Tråden om skotten på Utøya [Utbruten och sammanfogad]

Ledare: Utan genans och värdighet

Neologismer. "Sedan tog han upp paraplyet igen och slog den åter mot vattenfontänen, stängerna var nu knäckta och oregerligt förvridna och de trasslade sig i alla riktningar och några av dem skar upp honom i handen, så att han kunde se blodet sippra ut från små rispor på sin egen hand."

Så låter det i den omvälvande scenen i Dag Solstads moderna romanklassiker Genans och värdighet (1994). På skolgården på västra sidan, några hundra meter fågelvägen från Skøyen, står den förtvivlade gymnasieläraren Elias Ruckla och bankar loss på ett paraply och ett liv han inte riktigt kan få att gå upp. Medan eleverna stirrar på honom med förvåning på lunchrasten.

Så går det 18 år. Och återigen har genans och värdighet kommit tillbaka mitt ibland oss. Även kallad tingsrättssal 250. Det har varit mycket prat om "värdighet". Faktiskt i över 3600 mediaartiklar de senaste månaderna, i samband med 22-juli-fallet. Åklagare och jurister har talat om den viktiga "värdigheten". Underförstått att folket får hålla sina känslor för sig själva.

Denna eviga gnagande önskan om värdighet - tysthet, ro, behärskning, normalitet. Det är som om värdighetsönskan blir vår ovärdiga verklighetsflykt. Tron på att en mördad värdighet kan återupplivas med konstgjord andning, bara man andas ohörbart nog.

Hur skriver man poesi efter förintelsen, det ofattbara, undrade en filosof på sin tid. Hur gå vidare som förr efter Utøya, kan vi undra i dag. Efter dessa 77 döda - dessa 154 ögon som lämnade oss. Och de 69 Utøya-offren - dessa unga nedskjutna på nära håll med vett och vilja. En efter en. Utøya-ungdomarna - offer för de mest bestialiska mord utförda av en enskild individ i vår livstid. Låt 22 juli 2011 bli detta århundrades eviga moraliska nollpunkt. Låt ingen se något i närheten av något så bottenlöst nattmörkt som detta svarta hål mitt ibland oss. Detta som vårt samhälle kommer att bära i de år som kommer. Och till slut, när vi tror att vi har glömt tillräckligt för att gå vidare, blir det svarta 22-juli-datumet inristat som ett fårat Kainsmärke i vår panna.

Kort sagt: Dette som gjør at den eneste som sitter glisende og avslappet igjen blant oss, er den manipulerende terroristen.

Alt er gått etter planen. Tingrettssal 250 er blitt hans sirkusarena, slik han varslet i manifestet. Hannibal er blitt sirkusdirektøren som styrer aktørene som sine marionetter. Hans PR-kupp gikk som planlagt. Aldri har han fått så mange følgesvenner som nå. Og hvem som er hans mest nyttige idioter, vet sirkusdirektøren best selv.
Aldri har barnemorderen møtt så mye respekt som nå – selv landets fremste dommere, advokater og psykiatere reiser seg, håndhilser og bukker for ham. Og innkalte «sakkyndige», hans egne utvalgte vel å merke, gir han helt rett i verdensanskuelsen – siden aktoratet absurd nok ikke har prioritert å få inn vitner med ideologisk kunnskap. Slik får han sin respekt og verdighet. Mens andre heller tar sin paraply og finner seg en vannfontene.

Kallon förhördes av norsk polis i sex timmar i Minneapolis i Minnesota där han bor nu.

- De var grundliga och ställde många frågor om kontakten mellan mig och Breivik. Det var ett långt och trevligt samtal. Jag är ganska sliten nu, säger Kallon till Dagbladet.

Norsk polis ska inte ha rest till USA, utan gjort förhöret via en videoöverföring. Amerikanska FBI har hjälpt norsk polis med att få det hela till stånd och var på plats under förhöret.

Kallon säger att han inte har något att dölja.

- Det är längesedan och många detaljer är inte så lätta att minnas men jag berättar för polisen allt jag vet. Är det något jag inte kommer ihåg, måste jag bara vara ärlig om det, säger Kallon.

På tisdag eftermiddag ska Kallon vittna inför rätta i Norge och han förnekar inte att det är hemskt att bli kopplad till massmördaren.

- Det är första gången jag vittnar i en rättegång men jag är redo och villig att bidra med det jag kan för att lösa frågan, säger Kallon.

