Finansiella systemet är omättligt & sjukt, eller hur

Det är är den bäst sammanfattningen av världens ekonomi jag någonsin läst. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/finansiella-systemet-ar-omattligt-och-sjukt_6496342.sv


Och detta..


Inflation har varit en metod att stjäla sparanas och pensionärernas pengar. Men det allt hungrigare staterna som inte har intäkter till sina politiska löften kan inte nyttja den vägen så lång de skulle önskat, då blir räntorna skyhöga och det ger samma effekt, att alla slutar handla och slutar spara.

I princip är det en handfull oljeländer och några få extremt starka ekonomier som har budgetar i balans alla andra lånar.

Vi har massor av nobelpristagare i ekonomi men har de inget förslag? De står handfallna och under tiden de bygger de vidare på korthuset.

PS nu går jag och sover på saken!

Ja och försöker man inflatera bort skulderna så sätter istället olja och mat en gräns för tillväxten.
Lite för perfekt kan man tycka..
Antar att den enda lösningen då är att man krymper världsekonomin. Inte genom kollaps och ohanterlig deflation men med ökat samarbete om vad resurserna bör användas till.
På så sätt skulle man också eliminera systemrisken när banker faller.

Det finns två sorters pengar:

Värdemynt
Påbudspengar (fiat money)

Värdemynt är metallbitar med påstämplat metallvärde.

Påbudspengar är skuldsedlar som en penningutgivare, vanligen en stat, skriver ut. Påbudspengar kan ges ut utan ränta och utan inlösenåtagande. Värdet för påbudspengar baseras på förtroendet för penningutgivaren.

En penningutgivares uppgift är att skriva ut skuldsedlar. Det är alltså inget fel att en penningutgivare skuldsätter sig. Och det finns absolut inget omoraliskt i en sådan skuldsättning.

I en stat där medborgarna tar pengar ur cirkulation genom att spara pengar måste penningutgivaren ge ut nya pengar för att inte samhällets penningflöde skall minska. Men för att inte förlora förtroende får inte penningutgivaren ge ut så mycket nya pengar att penningflödet ökar.

De flesta människors produktionsvilja är större än deras konsumtionsvilja. Det leder till att de sparar pengar. Dessa representerar ett produktionsöverskott som kan användas för offentlig konsumtion som kan betalas med nytryckta pengar.

Det sjuka i systemet är när man tror att sparande skall dras in via skatter. I ett sådant system får man dubbla penningvärden. Penningvärde före skatt och penningvärde efter skatt. Detta är förödande för förtroendet för penningutgivaren och därmed för hela penningsystemets bas.

Det här är väl själva grundproblemet. Keynes m fl upptäckte att behovet för produktion avtar, vilket gör att aktievärden inte växer lika snabbt när ekonomin utvecklas. Detta är förstås förskräckligt, så man snickrade ihop ett system som tvingar folk att ersätta sparande med konsumtion och investeringar.

Vi bör använda vår produktionsvilja på bästa möjliga sätt och när den privata konsumtionsviljan inte räcker är det motiverat att komplettera med offentlig konsumtion. Det ger utrymme för sjukvård, polis, brandförsvar och sådant. Men det finns ingen anledning att ta ifrån människor deras sparande.