De kristna

Okej, jag får väl ge mig in diskussionen igen då...

Egot - Det proverbiala jaget:

På något sätt verkar du tro att detta är mer svårförstått än vad det egentligen är, "egot" och "det proverbiala jaget" är två ord för ett och samma koncept, nämligen det fundamentala i en person som får denne att uppfatta sin egen existens i relation till existensen av allting runt omkring sig själv på just det sätt denne person gör. Detta kan visserligen härledas till en stor filosofisk fråga: "vem är jag?" Men det var inte riktigt denna filosofiska fråga jag ville gå in på. Med "egot", eller "det proverbiala jaget", menade jag helt enkelt uppfattningen av konceptet "jag".

Upphovet till denna fråga kom från denna textrad:


Så till ett försök på en tydligare förklaring av detta:

Kan man verkligen säga att egot "fungerar" på ett sätt för en grupp av personer och på ett annat sätt för en annan grupp? Det tycker jag inte. Men jag tycker dock att det är helt okej att säga att egot "fungerar" på ett sätt för en person, och på ett annat sätt för en annan person. Se bara till exemplet som görs av mitt namn här på FB: "alter ego", som kommer från latin och betyder "andra jag", är ett namn jag valde just pga av dess paradoxala innebörd, eftersom allt som jag skriver på mitt tangentbord och det som syns här på forumet är åsikter och tankar från en och samma person, nämligen jag. "alter ego" är mitt andra jag i den elektroniska värld vi kallar internet, men det är samtidigt en exakt kopia av min personlighet, mina åsikter och mina tankar. Författare använder ofta begreppet "alter ego" för den karaktär i boken som ska symbolisera dem, men inte är dem på det sätt det skulle var dem i t.ex. en självbiografi. Att säga att ett ego "fungerar" är egentligen inte rätt uttryck, man bör istället säga att ett ego "är".

För att komma till något av en slutpunkt här: "ego" är det latinska ordet för "jag", allt som gör mig till den person jag är, det är mitt ego, allt som gör dig till den personen du är, är ditt ego.

Nu måste väl min mening blivit något tydligare?

alter ego: bra, med ett seriösare inlägg från din sida! (jag är på ett generöst humör ida...) Inom vissa psykologer är hanterandet av egot ett primärt mål t.ex.....i den meningen är egot en skapad psykologisk konstruktion eller läs mentalt skapad (en hel del av ilskan, hat, dragning åt m.m skapas alltså av den) men alltså artificiell....
Som du skriver("Detta kan visserligen härledas till en stor filosofisk fråga: "vem är jag?" Men det var inte riktigt denna filosofiska fråga jag ville gå in på.") så är djupare frågor väckta...för den som vågar utveckla detta...(i annan tråd)

Daniel: angående hämndbegreppet citat: "5. Satan representerar hämnd, istället för att vända andra kinden till!
Om någon gör dig orätt och det är tillräckligt för att inte kunna ignoreras, ta då hämnd! Förlåt inte din fiende!"

Detta antyder början till paranoia....Det finns väl alltid ord/händelser/attityd "som måste hämnas för" enligt ovanstående, då blir ju hämnden en heltidssysselsättning både på ett individuellt/kollektivt/nationellt plan.
Mår man bra av denna paranoia?

Seriösare inlägg? Jag har inte varit något annat än seriös i alla inlägg jag gjort hittills. Jag anser mig ha mycket större rätt att ifrågasätta din seriositet än vad du har att ifrågasätt min! Se bara tillbaka på de omotiverade kommentarer och förolämpelser du delat ut i denna tråd. Här försöker man vara tillmötesgående och det man möts av är inget annat än ren arrogans! Ta din "generositet" till någon som är i behov av den!

En liten rättelse bara "förolämpelser" finns inget som heter....slå i din ordbok.
Varför skrev du detta inlägg som inte hade nåt att göra med det som vi diskuterar? men lille vän, släpp detta nu och debattera ordentligt eller skriv i annan tråd!

Paranioa? Vad gör du om någon "gör dig orätt och det är tillräckligt för att inte kunna ignoreras"? Det är inte ofta detta händer. Mig har det hänt 1 gång i livet när jag på något sätt tagit ut hämnd (den gången utan våld). Nu räknar jag inte små saker som att "ge igen" vilket händer mer frekvent.

