2c-e, en besvikelse

Min första tripprapporten och skrev den mest för att jag var sugen och var inte min bästa tripp. konstruktiv kritik är gärna välkommen.
Detta hände f.ö. i slutet av november i år!

Substans: 2c-e & cannabis

Dos: 20-25 mg 2c-e & ~2g brunt/grönt

Närvarande: Erik, Mikael, Johan och senare Patrik (Namnen är ej verklighetsbaserade)

Ålder: 19

Kön: Man.

Vikt/Längd: ~70 kg/180 cm, (Normalbyggd)

Tidigare erfarenheter: Tryfflar (Mexicana A & Atlantis), cubensis, 4-ho-met, röd flugsvamp, salvia, lustgas, amfetamin, kokain, methylone, methedrone, butlylone, MDPV, suboxone, cannabis, div. rökmixar och JWH sorter samt "ecstasy" utan MDMA troligtvis mCCP.

Tid: ca 8 timmar

Förspel
Har precis gjort klart några ärenden samt hämtat Erik så kör hem till mig och packar snabbt ihop det sista, bl.a. sovsäck, mat och dryck. Jag kollar även klockan som visar, 18.10,
Både Erik och jag känner oss sjukt taggade inför kvällen, som från början skulle börja kl 18.00, men allt eftersom tiden går blir vi successivt mindre sugna, tyvärr!
Vi ringer Mikael som skulle hämta oss, eftersom det snöade, och frågar vart han är, han svarar att han är precis utanför så vi går ut och hoppar in i bilen och åker vidare till Johan, där trippen ska äga rum, som bor ungefär 300-400 meter bort.
Vi har ca 80 mg som vi delar upp i fyra högar, den ena aningen mindre då Erik nöjer sig med 15 mg. Från varje hög tar vi bort ca 5 mg som vi ska ta lite senare på kvällen. För tillfället har ”tripp suget” minskat markant eftersom det hela har blivit så utdraget.

Game On!
Alla lägger bomben i munnen samtidigt och sköljer ner med lite vatten. En smak av citrus får jag för mig men förmodligen är jag bara ute och cyklar då den inte sprack i munnen. Jag konstaterar att klockan är 20.30 och att det borde ta 20-90 minuter innan det slår. Stämningen är fortfarnade ganska dålig så vi sätter igång ”tripp cdn” och energin blir genast mycket bättre.

Nu har en halvtimme gått och ingen känner någonting, vi antar att det beror på att alla har ätit för en relativt kort stund sedan. Det hinner gå både en timme och en och en halv utan att vi känner någonting, det enda jag känner är en obehaglig känsla i magen, aningen lik illamående men ändå inte. Två timmar har nu gått sedan vi droppade och det betyder att klockan är 22.30 och från toan hör vi att Johan säger att golvets mönster rör på sig osv. Han ropar på oss andra som går dit för att kolla läget, ingen av oss ser något speciellt och besviken som jag blir säger jag att det är dags för den sista bomben. Alla svalde snabbt sin sista bomb dock valde Erik, som tog mindre den första bomben, att inte ta sin.

Det hinner inte gå lång tid innan den obehaglig känslan i magen byts ut mot en varm och behaglig känsla, som även fyller resten av kroppen. Jag blir även ganska snabbt otålig, jag sätter mig, ställer mig, rullar omkring i soffan, lägger mig på golvet och är allmänt stissig när jag påstår att jag känner att jag söker något, att det är något som saknas men vet inte vad det är jag söker, Erik ropar då till att han känner exakt lika dant. Alla fyra bestämmer sig för att gå upp till Johans rum där vi har en färdig spelningslista med blandad musik som vi sätter igång tillsammans med milkdrop. Färgerna i milkdrop är klarare och starkare dock känner jag att jag vill uppleva mer, jag är inte nöjd med känslan jag har. Känns ungefär som att lyssa på musik och kolla på milkdrop som när man har rökt på fast med aningen starkare färger.

Jag går ner på nedervåningen igen där det spelas betydlig ”trippigare” musik (goa/psytrance) vilket passar mig bra då jag även lyssnar på det i nyktert tillstånd. Visst känner jag att musiken boostar trippen till en mer jordnära känsla och blir glad att det fortfarande går uppåt, men å andra sidan är det på tok för lite, jag vill tappa kontrollen, har upplevt denna nivån förr. Dessutom har jag inget visuellt mer än att ljuset och skuggor blir förstärkta, inget imponerande precis.

