Varför knyter svenskar näven i fickan?

Antingen är du efterbliven eller så hatar du svenskar, och om du nu hatar svenskar så vad i helvete gör du här din dumma kuksugare, ta din skit och dra. Vet inte vilken piss håla du bor i men var du än bor så tror jag inte du ser svenska män springa efter sina kvinnor med svansen mellan benen, nästa gång du gör det så kan du väl filma det? och vad skulle det vara för fel med att diska?

Du skämmer ju ut dig själv och ja, svenska män blir överkörda av sina kvinnor. Bit ihop, det är verkligheten.

Svensken är tillvand vid att "någon annan" skall ta tag i saker och lösa problemen. Det är "någon ansvarig" eller "sakkunning" eller någon vars uppdrag det är, som skall kliva in i en konflikt och ryta till. Sedan småskolan har svenska barn och ungdomar fått itutat att man alltid skall kalla på "någon vuxen" som styr upp när det blir konflikter. Man har också fått lära sig att "det inte är ens fel om två träter", att man skall försöka prata istället för att slåss och att om man tappar kontrollen och vevar på, så är man mer eller mindre störd i huvudet. Man skall helst egentligen inte "lägga sig i" om man råkar se eller höra något som är fel, såvida det inte är nästintill fullständigt konsensus om vad som är oacceptablet för gruppen. Det är fult och illa att bli upprörd offentligt, att gapa och skrika och fäkta omkring sig. Många svenskar blir illa till mods och tycker det är obehagligt och pinsamt om någon i omgivningen beter sig utagerande. Många har det gått så långt att de upplever diffusa känslor av skam för någon annans räkning om de är i närheten av en person som blir högljudd och tappar kontrollen. Det kan även gälla helt okända personer i offentliga sammanhang.

Det har inte alltid varit så med svensken, men det har av olika anledningar nu faktiskt blivit så och det är ett intressant kulturellt fenomen som jag faktiskt inte sett motstycke till bland andra folkslag -möjligtvis japanerna undantagna.

Svensken knyter näven i fickan, stirrar tomt rakt framåt och försöker låtsas som om inget obehagligt syns, hörs eller finns....

Men: OM svensken lackar ur... Om det går så långt att toppackningen ryker och det säger T I L T totalt i hela systemet, så blir svensken fruktansvärd att ha att göra med. En arg svensk är alldeles rosenrasande och faktiskt skrämmande, därför att då kokar precis allt han svalt och tuggat i sig och hållit inne med ut som en eruption av vrede. Där andra folkslag kan fortsätta det symboliska fäktandet och käftslängandet med alla åtbörder och viftningar, där blir svensken svart totalt och släpper inte taget förrän han känner skelettet krasa mellan tänderna.... Furor Teutonicus, kallade romarna fenomenet back in the days.

Svensken är tillvand vid att "någon annan" skall ta tag i saker och lösa problemen. Det är "någon ansvarig" eller "sakkunning" eller någon vars uppdrag det är, som skall kliva in i en konflikt och ryta till. Sedan småskolan har svenska barn och ungdomar fått itutat att man alltid skall kalla på "någon vuxen" som styr upp när det blir konflikter. Man har också fått lära sig att "det inte är ens fel om två träter", att man skall försöka prata istället för att slåss och att om man tappar kontrollen och vevar på, så är man mer eller mindre störd i huvudet. Man skall helst egentligen inte "lägga sig i" om man råkar se eller höra något som är fel, såvida det inte är nästintill fullständigt konsensus om vad som är oacceptablet för gruppen. Det är fult och illa att bli upprörd offentligt, att gapa och skrika och fäkta omkring sig. Många svenskar blir illa till mods och tycker det är obehagligt och pinsamt om någon i omgivningen beter sig utagerande. Många har det gått så långt att de upplever diffusa känslor av skam för någon annans räkning om de är i närheten av en person som blir högljudd och tappar kontrollen. Det kan även gälla helt okända personer i offentliga sammanhang.

Det har inte alltid varit så med svensken, men det har av olika anledningar nu faktiskt blivit så och det är ett intressant kulturellt fenomen som jag faktiskt inte sett motstycke till bland andra folkslag -möjligtvis japanerna undantagna.

