Är jeanshatare med endast ett par i garderoben (Levi's 752 tror jag, lappade och lagade åtskilliga gånger pga av trevlig passform och som har varit löjligt svårt att hitta ersättare till) som känt mig närmast tvingad att köpa nytt. Två par blev det av bara farten.
Önskelista: Hög midja, raka ben (möjligen något avsmalnande), ingen tvätt eller slitningar, mörkblå utan indigo-stickiga inslag. Kort sagt en byxa för en vuxen karl och ingen tanig gymnasieelev.
Begränsande faktor: 36 i längd.
Budget: Drygt 1000 kr.
Recension efter en vecka:
Först ut:
Nudie Steady Eddie Dry Twill Navy. Trevlig färg, drar svagt åt marinblått (alltså vad engelsmännen skulle kalla "marine",
inte "navy") tillsammans med orange tråd. Något tajta kanske, men jag räknar med att det ger med sig med tiden. Potential för bra passform, helt klart. Men tyvärr är midjan för låg och jag kan inte ens öppna nedersta skåpsluckorna i köket utan att få hantverkarröv. Trist. Måste vara stjärtskårsdyrkande homosexuella män som designar jeans nu för tiden. Längden tillåter inte mig att vika slag. Överjävligt obekväma att gå in, som att gå i byxor tillverkade av plywood. Fastnar på vaderna, skavsår på ollonet (!), kan knappt böja mig fram för att snöra skorna.
Därefter:
Edwin Nashville Red Selvage. Känns tunga, men är ändå mjukare än ovan nämnda. Mycket skönare som nya. Högre midja (tack och lov!) så att jag kan sitta utan att känna att röven kikar fram. Rymligare över låren, men det ballar nästan ut över vaderna. Onekligen... raka. Väldigt luftigt. Får 50-talsvibbar vilket jag inte riktigt vet hur jag ska ställa mig till. Låta sy in fotvidden senare? Bara ovana? Svårt att säga än. Kan nog vänja mig. Rejäl längd, har nog aldrig provat ett par 36" byxor som är så långa. Tvingad att vika slag, men det är bara trevligt med stadkant. Kan bli en framtida favorit.