Citat:
Ursprungligen postat av
Gromph
Det finns en rationell förklaring till iaf Alliansens totala motstånd mot SD. Om det är så det är inom M:s partiledning vill jag dock låta vara osagt.
M behövde för 8 år sedan med sig de 3 småpartierna för att kunna bilda regering. Dessa var naturligt nog irriterade på SD som började synas på OU-radarn. Fler konkurrenter ville man INTE ha om väljarna. Framförallt inte när man ligger nära 4%-spärren.
För små-partierna fanns dessutom risken att M skulle kunna byta ut ett av dom mot SD, om SD växte sig större. Det är i högsta grad sannolikt att småpartierna hade som ett absolut krav en total isolation mot SD. Därmed skulle en röst på SD vara värdelös. Och då hoppades man att SD skulle tyna bort.
Nu har SD inte tynat bort men huvudskälen för småpartiernas ovilja mot SD finns kvar. SD konkurrerar ut dom ur riksdagen. Det blir än mer viktigt för småpartierna att en röst på SD är bortkastad. Därav det totala avståndstagandet mot SD från Alliansen. Reinfeldt har bara att gilla det om han ska ha en Regering.
Därav Reinfeldts starka aversion mot SD. SD hotar hans möjlighet att upprätthålla en regering.
Därav också hans kommentar om att han inte kan vinna en debatt mot Åkesson. Och att Reinfeldts mest visar ilska mot SD, och inte så mycket saklighet. (M skulle troligen föredra betydligt färre outbildade och svår-assimilerade flyktingar. Det ser man på hur M-styrda kommuner agerar).
Reinfeldt skulle vilja föra en del av SD:s politik men kan inte yppa det för då faller hans regering och något av småpartierna börjar samarbeta med (S) och Reinfeldt får sitta i opposition när de rödgröna förstör landet.
Och så länge opinionen (iaf i riksdagen) är för en generös flyktingpolitik så kommer detta att bestå. Det kan brytas först den dagen M+SD har >50% av rösterna. Då kan vi ha en M-regering med aktivt stöd från SD och SD kan få igenom många av sina hjärtefrågor. (Men naturligtvis inte anti-svenska galenskaper som en bankskatt).
Politik är att vilja men också välja, om man reducerar politiken och regeringsambitionerna till ett simpelt maktspel, som M nu verkar försöka sig på, är man snart utraderade. Om man, när man insåg att SD var en kraft som inte gick att räkna bort, hade tagit tjuren i hornet och gjort lite smartare val, hade SD och M tillsammans förmodligen kunnat haft 50% redan detta val.
Reinfeldt men framförallt moderaterna har
konsekvent tagit fel beslut och gjort feltänk. Deras år vid makten har inte brutit kulturmarxisterna makt och de sista fyra åren har de inte kunnat uträtta ett vittet. Var det värt det, skulle jag vilja fråga den genomsnittliga partiarbetarna. Visst, de kanske lyckas bryta ner välfärdsstaten och förtroendet mellan människor, precis som planerat, men jag undrar faktiskt om de kommer tycka att det pris de (partiarbetarna/medborgarna) och det "svenska" samhället får betala är värt det (bortsett från den nyliberala partitoppen, som hamnar på utländska toppjobb istället)?