Citat:
Ursprungligen postat av
Senil-with-style
Visste kan jag hålla med dig att Maiden hade det tufft på 90-talet med flera tunga avhopp. Men de löste det på bästa sätt och släppte fyra fantastiska skivor och som kör över allt annat som släpptes under 90-talet. Sen är det klart när det tappar Adrian så tappade de världens bästa låtskrivare, men tycker de räddade situationen och gjorde det bästa av den. De löste det ju mycket bättre än vad Helloween gjorde när Kai Hansen och Michael Kiske, efter deras avhopp så gick ju allt åt pipsvängen för Helloween.
Ja ska man se till det kreativa var Smith nästan ett tyngre avbräck än Dickinson. Lyssnar man på No Prayer For The Dying märker man att det är något som saknas i låtskrivandet i jämförelse med 80-talsskivorna. Låtskrivarkombinationen Smith-Harris-Dickinson, Smith-Harris och Smith-Dickinson har ju visat sig vara ett av Maidens starkaste vapen genom åren och fortsätter ju att vara det även idag. Ska man se det positivt så innebar ju Smiths sorti att Gers fick kliva fram och ta ett kreativt ansvar. Hans spelstil må dela fansen, (jag tycker om den. Tycker det är en bra avstickare från Smiths och Murrays melodiösa perfektion) men ur ett låtskrivarperspektiv tycker jag att Gers är på samma nivå som Smith. Smith må ha mer låtar under bältet men jag tycker Gers har en högre höjd (Dance Of Death, The Legacy, The Book Of Souls, Ghost Of The Navigator etc.). Att jag ogillar No Prayer For The Dying såpass mycket kan säkert bero på att Janick fortfarande inte hade någon plats i låtskrivandet. När han väl började få utrymme på Fear Of The Dark och The X Factor tycker jag att resultatet blev bättre. The X Factor är ju i hög grad präglad av Janicks kompositioner.
Ur ett låtskrivarperspektiv tycker jag att Smith och Gers är flera nivåer över Murray. Murrays låtskrivande är enligt mig inte mycket att komma med. Han har några guldkorn, men allt som oftast tycker jag att hans repertoar består av mindre utmärkande låtar som inte är mer än OK. Samtidigt har jag alltid sett Murray som en renodlad spelare snarare än en låtskrivare. Att han inte tar stor plats i låtskrivarprocessen gör ingenting när man har 2 andra gitarrister som gör det.
Att Maidens 90-talsskivor är bättre än majoriteten av musiken som släpptes under den tiden håller jag med om, men jag tycker det säger mer om musiken som släpptes under den tiden än om Maidens skivor. 90-talet var en mörk period när det kom till musik och den kreativa dekadens som präglade årtiondet tycker jag gör sig gällande även i Maidens musik. Samtidigt var det ett årtionde som gav oss klassiker som Painkiller med Judas Priest, Rust In Peace med Megadeth, Seasons In The Abyss med Slayer, Images and Words och Awake med Dream Theater och Pantera. Det tycker jag visar att Maiden inte ens kunde stå sig i konkurrensen inom sin egen genre.
