Har Björgen kommenterat att medicinen inte längre är förbjuden? Skulle vara intressant att veta vad hon har att säga angående att Kowa testar den, låter fullständigt vansinnigt imo.
Tror nog att Björgen håller lite låg profil nu, det har hon ju försökt med hela tiden angående detta. Och jag skulle bli förvånad om hon säger nånting alls om Kowas senaste sinnesförvirring.
Tack för den statistiken, carbonlite. Den understryker ungefär det jag trodde om Finland och stafetter nuförtiden. Helt ok, men inte riktigt i topp. Framför allt är de alldeles för ojämna.
Utan att kolla upp placeringar så känns Heikkinen och Jauhojärvi otroligt ojämna. De kan "lika gärna" missa VC-poäng som de kan vara på pallen.
Vad tror ni förresten om Finn Hågen-Krogh, född 1990 och spurtslog en förmodligen ganska sliten Dario Cologna i Falun, och slutade tvåa i jaktstarten. Kan han bli något redan i år?
Citat:
Ursprungligen postat av ZRyden
Lopp tidigt resp. sent på säsongen brukar kunna bjuda på lite överraskningar och resultat som kanske inte speglar kapaciteten helt rättvist.
Det är sant att lopp sent på säsongen kan slå lite hur som helst. Men man skall inte underskatta den självförtoendeboost det ger att slå hela världseliten för första gången strax innan man går in i en ny träningssäsong. Om jag inte minns helt fel så var det i en VC final i Falun självaste Petter Northug tog sin första världscupseger. Matti Heikkinen är ett annat exempel på en världsmästare som första gången fick känna på hetluften i säsongens sista tävling. I VC finalen i Bormio -08 hade han snabbaste sträcktid på den avslutande jaktstarten. Året efter vann han VM brons.
Tror att Finn Hågen-Krogh kan bli nånting redan i år.
Edit: Det var inte VC final i Falun det året Petter vann, med det var strax efter OS = slitna åkare. Finalen var i Sapporo det året. Northug var tvåa i den tävlingen, Mathias Fredriksson vann.
__________________
Senast redigerad av carbonlite 2011-10-05 kl. 17:50.
Utöver helgen i Falun har Krogh ganska mediokra resultat. Förvisso väldigt få VC-starter, men även resultaten i skandinaviska cupen jämfört med motståndet där. Han verkar väldigt ojämn, vilket är föga förvånande med tanke på åldern. Sen beror det ju förstås på vad man menar med "bli något"; regelbunden VC-åkare? Absolut. Regelbunden poängplockare? Möjligt. Regelbundet med och slåss om toppositioner? Ytterst tveksamt. Han visade dock goda takter när det gäller åkning man mot man, vilket gör att han på sikt bör ses som en utmanare till toppåkarna.
En ung norrman som jag tror lite mer på till nästa säsong, är den två år äldre Sjur Röthe, som var en hårsmån från en VM-medalj på femmilen och som hade flera "halvbra" resultat förra säsongen. Även han en duktig "man mot man-åkare", känns som om Norge ligger i framkant med att utveckla sådana egenskaper hos sina åkare (tyvärr... )
Förstår inte alls hur Kowa tänker här. Inte det minsta förvånande att hon vill testa medicinen men det hade kunnat skötas betydligt snyggare. Med tanke på hennes tidigare uttalanden om att medicinen är prestationshöjande säger hon i princip att hon är beredd att dopa sig så länge ett preparat inte står nedskrivet som förbjudet. Hälsan spelar alltså inte så stor roll längre. Börjar hon knapra anabola första dagen det släpps fritt också?
Jag tror mer att hon, precis som Hzj var inne på, målat in sig i ett retoriskt hörn snarare än att hon är dopningsliberal. Det kan på det hela taget inte vara helt psykiskt lätthanterat att vara världens i särklass näst bästa åkare, när man inte ens har en chans på världsettan. Lite av ett resultatmässigt vakuum (även om Johaug naturligtvis utmanade Kowa mot slutet av senaste säsongen, och Kowa i sin tur Björgen på 10 km i VM).
