Jävligt tråkigt att höra TS
Har inga direkta tips då jag inte varit i någon liknande situation själv men ge dig själv utrymme och tid att bryta ihop totalt, viktigt för sorgearbetet att man verkligen ger sig själv tid att sörja.
asså va fan. hur kan man bli ledsen för en liten unge som dött? Man känner ju inte ett barn på 3 månader. Är ju lksom bara en ''sak'' när dom är så små. Gå och göka fram en till bara.
asså va fan. hur kan man bli ledsen för en liten unge som dött? Man känner ju inte ett barn på 3 månader. Är ju lksom bara en ''sak'' när dom är så små. Gå och göka fram en till bara.
Har någon kissat i din hjärna idag eller???
Du är ju för fan inte klok
Acceptera en förnedring som en överraskning.
Värdera en stor olycka som du värderar ditt eget själv.
Vad menar jag med "Acceptera en förnedring som en överraskning"?
När du är ödmjuk
Är insikten en överraskning
Och så är förlusten.
Det är därför jag säger, "Acceptera en förnedring som en överraskning."
Vad menar jag med "Värdera stor olycka som du värderar ditt eget själv "?
Om jag inte har något själv, hur kunde jag då uppleva olycka?
Därför, om du ger ditt liv som ett bidrag till världen,
Kan du lita på världen.
Om du älskar att ge dig själv på detta vis,
Då kan du vara anförtrodd åt världen.
Tänk så här, det finns inget du kunde gjort annorlunda, allt som hände kunde bara gått på det sättet. Att barnet dog är nog så tragiskt, men samtidigt oundvikligt. Du kan bara acceptera ditt öde och tänka att ibland vinner vi, ibland förlorar vi. Beklagar sorgen.