Citat:
Ursprungligen postat av
Buffeln
I en diskussion jag hade med en annan lekman uppstod frågan om vad skillnaden mellan brott och gärning egentligen är, eller för att förtydliga: vad skillnaden är mellan att dömas för t ex ett fall av olaga hot datumet X eller att dömas för tre fall av olaga hot datumen X, Y och Z.
Mitt lekmannasvar var att man döms för misshandel, men att det senare fallet får ett annat straffvärde och i slutändan högre böter (eller villkorligt eller vad det nu må bli) som en följd därav. Inte att man döms för tre brott. Min första fråga är förstås om det är ett riktigt svar.
Vad som på allvar snurrade till det för mig var följdfrågan om vad som händer om man erkänner ett eller två men förnekar det tredje. Mitt resonemang tidigare var ju i princip att tre gärningar ska bedömas som samma brott. Om man då erkänner brottet redan under förundersökningen så åtalas man alltså för ett brott man erkänt (jag kan köpa ett sådant förfarande vid grova brott, men vad vi diskuterade var olaga hot, ringa narkotikabrott och liknande - dvs vad som annars kanske avklarats med strafföreläggande).
Nån som kan hjälpa mig reda ut vad som gäller?
Jag skulle säga att det finns två aspekter att ta hänsyn till när det kommer till sådant här:
1) Vilken gärning
utgör ett brott? Detta har bl.a. betydelse för rättskraften, och här försöker man helt enkelt isolera olika gärningar, bl.a. med hänsyn till geografi, tid och brottsoffer. Det är t.ex. ganska solklart att om A hotar B datumet X, och sedan hotar C datumet Y, så föreligger två fall av olaga hot.
2) Hur
hanteras sedan olika brott i rättsprocessen? Det finns i princip två alternativ: Brottskonkurrens respektive konsumtion. Det första innebär att man dömer för flera brott. Det andra innebär att ett eller flera brott konsumeras, och i princip "försvinner". Som exempel kan nämnas att vid tre fall av olaga hot mot tre olika målsägande så döms GM för tre brott, dvs. tre fall av olaga hot. När någon däremot har åkt dit för en mindre mängd cannabis samt även testat positivt för cannabis, så har denne rent tekniskt begått två brott, innehavet och bruket, men det senare konsumeras av innehavet och GM döms rakt upp och ner för ringa narkotikabrott.
Tilläggas kan även att den s.k. "straffrabatten" kanske enklast illustreras av att en gärningsman begår grov misshandel samt ringa narkotikabrott genom bruk. Sistnämnda brott kommer i sammanhanget att inte han någon nämnbar effekt på straffet alls, och i den meningen så får GM rabatt avseende det brottet, men kommer alltså dömas för både grov misshandel och ringa narkotikabrott.
Att erkänna ett brott man har begått, och neka till andra, är alltså inget större problem eftersom man ofta döms i brottskonkurrens, och skulle det t.ex. var så att man erkänner bruk av cannabis men inte innehavet, och rätten kommer fram till att innehavet inte är styrkt så döms man helt enkelt till ringa narkotikabrott pga. bruket, då det rent tekniskt är två olika brott som har begåtts.