Näringsämnen lägst i ytan och störst på botten

Hej!

Jag sitter och skummar en intressant bok som handlar om svenska vatten. Något som de hävdar är att mängden näringsämnen (t.ex. fosfor och kväve) i en ocean är lägst vid ytan och störst på botten.

Hur kommer sig detta egentligen? Vore guld värt om någon kunde förklara detta grundligt för mig.


Tack på förhand!

M.v.h. Petrelli

Någon som vet var man ev. kan ta reda på detta?

Prova att lägga en död kropp i badkaret, så kommer du märka att även om den flyter en tid, så sjunker näringsämnen till slut till botten.

Själv skulle jag gissa att det beror på att näringsämnen används av alger och växter vid ytan, men i mindre omfattning på botten. Detta för att växter behöver solljus. Vid botten finns det mindre ljus, vilket gör att det finns mindre mängd växter där, vilket gör att mindre av näringen tas upp av växter.

Din tankegång är intressant då jag själv är lite i de banorna, men har inte (fortfarande ) kunnat bekräfta det. I min värld är det ju helt klart relaterat till att näringsämnena konsumeras så snabbt de kommer till ytan. När dessa organismer dör så faller de ner till botten och spjälkas till slut ner till mindre beståndsdelar. Nere på botten p.g.a. den syrefattigamiljön och brist på solljus så är artrikedomen inte lika stor (correct me if i'm wrong, men det är väl här en hel del bakterier florerar?), därav kommer inte beståndsdelarna bli förbrukade, det är en dead end, tja, eller i alla fall inte i samma takt som vid ytan.

Låter det fullkomligt orimligt eller vad säger ni?

Antagligen så är ämnena tyngre än vatten. Precis som att vatten väger mer än luft (om man bortser från moln osv då)

EDIT:
Har väl med både densitet och tyngd att göra. Men jag är inte säker, så någon får gärna rätta mig

Mycket möjligt att förklaringen är så enkel, men som du skriver så får någon gärna bekräfta det :P

En ny teori från min sida är att den kan ha att göra med att vattenmolekylen är en dipol (har två olikladdade poler; medförandes att den kan binda joner i luften t.ex.).

Kväve som är ett tillväxtbegränsande ämne i t.ex. Östersjön "fångas" upp av vattnet när när det utgörs av kväveoxid. Växtalger m.m. livnär sig på detta och deras algproduktionen ökar. När dessa organismer dör faller de ner på havets botten där de nedbryts. I nedbrytningsprocessen åtgår det mycket syre och de spjälkas till slut ner till bara kväve som sedimenteras. När detta frigörs igen så sker en explosionsartad algblomning.

Vad tror ni?

Lite googlande gav detta:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sedimentation
http://www.greppa.nu/uppslagsboken/renavattnet/sedimentation/sedimentationsfallor.4.1c0ae76117773233f7800010536 .html
~

Dvs, ämnena sjunker gradvis. Sen påverkas det hela givetvis av miljöfaktorer så som växter, djur och vattenrörelse som kan flytta runt ämnena. Vad som menas i just din bok kan nog bara författaren berätta. Ett närmare svar än så är nog svårt att ge såvida man inte går in på specifika ämnen och vatten.

Kärlek.