Svensken knyter näven i fickan, stirrar tomt rakt framåt och försöker låtsas som om inget obehagligt syns, hörs eller finns....

Men: OM svensken lackar ur... Om det går så långt att toppackningen ryker och det säger T I L T totalt i hela systemet, så blir svensken fruktansvärd att ha att göra med. En arg svensk är alldeles rosenrasande och faktiskt skrämmande, därför att då kokar precis allt han svalt och tuggat i sig och hållit inne med ut som en eruption av vrede. Där andra folkslag kan fortsätta det symboliska fäktandet och käftslängandet med alla åtbörder och viftningar, där blir svensken svart totalt och släpper inte taget förrän han känner skelettet krasa mellan tänderna.... Furor Teutonicus, kallade romarna fenomenet back in the days.

HAHAHAHA vilket skitsnack! NI vita förslavade Afrika, bombade/bombar sönder Irak, Afghanistan och Somalia. NI VITA slaktade indianerna i Amerika. hahah och du säger att ni avstår från våld??? HAHAHA gå och göm dig!

Svensken är tillvand vid att "någon annan" skall ta tag i saker och lösa problemen. Det är "någon ansvarig" eller "sakkunning" eller någon vars uppdrag det är, som skall kliva in i en konflikt och ryta till. Sedan småskolan har svenska barn och ungdomar fått itutat att man alltid skall kalla på "någon vuxen" som styr upp när det blir konflikter. Man har också fått lära sig att "det inte är ens fel om två träter", att man skall försöka prata istället för att slåss och att om man tappar kontrollen och vevar på, så är man mer eller mindre störd i huvudet. Man skall helst egentligen inte "lägga sig i" om man råkar se eller höra något som är fel, såvida det inte är nästintill fullständigt konsensus om vad som är oacceptablet för gruppen. Det är fult och illa att bli upprörd offentligt, att gapa och skrika och fäkta omkring sig. Många svenskar blir illa till mods och tycker det är obehagligt och pinsamt om någon i omgivningen beter sig utagerande. Många har det gått så långt att de upplever diffusa känslor av skam för någon annans räkning om de är i närheten av en person som blir högljudd och tappar kontrollen. Det kan även gälla helt okända personer i offentliga sammanhang.

Det har inte alltid varit så med svensken, men det har av olika anledningar nu faktiskt blivit så och det är ett intressant kulturellt fenomen som jag faktiskt inte sett motstycke till bland andra folkslag -möjligtvis japanerna undantagna.

Svensken knyter näven i fickan, stirrar tomt rakt framåt och försöker låtsas som om inget obehagligt syns, hörs eller finns....

Men: OM svensken lackar ur... Om det går så långt att toppackningen ryker och det säger T I L T totalt i hela systemet, så blir svensken fruktansvärd att ha att göra med. En arg svensk är alldeles rosenrasande och faktiskt skrämmande, därför att då kokar precis allt han svalt och tuggat i sig och hållit inne med ut som en eruption av vrede. Där andra folkslag kan fortsätta det symboliska fäktandet och käftslängandet med alla åtbörder och viftningar, där blir svensken svart totalt och släpper inte taget förrän han känner skelettet krasa mellan tänderna.... Furor Teutonicus, kallade romarna fenomenet back in the days.

Svenskar är ett försyn folk. Det är ingen som uppskattar vare sig glitter eller prål, överdrivna gester, gormande människor eller skryt. Nej svensken är timid, flitig och håller sig för sig själv. Han sitter inte på café och röker vattenpipa och snackar strunt. Svensken har bättre saker för sig. Svensken är försynt till den milda grad att om han blir trampad på tårna, som nu då med alla MENA-folk som kommer hit, så håller han tyst.

Svaret är alltså: Det ligger i vår folksjäl.

Vi får inte glöma bort att vare sig dessa araber och afrikaner är med och bidrar till samhället; kulturellt eller ekonomiskt så har de ingen rätt att vistas här. Det är många som glömmer bort det självklara faktum.

nej, du skämmer ut dig själv. du är en invandrare, DU FLYDDE FRÅN DITT LAND DITT PATETISKA AS, flyr jag från mitt land?