De har förklarat förut att de arbetar för att de aktiva i allmänhet (och förbundspamparna i synnerhet) ska få så mycket betalt som möjligt och då måste allt handla om TV- och sponsorintäkter, varför man måste nå ut till så många som möjligt. Det viktiga är inte vad denna skara tittare tycker om sporten utan att de faktiskt kollar och därmed gör sig mottagliga för all marknadsföring från sponsorerna.
Den cyniske lille schweizaren och tillika synnerligen mediokre före detta skidåkaren har delat in tittargrupper i olika kategorier: De som är intresserade av sporten (en ytterst liten grupp), de som är intresserade av sport (en stor grupp potentiella tittare), de som är intresserade av stora events samt de som inte är intresserade och heller inte kan bli. (Denna uppdelning har han stolt presenterat på förbundets hemsida, fast det var ett tag sedan så kan inte länka dit.)
Teorin är att de första kommer titta ändå, hur mycket förbundet än förändrar/saboterar sporten. Tror dock det blivit ett litet bortfall av tittare som gillade den gamla sporten, men lite självrannsakan ger att mycket av skiten kollar man på. (Är dock sluttittat på sprint för egen del framöver.

)
De som är intresserade av sport men inte skidsport vill man försöka locka till sig, likaså den tredje gruppen vid stora mästerskap eller skapelsen ”Tour de Ski”, dessa bedöms inte vara så kräsna vad gäller regler, sportslighet och själva tävlingsmomentet; vilka egenskaper som ska krävas av vinnaren. Däremot uppskattar de det spektakulära. Eftersom längdskidor med intervallstart är en synnerligen ickespektakulär sport så har man letat efter något sådant moment och funnit det i spurten. Några stafettexempel genom åren finns på dramatiska spurtuppgörelser, därför har man försökt återskapa sådana stunder genom att experimentera med nya tävlingsformer såsom masstart och sprint. Uppenbarligen har tittarsiffrorna höjts och därmed har detta tolkats som att grupp 2 och 3 fått upp ögonen för sporten p.g.a. ändringarna. Tror att detta stämmer, men knappast att många kollar under uppbyggnadsfasen/transportsträckan till själva spurten.
Således blir strävan att kunna bjuda på så många spurtuppgörelser som möjligt, därför ändrar man regler och distanser för att kunna garantera spurter. Snarare än att undvika dem vilket vän av den konditions- och uthållighetssport (i mycket större grad) det en gång var skulle vilja. Som Gunde Svan i expertkommentatorsrollen bestämt sa i något lopp; det ska avgöras ute på banan och inte i någon spurt.
Även om stafetterna redan förra året var en transportsträcka fram till spurten så kommer en kortare sträcka att garantera spurt oftare, i tillägg är det mer ekonomiskt gynnsamt att ta sig dit på så kort tid som möjligt. Tror dessvärre inte det finns så många andra troliga scenarion än att utvecklingen/avvecklingen fortsätter och att femmilen snart är 15 km masstart samt att 15 km intervall blir antingen 3-4 km eller ersätts av ytterligare en sprint i mästerskapen.
Finns mycket mer att lägga till denna teori; som tyskarnas framgångsvåg under några år, Northugs roll samt försök att intressera nordamerikaner men det är redan alldeles för lång text.