Jag har inte stött på många stora problem där hämnd har varit berättigat (hämnd i meningen att ge igen ordentligt). Som sagt har det för mig hänt en gång i hela mitt liv. Det händer inte ofta kollektivt sett heller mellan länder. I vissa miljöer är det annorlunda men där söker man våld, hämnd, droger och destruktivt leverne (gängbildningar i LA t.ex.). "Vanliga människor" har inget behov av att söka våld med sina grannar och det vore knappast smart att skaffa sig massvis av fiender "bara för att". Som egoist ser jag till mitt bästa och söker inte våld och konflikt bara för att jag känner för det. det är inte mitt sätt att ha kul om man säger så.

Men gör någon person något mot mig som jag inte gillar så visar jag att jag inte gillar det om situationen tillåter det (ibland är det bättre att hålla käft än att gå rakt på beroende på situationen).

En vanlig människa utsätts och utsätter inte sig själv för att hamna i så svåra konflikter så ofta att man skulle gå och bli paraniod för att man vill hämnas hela tiden. Det är min erfarenhet iaf.

Kom sedan ihåg att jag inte skrev det du citerade ovan. Jag anser att man inte ska förlåta sin fiende om han/hon gjort något bara för förlåtandets skull. Ibland händer det dock att personer ändrar sig och ångrar det dom gjort. gör dem det så har jag inget problem med att förlåta dem om inte vad de gjort mot mig har förstört hela mitt liv eller liknande.

Gav det mer klarhet?

Vaför? Jag ansåg att din kommentar borde bemötas! Jag vänder inte andra kinden till som du borde ha förstått nu efter allt som sagts i denna tråd. I många avseenden tycker jag inte att du varit kapabel till en riktig debatt i detta ämne i vilket fall som helst, men det klarar du naturligtvis inte av att erkänna heller.

Och för att härledas till ett aktuellt ämne så har ju detta faktiskt att göra med den femte Sataniska Yttrandet. För att citera vad jag tidigare sade om just detta Yttrande:

"Om någon gör dig orätt och det är tillräckligt för att inte kunna ignoreras, ta då hämnd! Förlåt inte din fiende"

Enligt min egen åsikt så behöver man inte sitta och tänka ut hur man ska hämnas allt som gjorts mot en, vissa ting är inte värt det, inte värt att spendera energi på, det skulle bara sänka mig till deras nivå. Det är upp till var och en att bestämma vad som är tillräckligt viktigt för dem för att förtjäna hämnd...

Och med tanke på att du bara klarar av att läsa på ytan så kan jag tillägga att detta inte på något sätt är ett hot, hur mycket du än vill att det ska vara det...

OK, har förstått ditt synsätt och det verkar någorlunda sunt.
Förlåtelse mot såna som ångrar sig alltså...
Med detta sätter jag punkt för min diskussion här.

Jag vill bara påpeka att allt beror på situationen när det gäller hämnd och förlåtelse. Ibland lämpar det sig väl att gör det ena och ibland är det bättre att göra det andra. Man får använda sitt sunda förnuft för att försöka kalkylera vad som är rätt handling vid rätt tillfälle.

Men den där pragmatiska egoismen du kallar Satanism, är inte det något som en stor del av alla människor redan praktiserar - trots att de kanske inte är intellektuellt medvetna om det? Att man utgår ifrån att "i grund och botten är vi alla egoister", och att man erkänner att man inte känner nåt för "fattiga barn i afrika" utan mer när ens katt Pussemurr blir lite förkyld osv.. och att man anpassar sig efter situationen för att "vinna" maximalt utav den själv. Det är väl själva grundinställningen hos medelsvensson?

Jo det stämmer. Jag anser att alla människor handlar i egoistiskt syfte. Sedan finns det ju människor som försöker förneka det samt människor som vet om det men försöker att inte göra det.

Men alla egoister är inte satanister men alla satanister är egoister. Det är min inställning iaf. Det finns mer till satanismen än bara egoism även om det ligger som en grund.

Den kristne tror på sin religion som sann. Alltså att Jesus var den han utgav sig för att vara osv. Menar du då att man skulle tro att det slutat vara så? Det gör mig ledsen att du har så svårt för att människor tror annorlunda än du. Om det finns en Gud eller fördömelse eller Jesus Kristus, så finns det, annars finns det inte, annars hade de som tror så fel helt enkelt, det är väl inget mer med det?

Instämmer. Att spilla krut på något man själv valt att inte tro på verkar mer maniskt än rationellt.