Citat:
Ursprungligen postat av tobbebjorn
Allright. 19 år var jag då detta hände.
Tror ej att rättväsendet vet om den tidigare misshandeln, där en person från oss faktiskt fick uppsöka sjukhus pga hjärnskakning (skulle detta kunna användas i en potentiell rättegång?).
Alla inblandade har valt att i förhören inte säga något av värde för polisen, och vad tror du målsägande skulle behöva säga i rätten för att "rättfärdiga"/mildra det hela?
F.ö. är filmen hackig och jävligt kass (den har visats).
Tack för svar.
Är du 19 är det inte lika stor risk att det blir fängelse eftersom straffvärdet måste krypa iväg en bra bit då pga. ungdomsrabatten du får. Det är inte uteslutet dock. Att försöka lista ut straffvärdet så här över internet är ju alltid svårt så jag kan inte ge ett precis svar. Alternativet till fängelse i ditt fall är i alla fall närmast skyddstillsyn.
Att informera rätten om den tidigare misshandeln förklarar till viss del saken och kan väl, beroende på hur den gick till och hur nära inpå den var, beaktas i förmildrande riktning (förutsatt att de också köper förklaringen). Det är i vart fall inget försvårande.
Allt annat lika måste det ju ändå anses värre att spöa på några för t.ex. skojs skull framför att göra det pga. att man själv, strax innan, var den som blev misshandlad.
Jag vill ju inte kalla det för en provokation ifrån deras sida då jag skiljer på hämnd och provokation, men med det sagt ser jag det inte heller som en oprovocerad misshandel. Detta kanske inte går ihop speciellt bra logiskt, jag vet, men tanken ifrån min sida är att misshandeln befinner sig någonstans emellan det provocerade och det oprovocerade och närmast bör karaktäriseras som en uppgörelse, motiverad av hämndlystnad.
Allt som allt så anser jag definitivt att rättsväsendet bör informeras om den tidigare misshandeln, speciellt om det nu rör sig om minuter mellan de två händelserna.
Att ingen inblandad har snackat behöver inte nödvändigtvis ställa till det för polis och åklagare, allt beror ju på vad som i så fall blir sagt och hur bevisläget ser ut i övrigt. När ingen snackar verkar det hela i linje med mitt resonemang ovan snarare göra
er situation sämre och
deras bättre. De verkar ju helt komma undan med deras misshandel av er samtidigt som ingen får veta varför ni gjorde som ni gjorde.
Målsägande skulle i princip behöva erkänna den första misshandeln för att det med säkerhet ska vara något rätten i vart fall överväger att beakta som förmildrande. Att försöka "övertala" målsägande att göra detta avråder jag dock starkt ifrån då övergrepp i rättssak inte är speciellt tacksamt att åka dit på.