Mycket sorgligt.
Har ett minne av att jag och en kompis tog en sen buss norrut från Estockholmo. Det måste ha varit runt 85-86. Det var bara chauffören, jag & min kompis... och Lasse Eriksson ombord. Han steg av i Uppsala och innan bussen gick vidare såg vi hur han satte sig i en Renault Espace och körde hemåt i natten. Jag minns hur han intresserat betraktade sin omgivning och log nyfiket åt oss två, som kanske var lite uppspelta.
Hans insatser i media och på scenerna har redan kommenterats. Författandet likaså. Jag har haft mycket stor glädje av hans varma, underfundiga och vänliga vardagshumor. En sorts stillsam filantropi med spets.
Tack Lasse!
Citat:
Ursprungligen postat av swedishsteel
...Ett verkligt lackmustest på personlig mognad är enligt mitt förmenande individens förmåga att skilja på sak och person, och att kunna umgås med, och uppskatta, människor som har en annan bakgrund och väsentligt annorlunda åsikter.
Lasse tilltalar mig som människa, kanske inte nödvändigtvis lika mycket i hans politiska ställningstaganden.
Mycket väl sammanfattat.