Har fått i uppgift att skriva ett referat om den här, första gången jag skrev det fick jag ett F på det men till min lycka har vi en underbar lärare som var villig att ge mig en andra chans. Kan någon hjälpa mig skriva ett referat på max 200 ord, hade det varit super, helst i en spoiler så att man inte kan urkunda det.
"Skulle du vilja sitta och mysa i soffan tillsammans med en bestialistisk massmördare? Förmodligen inte. Ändå är det precis vad många människor gör. Skillnaden är bara den att massmördaren befinner sig tryggt i förvar bakom TV- rutan.
Varför utsätter vi oss frivilligt för obehag, spänning och till och med skräck? Kanske är det för att vi vill känna att vi lever.
Under de senaste hundra åren har vi lagt ner mycket kraft på att ta bort allt som är farligt. Vi har till exempel lärt oss bota sjukdomar, vi har gjort bilarna säkrare och vi har förbjudit mat som kan skada oss. Jamfört med år 1900 lever vi numera betydligt längre. Vi mår också mycket bättre. Förr i tiden var döden något som inträffade ofta, eftersom medellivslängden var låg och barnadödligheten hög. Alla hade någon i sin närhet som hade dött. Idag har många inte ens sett en död människa i verkligheten. På det hela taget är det inte så konstigt att vi nästan har börjat ta livet för givet. Vi har helt enkelt kommit att leva allt längre bort från döden. Vi har byggt ett samhälle som känns ganska säkert och tryggt, utan så många risker och hot. Samtidigt säljer deckare som smör i solsken. De toppar listorna över mest säljande skönlitteratur. Och skräckfilmer på bio drar ofta stor publik. Vår hunger efter spänning och död verkar vara större än någonsin förr. Vi åker berg- och dalbana, hoppat bungyjump och spelar paintball för att bli rädda på låtsas. Väl medvetna om att det egentligen inte finns någon verklig risk. Vi frossar i kvällstidningarnas reportage om massmördare och bisarra mord, i den trygga förvissningen att det aldrig kommer händer där vi bor. Kanske är det här vi hittar förklaringen. Tryggheten har blivit tråkig. Vi saknar risken och rädslan, något som människor har känt under tusentals år. Och det vi inte kan få naturligt, genom verkliga risker i livet, det ersätter vi med artificiella hot. Genom att se ond bråd död på bio eller kasta sig ut från lyftkranar med ett gummiband runt benen, känner vi för ett ögonblick hur döden närmar sig. Vi känner skräcken inför slutet, hur det svartnar för ögonen och hur munnen blir torr. Sedan fångar gummibandet upp oss. Eller också tänds ljuset i salongen. Och allt är över. Vi klarade oss. Vi lever fortfarande. Där ute i ljuset utanför biografen känns plötsligt livet mycket mer levande än för bara några timmar sen. Vi har blivit medvetna om att vi faktiskt är dödliga. Och emd den insikten kommer också en känsla av glädje över att leva.
Så nästa gång du är rädd för att dö kanske du istället ska tänka: Det innebär åtminstone att jag lever!"
Varför utsätter vi oss frivilligt för obehag, spänning och till och med skräck? Kanske är det för att vi vill känna att vi lever.
Under de senaste hundra åren har vi lagt ner mycket kraft på att ta bort allt som är farligt. Vi har till exempel lärt oss bota sjukdomar, vi har gjort bilarna säkrare och vi har förbjudit mat som kan skada oss. Jamfört med år 1900 lever vi numera betydligt längre. Vi mår också mycket bättre. Förr i tiden var döden något som inträffade ofta, eftersom medellivslängden var låg och barnadödligheten hög. Alla hade någon i sin närhet som hade dött. Idag har många inte ens sett en död människa i verkligheten. På det hela taget är det inte så konstigt att vi nästan har börjat ta livet för givet. Vi har helt enkelt kommit att leva allt längre bort från döden. Vi har byggt ett samhälle som känns ganska säkert och tryggt, utan så många risker och hot. Samtidigt säljer deckare som smör i solsken. De toppar listorna över mest säljande skönlitteratur. Och skräckfilmer på bio drar ofta stor publik. Vår hunger efter spänning och död verkar vara större än någonsin förr. Vi åker berg- och dalbana, hoppat bungyjump och spelar paintball för att bli rädda på låtsas. Väl medvetna om att det egentligen inte finns någon verklig risk. Vi frossar i kvällstidningarnas reportage om massmördare och bisarra mord, i den trygga förvissningen att det aldrig kommer händer där vi bor. Kanske är det här vi hittar förklaringen. Tryggheten har blivit tråkig. Vi saknar risken och rädslan, något som människor har känt under tusentals år. Och det vi inte kan få naturligt, genom verkliga risker i livet, det ersätter vi med artificiella hot. Genom att se ond bråd död på bio eller kasta sig ut från lyftkranar med ett gummiband runt benen, känner vi för ett ögonblick hur döden närmar sig. Vi känner skräcken inför slutet, hur det svartnar för ögonen och hur munnen blir torr. Sedan fångar gummibandet upp oss. Eller också tänds ljuset i salongen. Och allt är över. Vi klarade oss. Vi lever fortfarande. Där ute i ljuset utanför biografen känns plötsligt livet mycket mer levande än för bara några timmar sen. Vi har blivit medvetna om att vi faktiskt är dödliga. Och emd den insikten kommer också en känsla av glädje över att leva.
Så nästa gång du är rädd för att dö kanske du istället ska tänka: Det innebär åtminstone att jag lever!"