Det är sant att lopp sent på säsongen kan slå lite hur som helst. Men man skall inte underskatta den självförtoendeboost det ger att slå hela världseliten för första gången strax innan man går in i en ny träningssäsong. Om jag inte minns helt fel så var det i en VC final i Falun självaste Petter Northug tog sin första världscupseger. Matti Heikkinen är ett annat exempel på en världsmästare som första gången fick känna på hetluften i säsongens sista tävling. I VC finalen i Bormio -08 hade han snabbaste sträcktid på den avslutande jaktstarten. Året efter vann han VM brons.
Tror att Finn Hågen-Krogh kan bli nånting redan i år.
Edit: Det var inte VC final i Falun det året Petter vann, med det var strax efter OS = slitna åkare. Finalen var i Sapporo det året. Northug var tvåa i den tävlingen, Mathias Fredriksson vann.
Sant, men då ska man komma ihåg att det redan då var ett rätt omdiskuterat beslut att Northug inte fick följa med till Turin-OS. Han var ju fruktansvärt bra som junior.
Jag tror mer att hon, precis som Hzj var inne på, målat in sig i ett retoriskt hörn snarare än att hon är dopningsliberal. Det kan på det hela taget inte vara helt psykiskt lätthanterat att vara världens i särklass näst bästa åkare, när man inte ens har en chans på världsettan. Lite av ett resultatmässigt vakuum (även om Johaug naturligtvis utmanade Kowa mot slutet av senaste säsongen, och Kowa i sin tur Björgen på 10 km i VM).
Ingen dopingliberalism förespråkas av henne, men väl en viss pragmatisk experimentlusta och tillika en regelpositivistisk inställning. Därför borde hon rekommenderas att testa om det hjälper prestationsförmågan med lite hederligt svenskt grovsnus innan det är för sent. http://www.langd.se/snus-kan-vara-dopning.4968429.html
Annars är den där resultatutvecklingen, med en klar etta och en lika klar tvåa inte så rolig, där får vi hoppas på lite mer kamp till nästa säsong. För jämfört med andra än Björgen (och Johaug) utökade Kowa sitt försprång under förra säsongen. Som exempel; för två säsonger sen räknar jag till 6-6 i "inbördes möten" mellan Kowalczyk och Kalla i distans, medan förra säsongen ger siffrorna 14-4. (Och då har jag räknat jaktstarten i Toblach till Kalla (etapptid), medan FIS officiella statistik har Kowa som vinnare där.)
__________________
Senast redigerad av Hzj 2011-10-06 kl. 23:11.
Visserligen ett år gammalt men man börjar ju hoppas lite grann på att femmilen i Falun 2015 blir i intervallstart. Tydligen sökte Norge dispens för det men ändrade sig så det blev masstart, roligt att tanken iallafall fanns där!
Visserligen ett år gammalt men man börjar ju hoppas lite grann på att femmilen i Falun 2015 blir i intervallstart. Tydligen sökte Norge dispens för det men ändrade sig så det blev masstart, roligt att tanken iallafall fanns där!
Man kan ju alltid hoppas. Men jag har för mig att då var man tvungen att byta så 10/15 fritt gick i masstart istället, och det är det ju rätt så stora svenska medaljchanser... Och som antyddes i slutet av klippet så valde ju norrmännen egna medaljchanser framför tradition.
Försökte läsa lite på skidpepp, men den där normmannen tolsrav verkar ju vara en idiot. Hans argument för masstart är både konstiga och direkt felaktiga.
Texså var ju intervallstartloppet mer orättvist för det var vallningsföre och klassiskt, inte intervallstrt. Inte en chans att Gjerdalen kommit trea på intervallstart tex.
Har helt enkelt kommit på att jag nog anser att alla som argumenterar för masstart är idioter.
Försökte läsa lite på skidpepp, men den där normmannen tolsrav verkar ju vara en idiot. Hans argument för masstart är både konstiga och direkt felaktiga.