Jag går därför att hämta min färdig rullade joint (brunt) och tänker att det är dags för en upptäcktsfärd. Jag tänder jointen precis utanför altanen samtidigt som jag tänker att jag ska gena genom häcken som ser ganska gles och otät ut. Jag går försiktigt i snön som vackert glittrar men egentligen inget extraordinärt. Väl framme vid häcken ser jag att jag inte kan gå ut där och börjar går längs häcken samtidigt som jag blir otålig på att jag inte kan gå ut, till sist kryper jag under några grenar som retligt sticker ut. Väl på stigen blir känslorna väldigt blandade, dels är jag lite rädd då det är mörk och jag är helt själv. Huset, de andra och tryggheten, som är 20 meter iväg känns helt otillgängligt. ”Pure Reason Revolution - The Bright Ambassadors Of Morning” börjar spelas i mitt headset och början av låten samt att jag var omringad av en mindre skogsdunge gjorde att det blev en mystisk, nästan sagolik känsla. Jag får för mig att jag är en slags alv soldat när jag gick där och skådade över träden. Alla träd och buskar får en silvrig kontur runt sig som lyser mot den mörkgråa himeln, jag tänker att jointen gjorde sitt jobb. Jag röker det sista av jointen och går snabbit in då jag börjar tycka det är obehagligt att vara själv.

När jag går in i huset igen har de andra redan gått ner och sitter nu i soffan. Jag gör dem sällskap och drar på mig min blommiga sovsäck. Sovsäcken håller om mig ömt och jag känner mig helt säker, inget ont kan hända mig när jag är i sovsäcken, min puppa. Blommorna på sovsäcken börjar vibrera och det blev svårt att fokusera blicken på dem. Saker och ting börjar hända nu tänker jag glatt för mig själv.

Jag tar upp min mobil och tar några kort på de andra, sedan tar jag ett kort på Mikael och mig, när vi kollar på bilden så håller jag den i samma läge som när jag tog bilden. Vi börjar inse att om vi ser exakt lika dana ut, ställning, min, blick osv. som på bilden om någon hade kollat på oss från den vinkeln. Jag börjar tro att det är en spegel jag håller i, blir förvirrad och lägger ner mobilen.

Johan kommer med en kopp kaffe han har bryggt, jag frågar om jag får smaka, även om jag inte gillar kaffe och endast har druckit det ett fåtal gånger. Han delar glatt med sig och jag tar en klunk, jag uppfattar inte egentligen ingenting vid tillfället och tar en till klunk. Sätter ner koppen och säger att jag inte gillade det men det var ganska gott. De andra kollar fundersamt på mig och frågar vad jag menar, blir snabbt osäker och tar en till klunk för att kunna beskriva känslan som är att jag inte gillar smaken av kaffet med gillar att det på ett varmt och krämigt, nästan lite sexigt sätt rinner ner skonsamt i halsen. Mina tankar kring kaffet försvinner kvickt när jag får syn på en svart trä katt med vita prickar och en svans som pekar uppåt. När jag fokuserar blicken på katten börjar den förvrängas, alla de vita prickarna blir vibrerande ögon samt att svasen börjar kringla sig uppåt och blev bra mycket större medan resten av kroppen stannade i original storlek. Säger till de andra att kolla på katten men får ingen kontakt med dem.

Johan säger plötsligt att han ska ta en cigg och Erik är snabbt efter, Mikael och jag följer med dock utan att röka fast vi delar på Eriks sista bomb eftersom han är nöjd. Erik får för sig att lägga sig i snön och göra en snöängel, det kommer du ångra dig säger jag. Erik ser fundersam ut samtidigt som han säger att han inte ser någon anledning till att ångra något som man vid det aktuella tillfället uppskattar handlingen. Han hinner knappast avsluta meningen innan han reser sig upp och säger att han nu förstår varför han skulle ångra det. Alla vi andra tre borstar av snön från Erik utan att tänka vad vi gör men det känns logiskt, varför skulle vi inte hjälpa honom? Jag får tanken att det är lika självklart som att apor plockar löss från en annan apa i gruppen, vi håller helt enkelt efter varandra.

Ciggen upprökt, vi beger oss upp till Johans rum för att återigen kolla på milkdrop. Jag tycker det ser ungefär lika dant ut som innan och börjar istället kolla på snedtaket som är över sängen. Eftersom det är mörkt i rummet speglar sig milkdrops färg på snedtaket och det börjar bildas en rödmörk grotta in i snedtaket, den skiftar snabbt färg till blå, sen vidare till grön, vit och fortsätter att skifta såhär med jämna mellanrum. Plötsligt blir grottan till en spets istället, det vill säga att istället för att vara en djup grotta så växte väggen utåt. En kvart går och jag kollar fortfarande på snedtaket och dess varierande former men bestämmer mig att kolla på milkdrops igen. Jag får då en känsla av att jag är helt ” untouchable” både psykiskt och fysiskt. Vem som helst skulle kunna skrika nedvärderande ord, hota mig, bli helt vansinnig men jag skulle inte rört en min, jag skulle reagera som inget hade hänt, så mycket ”careface” man kan få. En väldigt härlig och trygg känsla som tyvärr inte håller i sig mer än ungefär fem minuter.

