Vad kunde skolastikerna egentligen?

Skolastikerna känner vi till som killarna som gjorde livet surt för Copernicus, Galilei, Descartes m fl. Det var en läroinriktning som skapades på medeltiden med utgångspunkt i bibeln och Aristoteles och har för eftervärlden kommit att symbolisera stelhet och dogmatism. Men vad kunde de egentligen? Jag antar att det ändå var något som gjorde att de kunde hålla sig kvar så länge som de gjorde, var de t ex ovanligt bra på matematik, eller vad var det som gjorde att de blev så respekterade?

Ehh, Bibeln var the shit på den tiden och dom hade tolkningsföreträde helt enkelt.. Eller vad menar du?

Hade bara på känn att det inte var så enkelt att de bara rabblade bibeln, det fanns faktiskt en "vetenskap" även på den tiden. I alla fall argumenterade Thomas Hobbes mot skolastikens tyngdlagssteori på 1600-talet och där nämns inte bibeln.

Alltså, skolastikerna lade ju grunden för, eller var åtminstone en viktig del av, den europeiska vetenskapliga väckelsen under högmedeltiden. Därför tycker jag att man kan nyansera påståendet att skolastikerna var "killarna som gjorde livet surt för Copernicus, Galilei, Descartes m fl". Att Galileo sedan inte kunde bevisa sin teori, och mötte hårt motstånd från den akademiska världen i sin samtid är ju en annan sak.

Tyvärr har många av medeltidens vetenskapsmän glömts bort, men man börjar så sakteliga få upp ögonen för dem igen. Man skulle kunna säga mycket om Nicolas Oresme, Roger Bacon och Albertus_Magnus, men eftersom vi nu nämnde Galileo vill jag dröja kvar en stund vid den engelske skolastikern Robert Grosseteste( 1175-1253). Han talade om det vetenskapliga arbetets tvåfaldiga väg; från observation till lag, och från lag till förutsägelse. Samtidigt betonade han vikten av verifiering genom experimentella metoder, och lade grunden för en vetenskaplig tradition som skulle nå fram till Galileo några hundratal år senare.

Tack! Precis den typen av svar jag ville ha. Jag tänker mig att de du nämner förde vetenskapen avsevärt framåt men att kunskapen sen stelnade till ett rabblande som hämmade senare vetenskapsmän. Jag har svårt att tro att t ex Roger Bacon personligen skulle deltagit i hetsen mot Galiei, han blev ju tydligen kastad i fängelse själv för sina teorier.

Den ekonomiska idéhistorien skulle inte vara densamma utan skolastikerna. Många goda (hur värde uppstår, varför det är dåligt att sänka halten av ädelmetaller i mynt osv) och dåliga (t.ex. "rättvist pris" och ocker) tankar uppstod inom ramen för den skolastiska traditionen.

Vad är definitionen av "skolastiker" egentligen? Antingen kan man tolka det snävt, som en teologisk-filosofisk skola som sysslade med Gudsbevis, universalier, syllogismer, mm, eller brett - så att det inkluderar mer naturvetenskapligt orienterade tänkare. Problemet med den senare definitionen kan väl vara att i stort sett alla medeltida tänkare som arbetade inom kyrkans ramar blir skolastiker. Hur brukar man se på detta?

Generellt har man väl som Tubbo påpekar uppvärderat de medeltida fysikerna m fl på senare tid (liksom man uppvärderat medeltiden över huvud taget). Renässansen och den vetenskapliga revolutionen byggde på utvecklingen under senmedeltiden.

Som kallade sig för naturfilosofer...

Det där är ju en bra fråga.

Jag har ju själv alltid förknippat skolastisism med strängt analytiskt teolgiskt arbete. Thomas av Aquino är väl både ledstjärna och definition av hur en skolastiker skall vara. Men det verkar som att begreppet ursprungligen kunde användas på ett bredare sätt, och växte fram med skolsystemet. En skolastiker var en man som tillhörde skolan, helt enkelt. Det här börjar så smått på 800-talet.

Naturvetenskapen och teologin hängde samman i katedralskolorna, och det är väl kanske inte förrän universitet i modern mening börjar växa fram på 1200-talet som man börjar kunna se en tydligare uppdelning mellan teologi och naturkunskap. Jag tror att det är härefter som begreppet kommer att förknippas med teologer främst.

http://en.wikipedia.org/wiki/Scholasticism
Not so much a philosophy or a theology as a method of learning, scholasticism placed a strong emphasis on dialectical reasoning to extend knowledge by inference, and to resolve contradictions. Scholastic thought is also known for rigorous conceptual analysis and the careful drawing of distinctions. In the classroom and in writing, it often takes the form of explicit disputation: a topic drawn from the tradition is broached in the form of a question, opponents' responses are given, a counterproposal is argued and opponent's arguments rebutted. Because of its emphasis on rigorous dialectical method, scholasticism was eventually applied to many other fields of study.

Skolastiken var ett avskott från kristendomens teologi, där man diskuterade tolkningar av bibeln och applicerade logik på detta och försökte bena ut vilket det var som gällde, då bibeln motsäger sig själv (eftersom den inte är skriven av en enskild person, utan flera och över väldigt lång tid) och sedan argumentera för detta.

Mycket av grunden till dagens västerländska samhälle kommer från detta, då även om skolastikens ursprung i religion inte längre är särskilt användbart så är skolastikens metoder något som skapat västvärlden och som används än idag.

William av Ockham, känd för ockhams rakkniv, var en skolastiker, och skolastiken kan väl lite ironiskt anses vara ett skäl till renässansen och att kyrkans makt minskade,.

De voro särdeles förfarna i hårklyveri.

Intressanta svar om skolastikens natur. Säkert var det så att man inte skiljde särskilt mycket på dessa saker på den saken.

Skolastikernas givna arvtagare är naturligtvis de analytiska filosoferna - hårklyveriet, inriktandet på strid; att besegra motståndaren, det a prioriska arbetssättet, etc. Filosofin skulle behöva en anti-skolastisk revolution à la renässansen...