Kallon har pekat ut en vän i Liberia som Breiviks främsta kontakt när han reste till landet och pengarna som överfördes, ska ha varit för tjänster och hyrbil av Kallon och hans vän. Norsk polis har ännu inte kommit i kontakt med Kallons vän.

- En vän till mig var Breiviks diamantkontakt. Han talade också med Breivik på nätet före norrmannen reste till Liberia. Anledningen att pengarna överfördes till mitt konto är helt enkelt att min kompis inte hade ett eget bankkonto vid den tidpunkten och att jag därför lät honom använda mitt konto, har Kallon tidigare förklarat för Dagbladet.

Hackare gör polisens arbete

I domstolen berättade polisutredarna att de inte hade kontrollerat de 8 000 adresser som Breivik försökte att skicka sitt kompendium till timmarna innan terrorattackerna i Oslo och på Utøya.

- Efter att bristerna som finns i polisutredningen blev känt, har hackare börjat arbetet med att granska adresserna. De gör det jobb som polisen borde ha gjort, säger journalist Kjetil Stormark som har skrivit en bok om 22-juli-terrorn, till NTB.

Den sista veckan har nya vittnen som hjälpte Breivik i Liberia 2002 spårats upp av tidningen VG. Polisen har själva inte hittat dessa människor, utan arbetar efter tidningens avslöjanden med att förhöra en av dem.

VG kom med nya upplysningar på söndagen om den påstådda serben Breivik ska ha träffat i Liberia 2002. Informationen kom från Breivik själv. Genom sin advokat Tord Jordet berättar Breivik för tidningen att serben gick under smeknamnet «Draken».

I domstolen har Breivik hittills vägrat ge någon ytterligare information om denna serben, trots åklagarens upprepande frågor om ämnet.

– Det är den största mordrättegången i modern norsk historia och detta är människor man borde fått tag på genom utredningen. Detta är pinsamt för norsk polis, säger Stormark.

VG har spårat upp honom i landets huvudstad.

- Jag minns att jag kom i kontakt med honom över internet. Jag vet inte hur han fick tag i min e-mail men han berättade att han var väldigt intresserad av att besöka Liberia, säger Farhat, som på den tiden arbetade på resebyrån Ophelia Travel Agency.

Alpha Kallon har sagt till VG att han tog ungefär halva delen av de 40 000 kronor som Breivik överförde till hans bankkonto. Vännen Michel Farhet fick resten.

Först ska Breivik ha sagt att han ville se Liberia men några få dagar innan han kom till landet ska han ha uppgett en ny orsak till att besöka det krigshärjade landet.

- Han var intresserad av att hitta diamanter. Rådiamanter. Jag förklarade för honom att det blivit förbjudet att exportera diamanter från Liberia och att det nästan var omöjligt att få tag i diamanter, säger Farhat och tillägger att han ändå lovade att se på vilka möjligheter som fanns.

På den tiden styrdes Liberia av den ny krigsförbrytardömde Charles Taylor och landet var mitt inne i ett andra inbördeskrig på några få år.

Farhat hämtade Breivik på flygplatsen i Monrovia den 18 april 2002 och körde till Metropolitan Hotel. Han säger att han hade mycket att göra på arbetet och fick sin vän Alpha Kallon att köra runt norrmannen till diamanthandlare.

- Köpte han några diamanter?

- Nej, inte som jag känner till.

- På den tiden var det strider i de områden där man vanligtvis grävde fram diamanter, så diamanterna kom inte in till de centrala återförsäljarna. Han fick därför inte tag i någon, säger liberiern.

Till denna punkt har Kallon och Farhats stämt överens men härifrån börjar de att skilja sig åt.

- När Breivik drog, frågade han Alpha om det var möjligt att diamanterna skulle komma senare och om han kunde få några exemplar. När Alpha fick dem, kunde han ringa honom och så kunde de hitta ett sätt att få dem ut härifrån på, säger Farhat.

Det är bevisat att pengarna sattes in på Kallons konto och han har hävdat att han och Farhat delade pengarna. Själv nekar Farhat till att han fick någon del av pengarna.

Detta var något av det bästa som hade hänt Alpha, det var en summa man inte kunde föreställa sig, säger Farhat, som beräknat att summan var en bra årslön i Liberia.

