar nu i det du svär över bleksiktiga pretton, som lurat dig att läsa boken och glöm aldrig Joyces egna ord av I'm just an Irish clown making fun at the universe. Själv läste jag den samtidigt som jag studerade en smula juridik; paragrafernas knastertorra språk bragte mer än den lärdaste litteraturkommentar fram det spelevinkeraktiga i Joyce.

Det är med Warburton som med Lagerlöf - en galant översättare.

Trådar sammanfogade. Ny rubrik. //Mod

Det skadar inte att ha lite koll på Homeros innan man läser den. För Odysséen är ju ett slags grundplåt till detta storverk.

Det var länge sen jag läste James Joyce's Ulysses och jag tror inte jag tänker göra det igen. Men det finns oerhört vackra delar av den. Molly Blooms monolog på slutet är en evig klassiker och det tidiga partiet där Stephen Deadalus (Joyce's alter ego) grubblar i tornet i Dun Laoghaire grep mig.

Passade till och med på att besöka ställen från boken när jag var i Dublin senare.

Jag provade senare att läsa Finnegan's Wake, men tröttnade fort. Kanske något för dig om du är riktig språknörd?

Har aldrig råkat någon som läst den på normalt vis från sida 1 till slut, men att plaska ner i dess ordströmmar här och var som en delisk dykare kan ju vara stimulerande.

Tänkte att detta mästerverk förtjänar en egen tråd. Den har faktiskt bokstavligen räddat mitt liv en gång. Kanske låter melodramatiskt men det är inte helt osant.

Man kan diskutera allt möjligt i romanen, men anledningen till att jag startade tråden var så enkel som följande: Ska åka till Dublin i sommar. Någon som minns vad krogen heter där Leopold Bloom äter lever och potatismos till lunch? Flera av de gamla krogarna finns kvar, men just den...?

Vidare kan man ju diskutera vad som är speciellt med romanen. Den handlar ju faktiskt bara om ett helt vanligt dygn i Dublin.

Finns säkert massor som tycker den är överskattad.

Kom med synpunkter! Den är ju tots allts rankad som en av 1900-talets främsta litterära verk. Så synpunkter måste ju finnas.

Ska väl komma som svensk nyöversättning snart. På vilket sätt räddade boken ditt liv?

Davy Byrne's pub heter stället du söker, det finns kvar än idag. Angående Odysseus så förstod jag den aldrig riktigt, tekniskt är den imponerande om än inte längre revolutionerande, men det räcker inte, den blev för tråkig helt enkelt. Man kan ju dock inte ta ifrån den dess betydelse som en 1900-talets viktigaste romaner, möjligen den viktigaste. Ska ge den ett försök till om ett par år, kanske inte riktigt var redo för den första gången.

Nu till kontentan: Om du har lust får du gärna berätta hur den räddade ditt liv, låter som en episk historia!

Davy Byrne´s pub? Är det inte där han käkar en ostmacka? Jag kanske har fel... men jag orkar ju inte lusläsa hela romanen igen för att leta rätt på just den puben.

Kan skriva senare om hur den "räddade mitt liv". Låter överdrivet. Den ändrade på mig som person och tog mig ur en rejäl svacka med självmordplaner och så.

Trådar sammanfogade. //Mod

Alltså.. hur den "räddade mitt liv". Jag var på ett behandlingshem för missbrukare och vantrivdes nåt fruktansvärt. Jag ville inte ha med de andra att göra utan jag låste in mig på rummet och tyckte synd om mig själv och funderade på hur jag skulle ta livet av mig. Så märkte jag att jag i en resväska hade med mig just Odyssevs. Jag började läsa så smått. Efter en vecka var jag totalt uppslukad av boken - hade Stephen Dedalus, Leopold Bloom, Buck Mulligan ständigt i mitt huvud.

Man kan ju tycka att läsningen skulle gjort mig mer asocial. Men alla - både personal och övriga klienter - sa att nånting hade hänt med mig. Jag hade "öppnat mig" sa de. Pratade och skämtade mycket mer. De undrade vad jag gjort. Och det jag gjort var att läsa en ganska svårtillgänglig bok om helt vanliga människor en helt vanlig dag. Och trots att jag ständigt hade Odussevs med alla dess personer i huvudet hade jag blivit mer social. Och självmordstankarna var borta. Jag förstår än i dag inte vad som hände. Nästan så man tror på högre krafter.

Ja, boken är svår att läsa. Jag skulle rekommendera alla som har lust att förstå den bättre att läsa Olof Lagercrantz Att finnas till, före man börjar med Joyce. Lagercrantz bok är tunn och lättläst och får en att förstå bättre vad som gör Odyssevs så bra.

Innan jag läste boken var jag lite tveksam, trodde mest det var ett litterärt experiment. Men den har definitivt andra kvaliteter också.