Föreningslivsmannen är definitivt en person som helst tränar löpare, skidåkare eller orienterare, alternativt skidorienterare. Om det ska vara lagsport ska det vara landhockey. Ultimate frisbee hade funkat om det inte varit en nymodighet. När skidmamman kan gå för en kram är föreningslivsmannen snabbare i tanken och slänger fram handen. Inte för att han nödvändigtvis ogillar närkontakt utan för att han är aning reserverad och trivs bättre i skogen än vid obekväma sociala situationer. När han senare under kvällen går på avslutningsfesten väljer han såklart det trygga valet med fjällrävenbyxor och flanellskjorta. Härliga föreningslivsmannen, ryggraden i den svenska idrotten.
Man måste ju gilla er känsla för att plocka ut detaljer Waterfall och ZRyden.
Hoppas att jag hinner ta mig till sprinten imorgon. Förra året var Jönssons steg ruggigt att se i Slottsbacken och det ser man gärna igen. Annars är väl inte tävlingen i sig så jäkla upphetsande på plats om man inte är där tidigt och får bra plats. Dock kul att vandra runt bland alla skidåkare och se dem ladda upp eller varva ner. En syn att minnas när Björgen, Falla och Jacobsen (tyckte jag det var) joggade förbi ner mot Västerlånggatan en vardagskväll.