Var hundvakt åt morsan som var utomlands. Det var på den tiden jag var ung och festade hårt, lite för hårt för mitt eget bästa. Hon hade sagt vilken dag hon skulle komma hem, men kom hem en dag tidigare. Jag hade festat dagen innan och däckat på golvet i hennes duschkabin, en sån där fyrkantig sak med plastväggar. Det jag minns är att jag kom hem dit på natten, akut skitnödig (diarré). Sen minns jag inget mer.
När jag vaknar så står hon i alla fall där och skriker åt mig i dörröppningen till badrummet. Jag låg utslagen och naken i duschkabinen i nån konstig upp och nedvänd fosterställning och hade sprutlackerat hela ena plastväggen och golvet. Sån där riktigt mörk avföring också, som sitter som betong på direkten när man skiter i toaletten.
Jag brukar alltid få skrubba toalettstolen hårt när jag lagt såna skitar. Vet inte varför just sån avföring fäster som klister. Ni vet, när det känns som en hård, kort explosion. När man sedan reser sig upp så har det spritt sig över hela jävla toalettstolen, upp på kanterna farligt nära sina egna skinkor och man undrar hur fan det är möjligt att det kan komma så högt upp när anuset är lägre ner då man sitter. Svarta splitterstänk som man får slå bort med hammare och mejsel.
Det var en sån skit jag hade lagt av i hennes duschkabin. Jävlar vilket liv det blev på henne när hon såg mig ligga där. Min panik var fruktansvärd. Jag försökte få bort skiten men det gick inte. Det satt verkligen som betong.
Minns än idag vårat bråk om att jag inte ville lämna lägenheten förrän jag fått bort det, men hon sa att jag skulle ut från den omedelbart. Så jag försvann skamset därifrån och kan bara tänka mig hur hon måste ha fått slita för att få bort det. Det enda jag kan tänka mig fungera i det läget är att låta badrummet stå i varma vattenångor i timmar för att skiten ska mjukas upp och släppa.