Är ateister mentalt sjuka, eller själsligen döda?

I egenskap av att vara en ofta ilsken och rabiat ateist (ja, i alla fall på nätet... där kan man ju spela tuff hur mycket man vill ) som gärna klanka ner på religiositet och allehanda verklighetsfrånvända åsikter, så kan jag förtälja för dig att ja, jag råkar vara både mentalsjuk och själsligt död! Givetvis beror dessa hål i min existens på att jag ännu inte blivit våldtagen mentalt av diverse religiösa föreställningar än och att jag innerst inne vill det. Min existens är inte komplett, därför måste jag klanka ner på andra människor trosuppfattningar.

Eller så kanske många ateisters rabiata inställning till religiositet orsakas av alla de fullständigt inhumana och vidriga handlingar som görs i religionernas namn, men vad vet jag...

haha, det där kan man ju för fan vända på hur lätt som helst, hur jävla trångsynta är inte troende då? Om det är några som lever i boxen/garderoben så är det de troende. hyckleri hycklera

Känner ingen ateist som blir förolämpad om någon berättar om en personlig gud som "hjälper" dem när det känns tungt. Däremot känner jag många som blir förolämpade när troende ska pracka på sin tro på andra och "rädda" dem från deras fantasiguds sadistiska sida.

Eller när något kristet mongo säger att de ska "be" för en, bara för att man inte tror på deras fantasier! Det är en förolämpning mot mitt intellekt, håll din bronsålderstro för dig själv!


Det kan ju bero på att troende i allmänhet bryter mot varenda logisk regel som finns när de ska försöka rättfärdiga sin tro. Och det är ganska frustrerande att höra för 571 gången att de minsann inte kommer från aporna. Även fast evolutionsteorin inte ens säger att vi kommer från aporna.

Är det underligt att man blir irriterad när de inte ens läst på den grundläggande teorin i de ämnen de ska på något sätt misskreditera. Att de sedan ska ha in sin mer eller mindre irrationella tro i diskussionen om kosmologi eller biologi, då blir det bara för mycket.

Jag skulle nog ganska säkert kunna påstå och få medhåll från de flesta ateister att det inte är den troendes tro som får ateisterna att bli förbannade, utan den okunskap de kristna har om vedertagna vetenskapliga upptäckter som inte går ihop med deras tro.


Är det underligt att man hånar imbeciller som säger sig VETA allt, när de egentligen inte vet ett skit. De vet inget om gud, och ändå påstår de att han är intresserad av ditt sexliv. De har ingen aning om vad som händer när man dör, ändå påstår de att man måste "frälsas" för att deras gud inte ska bli putt.


Skulle nog gissa att deras mentala hälsa är i tipp topp skick, där emot behöver nog den som har en låtsaskompis i vuxen ålder kanske kolla om det står rätt till.

Jo, det är fullt tekniskt möjligt idag, vad detta har med frågan om Guds existens att göra undflyr mig dock.

Jag är en rabiat ateist, men likt nästan alla ateister så är jag enormt mycket mer tolerant än någon troende.

Det är till och med så att troende skall tacka oss ateister för att ni får leva i en relativ fri västvärld, utan oss hade vi fortfarande levt på medeltiden, precis som man gör i teokratier.

Vi ateister är faktiskt FÖR toleranta. Hade vi varit mindre toleranta hade vi sluppit hälften av alla krig, era könsstympningar, era fördömande av olika sexuella aktiviteter, ert ylande om att ni ska få en massa undantag på grund av er tro och alla miljarder skattepengar ni fått genom åren och fortfarande får.

Precis, just därför man väljer att vara agnostiker, man känner till, att man omöjligen kan känna till, hur det faktiskt förhåller sig.

Är teister mentalt sjuka, eller emotionellt döda?
Eller båda? Jag ser mig själv som en agnostiker, som lutar något åt att det nog inte finns en Gud. Men det som alltid förbryllat mig med teister, är det faktum att dom av någon anledningen verkar bli personligen förolämpade om man skulle nämna bristen på bevis för någon högre makts existens i deras närvaro. Varför reagerar dom på detta sätt? Det är som att dom blir förbannade och direkt maniska, man kan nästa se framför sig hur dom ibland börjar tugga fradga som en rabiessmittad hund. Vad är det egentligen som fattas dessa människor? Varför blir dom ibland upprörda så till den milda grad, när ateism nämns, att dom förlorar all sans och vett, och i slutändan börjar med personattacker. Det är som att dom börjar tänka med reptilhjärnan, som om dom vore drogade.

Teisters ilska, hån och spott mot ateister har fascinerat mig en lång tid, varför kan dom inte acceptera att andra människor kan ha en annan uppfattning? När sanningen ska fram så kan dom varken bevisa eller motbevisa Guds existens. Det är därför jag själv är agnostiker, jag vet att detta ligger bortom mänsklighetens uppfattningsförmåga. Precis som den laptop du sitter framför, knappast kan förstå sig på dig.

Vad felas dessa människor egentligen är dom mentalt eller/och psykiskt sjuka?

Du ska nog i så fall undvika den typen av ateister för jag har aldrig sett det beteendet hos någon ateist. Däremot har jag tyvärr råkat på många närmast rabiata troende som inte alls kan förstå att någon kan tro på någon annan gud än just den de dyrkar. Eftersom bevis på gudars existens inte finns eller kan bevisas så är det nog förnuftigast att skippa alla! Och vem vet det kanske är Ochala som är den sanna guden och då har ju alla som tror på andra gudar värsta straffet att vänta..

ja det är något som är fel, gissar på att det är TS eller den omgivning han rör sig i. för om man är villig att säga att ateister allmänt beter sig på sådant vis så kanske det är dags att försöka träffa andra människor.

ateister kommer i många former, vissa bryr sig inte ett skit om religion, andra kämpar för att förklara varför de inte tror och debatterar och andra har troligtvis blivit utsatta av så mycket religiöst skitsnack så de blir sura så fort någon drar upp ämnet för man har kanske hört samma skit 100 gånger.

Vad är poängen med att vara agnostiker? Vi kan konstatera att den Gud som står beskriven i Bibeln, Koranen eller nån annan skräp-litteratur inte finns. Vi kan konstatera att det inte finns ett enda bevis överhuvudtaget för att det skulle finnas något som helst gudalikt väsen.

Så, agnostikern säger då "man vet ju aldrig". Än sen? OM det nu finns "något" (tex en nörd från en annan dimension som skapat universum som sin magisteruppsats) så vet du inte ett skit om vad han vill. Du kan inte påverka ett skit.

Vad brukar man kalla folk som går omkring och ältar sånt som inte går att påverka?

Galna? Bittra? Deprimerade? Gnälliga?

Gick in i tråden och väntande mej att läsa nått "mombojumbo" om att ateister är dumma som inte tror.. bla bla bla..

Men TS, jag blev överaskad, vi har liknande åsikter.
Men det funkar åt bägge håll.

Religiösa fanatiker är likadana åt andra hållet. Både mot ateister och andra religiösa.

Hatar alla som tar sin tro på FÖR STORT allvar, även ateister.
Varför ska dessa människor aldrig ge sig med sina påhopp låta folk vara?

Men alla ateister jag känner till är agnostiker. Och att vara ateist är ingenting man väljer - det är bara en konsekvens av att man inte tror att det finns någon gud. Man kan inte välja att tro att det finns en gud om man inte faktiskt tror att det gör det.