Måste också bara flika in att det är rejält pinsamt att se folk snacka om att det är svaga människor som hoppar framför tåg och inte bara snyter sig och kliver upp till jobbet på morgonen....
Mest troligt så är det folk med en sådan attityd som tillslut hoppar framför 200pers i T-centralen, sådana som aldrig fått veta eller insett vad det innebär att må ORDENTLIGT jävla dåligt, så när ni en dag är i den situationen, så knasar ni ur totalt och i erat nyfunna tillstånd av total panik och misär så tappar ni lugnet och så ligger ni där på spåret.....
Det är vad jag helt på allvar tror, folk som mått dåligt längre tider eller bara rent allmänt fått en släng av det finska vemodet planerar nog sina självmord mer ingående, så att det t.ex inte ska drabba obehöriga (förutom brandkår, polis etc.) då tanken på självmord finns där i periferin.
Sen så har vi er som tycker att bara svaga jävlar hoppar framför tåget, ni har kanske familj/sambo, jobb, ordnad ekonomi, trygg livssituation och att dra ut kontakten är långt borta.
Sen så går ni på after-work, råkar knulla med det där blonda lilla stycket på jobbet (Nää, det skulle ju aldrig hända dig...

), hon ångrar sig och anmäler dig för våldtäkt, BAM!
Frugan/sambon dumpar dig, du är nu en sexualbrottsling, alla vänner säger upp kontakten, du förlorar inkomsten och anseendet och möjligheter till framtida jobb, hela det liv du en gång vetat är nu LÅNGT borta, och det är nu tåghoppningen börjar närma sig, MEN den närmar sig bara för att den här personen inte har en naturlig dragenhet tilkl självmord och tåghopp, det är inget han skulle göra! (Och det är just därför han kommer göra det) - Häng med mig här!
Min slutpoäng är alltså att tåghopp är ett impulsivt självmord, vi har alltså killen som råkat ut för allt det här ovan, han kanske är påväg hem från ett kriminalvåden möte, påväg hem t sin ensamma 1a i Bagarmossen med rostbröd och tonfisk, tåget närmar sig i tunneln och det tjuter i rälsen, DÅ, då kommer det, tåghoppet, helt som en impulshandling, "FUCK DET HÄR JÄVLA LIVET" - tänker han då och tar helt sonika ett kliv rakt ut i lugnet och vilan som inte längre finns i livet och som känns så långtborta.
Och där har vi det, hade den här tåghopparen varit rutinerad vid ångest och depression så hade han planerat sitt självmord bättre, tänkt igenom det, funderat på olika sätt, men eftersom att den här personen bara tycker "svaga människor" begår självmord, så sker självmordet endast som en impulshandling, en primitiv reaktion på en situation han inte kan hantera och därav hamnar kroppen på rälsen i centralen....
hehe sorry för novellen, men jag ville bara sätta in alla "svaga människor begår självmord"-tjommar i lite bredare perspektiv på vardagen och livet....
Så det var kanske du som precis hoppade framför tåget, ya feel me?