VG berättar dessa upplysningar för Kallon. Han säger att det stämmer att Breivik ville att han skulle jaga diamanter för honom men hävdar att det också gällde Farhat.

- Det stämmer inte att Michel inte fick en del av pengarna. Vi drog till Freetown i Sierra Leone tillsammans i jakt på diamanter till Breivik och spenderade pengarna på det, säger Kallon.

- Fick ni tag i diamanter i Sierra Leone?

- Det minns jag inte, säger Kallon.

På frågan om Breivik någon gång talade om en serb, svarar Farhat:

- Nej, aldrig. Jag är hundra procent säker, du har mitt ord på det, jag träffade bara denna Henry Benson (Breivik).

Han understryker dock att han inte kan veta vad Breivik gjorde på kvällar och nätter, när Farhat inte var tillsammans med honom.

- Två män från FBI kom till mig igen när jag var på gymmet. De ville komma i kontakt med Breiviks andra kontakt i Liberia och ville veta mer om honom. Jag gav dem numret till två vänner till mig där, sa Kallon.

Han namnger mannen men Dagbladet har - trots upprepade försök - inte fått en kommentar från mannen och trycker därför inte hans namn.

- En vän till mig var Breiviks diamantkontakt. Han pratade också med Breivik på nätet innan norrmannen reste till Liberia, säger Kallon till Dagbladet.

I Monrovia får Dagbladet veta av vänner till mannen att han arbetar för FN men Dagbladets lokala kontakt har inte lyckats komma i kontakt med honom denna vecka.

I dag förklarar ledare av Den rättsmedicinska kommissionen, Tarjei Rygnestad, sig för Oslo tingsrätt.

Han började att förklara sig om kommissionens arbeta och sammansättning men på frågan från åklagare Inga Bejer Engh förklarade han att kommissionen avlyssnades av NRK.

- Vi kände oss tvingade att polisanmäla olovlig avlyssning, säger Rygnestad.

Åklagare Inga Bejer Engh vill veta om det var någon oenighet på det första mötet, där man gick igenom den första rapporten. Rygnestad berättar att de var överens men att någon tog på sig rollen som «djävulens advokat» för att se om någon kunde välta diagnosen från Torgeir Husby och Synne Sørheim. Men han preciserar att det inte var någon oenighet.

- Har ni diskuterat efteråt att media har haft information om vad som föregick på detta mötet. frågar Bejer Engh.

- Dagen efteråt blev jag uppringd av NRK, som sa att det var stor oenighet. Jag kunde inte förstå det, eftersom jag var där. Jag kände mig övertygad om att de som närvarade skulle kommunicera med domstolen och inga andra. Jag blev uppringd av flera medier. Då kom det från pressen något som närmast var citatliknande uttryck från mötet. Då blev det tydligt för mig att någon måste ha råkat höra det som blev sagt, säger han.

Anders Behring Breivik fick en ny varning under dagens rättegång.
Anledningen: Han pratade om åklagarens utseende.
– Bejer Engh, som är en vacker nordisk kvinna. Hon av alla borde erkänna sina egen släkts försvar, sa Breivik med ett leende enligt VG.
Anders Behring Breivik har, precis som andra åtalade, rätt att yttra sig efter att vittnena lämnat sina redogörelser i rättegången.
Detta är något han använder sig frekvent av.
Men under dagens rättegång, innan lunchtid, gick det för långt. Han varnades av domaren Wenche Arntzen då han började kommentera åklagarnas utseenden, rapporterar VG..

Först ut i dagens rättegång var psykiatern Randi Rosenqvist, som arbetar på Ilafängelset där Breivik sitter. Hon arbetar med att värdera de intagnas våldsbenägenhet.
– Min omedelbara reaktion var att detta var ett alldeles för komplicerat dåd för att det skulle vara uttryck för något psykotisk aggressiv handling av den åtalade. De flesta av våra intagna är ganska impulsiva. Det fann jag inte här, sa Rosenqvist, enligt TT.

Rosenqvist betonade även ett flertal gånger under vittnesförhöret att hon aldrig uppfattat Breivik som psykotisk ens när det gäller hans storslagna framtidsplaner för Europa och hans egen roll i detta. Hon förklarade också att en psykotisk diagnos inte nödvändigtvis betyder att man är straffrättsligt otillräknelig och alltså inte kan dömas till fängelse.
– Han byggde sitt uppdrag på en livslögn, men inte på en psykotisk grund, säger hon.