Citat:
Ursprungligen postat av Bargent
NJA 1998 s. 84 I och II (
https://lagen.nu/dom/nja/1990s84) får väl anses vägledande på dessa sorters misshandlar, eller?
Domen är från 1990. Alltså från tiden före "samhällstjänstrevolutionen". Häng i ska jag se om jag hittar något.
Se här angående de domar som du hittat:
Citat:
I det lagstiftningsärende vari 5 § erhöll sin nu gällande lydelse (prop. 1992/93:141 s. 28 f.) framhöll föredragande departementschefen, att våldskommissionen i sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer gjort gällande att påföljdspraxis hade kommit att bli oklar beträffande valet av påföljd vid normalgraden av misshandel. Kommissionen hänvisade därvid till att HD i rättsfallet NJA 1990 s. 84 II gjort uttalanden, som enligt kommissionen kunde ge domstolarna uppfattningen att en inte-frihetsberövande påföljd var normalpåföljden vid ett sådant brott. Departementschefen förklarade sig emellertid dela flera remissinstansers, däribland Svea hovrätts, uppfattning att det av praxis inte kunde utläsas att grundtanken, att misshandel av normalgraden är ett brott av sådan art att det bör leda till fängelse, hade övergetts. Att fängelse normalt skall följa på misshandel som inte är ringa talade även senare praxis i HD för (se bl.a. NJA 1990 s. 521 och 1991 s. 438). Också om det fanns anledning att betona det allvar med vilket man borde se på våldsbrott, saknades det enligt departementschefens mening därför skäl att såsom våldskommissionen hade föreslagit ändra i BrB 30:4 för att förtydliga att den tillämpade grundsatsen gäller.
Se vidare här (från NJA 2000 s. 117 III)
Citat:
HD har vid åtskilliga tillfällen uttalat att utgångspunkten vid valet av påföljd för misshandelsbrott som inte är ringa är att sådan brottslighet medför fängelse (se senast NJA 1999 s 269).
Av egen erfarenhet från "verkligheten" är det min bestämda uppfattning att de allra flesta misshandlar, inklusive typiska krogbråk där person A och B är oense om något och den ene sedan slår till den andre med knuten näve, bedöms vara av den arten att fängelse normalt ska bestämmas som påföljd (men i praktiken aldrig bestäms som påföljd eftersom samhällstjänst nästan alltid är ett alternativ).