Texså var ju intervallstartloppet mer orättvist för det var vallningsföre och klassiskt, inte intervallstrt. Inte en chans att Gjerdalen kommit trea på intervallstart tex.
Har helt enkelt kommit på att jag nog anser att alla som argumenterar för masstart är idioter.
Påminner lite om aftonbladets kommentarsfält från VM-artiklarna där. Många norska troll...Fast mycket vettigt också.
Kollade lite på VGD:s vintersportforum också, och nästan varje tråd urartar till masstartdiskussioner.
Efter att ha läst en massa norska argument för/mot masstart tyckte jag de var på sin plats att försöka komma med någon slags någorlunda nyanserad överblick av läget, så jag skrev ihop lite grann som visade sig bli rätt mycket. Lägger in det i en spoiler eftersom det är långt och inte helt OnT:
Masstarter ja…
I Norge har ju opinionen svängt fullständigt sedan Northug trädde in på scenen. Är det så enkelt som Vegard Ulvang säger att Sverige hade varit (mer) positiva till masstarter om ”vi hade haft en Northug”? Troligen ligger det lite i det han säger, på så vis att en svensk Northug, skulle generera nya svenska anhängare till sporten som i dagsläget inte intresserar sig. Därmed skulle intrycket från ett samlat svenskt håll te sig som mindre missnöjt än så som läget är nu. Av de som nu uttrycker sina åsikter är det mindre troligt att någon skulle omvändas.
Medaljfördelningen för Sverige och Norge sedan man införde masstarter i mästerskap (2003)ser ut enligt följande (Antalet intervallstarter 8 antal masstarter 14): Norge masstart 8 guld 5 silver 4 brons, intervallstart 1 guld 1 silver 3 brons, Sverige masstart 2 guld 1 silver 3 brons, intervallstart 1 silver 1 brons. Detta gäller herrarna då skillnaden tävlingsformerna emellan inte alls är lika stor på damsidan. (Statistiken för damerna är; Norge en rejäl samling medaljer i båda. Sverige 1 guld (i) och 1 silver (m)…)
Att norrmännen börjat föredra masstart är inte så konstigt om man går efter framgång, men här i Sverige har vi också uppenbarligen haft större framgång relativt sett i masstarterna. Ändå tycks intervallstarter vara att föredra. Är det istället så att avståndet upp till Norge är mindre i intervallstarter, och att det är det glappet svenska intervallstartförespråkare vill täppa till?
Argument av typen ”intervallstarter är skidåkningens själ”, eller ”masstarter är det nya och har kommit för att stanna”, som det är lätt att falla in i, tillför egentligen ingenting till diskussionen. Varken i tradition eller i förnyelse finns något (tillräckligt stort) egenvärde i sig.
Ökar masstarter intresset generellt?
De flesta är nog överens om att intresse för sporten när det gäller olika nationer, beror främst på nationens egen framgång. Till detta bör man nog lägga sportens medieexponering i landet, vilket i och för sig är knutet till de egna resultaten. Dock finns det en vits med (att försöka skapa) dominanta ”storstjärnor” inom en sport för att väcka intresse i länder som inte är framgångsrika själva, p.g.a. den mediala uppmärksamheten dessa drar till sig. Profiler kan alltså höja intresset, men nog inte tillnärmelsevis lika mycket som ett eget toppnamn. Med det resonemanget får man bortse från om det är idrottsprincipiellt godtagbart att skräddarsy ett tävlingsprogram för en specifik utövare, alternativt det lindrigare; för en specifik arketyp. (Det förra anser jag, utan att påstå att det är det som förekommer, är att gå över gränsen.)
