Citat:
Ursprungligen postat av
petzor
Det kan i värsta fall bli så att vi får vänta ända till 2022 innan SD får hamnar i regeringsställning. En kaosartad Sjuklöverkoalition, hastigt sammansatt efter riksdagsvalet 2018, där ärkefiender som S & M ska samsas, allt för att stänga ute SD, kommer dock ge SD den raketmotor som krävs för egen majoritet i (ny-)valet som följer.
Sjuklöverpartierna har målat in sig i ett hörn, och likt Hitler i sin bunker vägrar man inse att verkligheten har kommit ikapp. Istället stoppar man huvudet i sanden och filar på ritningarna till den humanitära stormakten man drömmer om, samtidigt som propagandaministerns slagord ekar i högtalarna.
Opinionsmässigt och verklighetsmässigt (kriser och politiska omvärderingar) så börjar vi ha passerat den punkt där en koalitionsregering mellan M och S är trolig.
SD är inte längre de enda fascisterna i riksdagen, och på valdagen kan de komma att ensamt utgöra största block. Att då sätta sig i koalitionsregering med arvfienden är endast ett sätt att försäkra sig om det egna partiets undergång och därmed sin position vid köttgrytorna.
Mer troligt är att M regerar ensamt med passivt stöd från SD, eller att vi får se SD + M om storleksskillnaden mellan partierna blir allt för stor. Det går fort nu, SD är inte paria på samma sätt som för bara två månader sedan.
Om KD, L och MP trillar ur, vilket ter sig allt mer troligt, kommer M + SD sannolikt säkra en majoritet på valdagen 2018. Vi har ännu inte sett effekterna av fackpampsfifflet i opinionen, måtte detta drabba sossarna hårt.
Edit: Sämst utgångsläge har sannolikt MP, i egenskap av att vara överskattade i opinionsundersökningarna. Kamrat fyra procent fungerar ju bara om man ligger risigt till i OU före valet.