För att återgå till medieexponeringen så uttrycker (tyska) TV-bolag att masstarter är att föredra framför intervallstarter av flera anledningar: 1. Produktionen blir enklare, man följer tätgruppen runt en kort slinga samt flikar in glimtar av de som jagar närmast bakom då och då. Mellantider blir irrelevanta (så länge klungan är intakt) eftersom tittaren med blotta ögat kan se hur löparna positionerar sig. 2. Man behöver inte visa hela loppet, oftast räcker det med sista kvarten så att eventuella försök till ”långspurter” kommer med, samt den slutliga dramatiska klungspurten. 3. Reklamavbrott blir enklare att lägga in eftersom tävlingarna ofta är händelsefattiga mitt i. 4. Det krävs väldigt lite engagemang från tittarna för att begripa vad som pågår. (Aka ”dumma-tyskar-förstår-inte-intervallstart-argumentet”.)
Jag skulle inte vilja säga att masstarter ökar intresset, baserat på dessa argument, men nog ökar tittarsiffrorna p.g.a. att någon föga intresserad tysk dröjer kvar i soffan för att se sista kvarten, efter att ha kollat på någon annan sport. Garanterad ökning om man räknar tittare/sändningstid kontra intervallstart om man bara visar sista kvarten, men hur många följer hela tävlingen jämfört med en intervallstart?
Därmed är det nog troligt att det för förbundet är en ekonomisk fördel att majoriteten av loppen går i masstart. Dock är den påstådda intresseökningen, i avsaknad av jämförelseobjekt, inte knuten till den senaste tidens sportsliga förändringar, utan det kan lika gärna bero på bättre marknadsföringsmöjligheter p.g.a. nya medier och tekniska möjligheter att ”nå ut” etc. Således är syllogismen om masstarternas bidrag till det ökade intresset lika falsk som att påstå att den som vill vinna damernas TdS, måste ha ett efternamn med begynnelsebokstaven K.
Vad säger åkarna?
Intrycket är att det är ganska blandade åsikter, men att många lutar åt fler intervallstarter (än i nuläget), så även Northug. Men viktigare är kanske att fråga sig vad de gör för att påverka förbundet? I stort sett ingenting (som syns eller märks).
Arrangörsperspektivet
Argument för masstarter från arrangörernas sida är att de ökar publiktillströmmningen (av betalande inne på stadion) eftersom publiken ”får se åkarna mer när de varvar i stadion”. Det blir också ”enklare att preparera en (förvisso bredare men) kortare varvslinga”. Sponsorers reklamloggor exponeras dessutom mer i TV om kamerorna följer med runt varv på varv, än om man visar samma mellantidsstation om och om igen. Detta ökar arrangörens intäkter.
Det kan nog ligga lite i dessa argument, men somliga arrangörer tycks ändå vilja hålla fast vid intervallstarter. Men (baserat på egna intryck tycker jag)att se åkarna (klungan) i stadion är inte så spektakulärt som det låter, då stadion sedan töms så när som på några eftersläntrande klubbåkare. Vid intervallstart får man också se alla åkare, fast vid olika tillfällen som betalande stadionåskådare.
(forts.)
Masstarter sägs vara mer rättvisa för att ”alla tävlar under samma förutsättningar” och ingen missgynnas gentemot någon annan eftersom alla startar samtidigt, samt att man inte kan följa i ryggen på någon kanon som startat en halv minut efter. Sedan tillämpas den enklaste utav alla regler; först i mål vinner. Slumpmoment som väderförhållanden spelar heller ingen roll.
Här tycker jag att man kan argumentera emot vartenda utav de sportsliga fördelarna med masstart kontra intervallstart. Masstart motverkar ju inte hängåkning. Snarare är det så att hängåkning är det enda som tillämpas av alla i fältet utom en (vem det är växlar naturligtvis) vid samma tidpunkt. Och har verkligen Northug, Cologna och Hellner i första startled, samma förutsättningar som de som startar i sjunde? Väderförhållandena spelar också en oerhört viktig roll, beroende på möjligheterna till utbrytningar. Lägg därtill alla kollisioner, massvurpor och stavbrott som kan uppstå i masstarter. Således tycker jag att för- och nackdelarna med de olika tävlingsmomenten ur ”rättvisehänseende” tar ut varandra.
De olika tävlingsformerna kräver olika egenskaper av utövarna för att placera sig bra. Argument som att ”den bäste skidlöparen hade vunnit oavsett hur loppet hade körts” är tämligen intetsägande. Likväl argument som ”vinnaren i en masstart saknar kapacitet och vinner bara p.g.a. hängåkning och spurtförmåga”. Just i detta hänseende brukar beskrivningarna vara antingen svarta eller vita. Att det inte skulle krävas kapacitet för att vinna en masstart, kan avskrivas ganska lätt genom att se till de åkare som just nu (subjektivt utvalda) har högst maxfart. Varför vinner inte Jönsson, Hattestad, Kriukov eller Pethukov några masstarter medan Northug gör det? Helt enkelt för att de inte är i närheten av Northugs kapacitet.
Dock är det inte kapacitet som i slutändan skiljer agnarna från vetet i masstarterna. Varför vinner inte löpare som Södergren, Piller Cottrer eller Legkov några masstarter medan Northug gör det? Helt enkelt för att de inte är i närheten av Northugs accelerationsförmåga och toppfart. (Samt i viss mån att de saknar det taktiska sinnet för att utnyttja att man åker i fält istället för enskilt.) De (oftast över 20 st.) som finns med i klungan vid slutskedet av ett masstartslopp har i stort sett gjort en likvärdig prestation kapacitetsmässigt. (Även om någon kanske dragit större delen för att försöka gå loss, medan någon annan slitit för att hålla rygg i slutet av klungan.)
En intervallstart belönar istället andra egenskaper, på så sätt att den som under lång tid, står ut med påfrestningen av att hålla ett högt tempo, kommer att placera sig högt, medan den som med jämna mellanrum behöver ”vilopauser” för att sedan tempoväxla inte kan göra så utan att förlora alltför mycket tid. Att ta skydd för vinden bakom någons rygg, eller att ta det lugnt uppför för att sen slipstreama i utförskörningar, är ogörligt för den som tänkt sig att vinna ett intervallstartslopp. Små skillnader i kapacitet får utslag i sekunder på ett annat sätt, vilket gör att den med högst kapacitet (för dagen) står som segrare, framför den som uppmätte den högsta hastigheten under något utav loppets skeden.
Vilka utav egenskaperna är då sportsligt att föredra? Den frågan låter sig inte besvaras objektivt varför den blir irrelevant. (Varför, objektivt sett, är det ens i någon mening relevant att jämföra vem som förflyttar sig snabbast på skidor, och därtill att lägga någon slags prestige i det hela?) Eftersom diskussionen masstart/intervallstart oundvikligen får en dikotomisk karaktär, brukar oftast slutsatserna (felaktigt) mynna ut i att det ena utesluter det andra. Varför inte låta båda tävlingsformerna samexistera? Så ser det ju också ut idag, fast på ett skevt vis. Nämligen att längre lopp går i masstart och kortare lopp i intervallstart, samt att masstarterna dominerar mästerskapsschemat. Detta är i mitt tycke lika befängt som om alla längre lopp skulle gå i fristil och de kortare i klassiskt. Årets världscupprogram kanske är ett tecken på att även FIS börjat inse detta? För givetvis är det så att även loppens längd belönar olika egenskaper.
Så som mästerskapsschemat såg ut 2003, vore ett utmärkt alternativ till dagens schema. Jämför man dessa två framgår också att det inte är en masstart som ersatt den långa intervallstarten, utan en annan nymodighet; nämligen Team-sprint. (Denna förhatliga pseudodisciplin totalt utan prestige, där Sverige förvisso skördat stora framgångar, men som gärna får försvinna från tävlingsprogrammet för gott.)
Någon slags slutsats blir att masstarterna förtjänar sin plats på schemat, men att det är för att de har brett ut sig för mycket på intervallstartens bekostnad som man klagar på dem. Det är inte en återgång till 80-talet som efterfrågas (av mig), utan (endast en modest vädjan om) att långa lopp med intervallstart (gärna femmilar) återkommer regelbundet på programmet.
Konstigt att inte allt detta kommer fram i varje inlägg om masstarter...