Jag tänker att att jag inte borde ”slösa” mer tid där uppe utan väljer att gå ner, vilket är väldigt läskigt, lite som när man skulle gå hem i mörkret när man var liten, men jag fortsätter i alla fall. Väl nere höjer jag musiken, lägger mig i soffan i min sovsäck och blundar för att se om jag har CEVs. Några svaga CEV börjar visa sig, jag ser först ett rymdskepp som snabbt ändrar sig till en afrikansk kvinnas huvud med en korg på huvudet. Tar upp min mobil och börjar blända mig själv med ficklampan i hopp om att få mer CEV. Jag håller mobilen på ett kort avstånd från ögonen samtidigt som jag gör cirklar och andra mönster med ljuset. När jag blundar efter detta känner jag hur jag kan se de ljusa sträcken i de mönster jag ritade, utfrån dessa sträcken började det växa taggar och de blir grönaktiga, en väldigt tropisk känsla fyller mig. Känns som om jag befinner mig mitt i amazonas vilket är en klar förbättring jämfört med ett vardagsrum. Efter någon halv timme börjar jag tveka om jag haft CEV eller om det bara har varit mina tankar, blir väldigt fundersam och sitter och grubblar på detta ganska länge. Helt plötsligt börjar jag tänka på saker som gör mig sur, känner direkt att jag börjar svettas och att jag känner mig röd (varm/arg) inombords. Jag börjar snabbt tänka på massor av olika saker och ting som gör mig upprörd men tycks inte kunna trigga igång så att jag små snear. Blir besviken och fortsätter med att kolla på CEV, som blir svagare och svagare, och tänker i olika banor i någon halvtimme innan de andra kommer ner. Jag går till köket där de redan är och inspekterar klockan, som är 02.15 ungefär, och så pekar vi på klockan och säger att vi droppade 20.30 och att det slog in 22.30 och fortsatte att göra det med vissa händelser vi höll koll på mer än andra.

Efter vi analyserat trippen vid klockan ringer vi Patrik och frågar om han är i närheten, vilket han i och för sig inte är men han kommer i alla fall. Klockan visar ca 03.00 när Patrik kommer och nu har det mesta släppt, är bara lite skön i kroppen och ser inte särskilt mycket. Börjar mecka två joints (gröna) som vi ska ta innan det är dags att sova. Det är kul att hitta på något att göra, kunna fokusera på något, inte bara gå omkring utan mål. Alla fem går upp till balkongen och röker som följs av att vi äter upp två-tre kakpaket medan vi snackar hur det varit, om tankarna osv. Jag somnar lite efter 05.00.

Sammanfattning
Mina förhoppningar på 2c-e var höga och trippen blev faktiskt en besvikelse. Har läst att 2c-e är den kraftigaste hallucinogena vissa har testat, och att det dessutom skulle vara mycket visuellt och lite mindfuck. Var egentligen inget av det utan var mest en skön bodyload. Bodyloaden påminde om lite om en tryffel tripp, dock har jag fått betydligt mycket mer OEV och CEV på tryfflar. Det var inte förens efter halva trippen jag förstod att det inte skulle bli mer visuellt och jag kunde då njuta av den, faktiskt, extremt sköna bodyloaden.
Nu efteråt kan jag med säga att jag fick CEV och det var inte mina tankar. De OEV jag fick kom när jag fokuserade min blick på något och inte när jag kollade ut över rummet. Fokusera för att få OEV är inte något man ska behöva göra enligt mig.
Ett stort plus var dock att jag inte alls var sliten efter trippen eller dagen efter, kunde även sova utan problem.
Jag kommer nog ta det igen, om jag kommer över det lätt, inget jag kommer kämpa för att få dock. Kanske fick utbankat eller fel preparat till och med.

blir lite orolig när jag läser grejer som att du aktivt blundar för att få mer cev's eller t.ex. håller mobilen framför ansiktet för att framkalla mer effekt osv.. så jag undrar om du kanske inte försöker lite för hårt..? det märks här på flashback-forum att det cirkulerar förutfattade meningar kring psykadelika.. som att hallisar skulle vara ungefär som en skärmsläckare på datorn.. dvs du trycker på knappen (sväljer pillret) och grejen är igång... som tur är hänger det inte ihop riktigt så..

man kan säga att det finns vissa basala upplevelser man kan få på en tripp.. typ färgskiftningar, vågor, saker och ting byter plats i rummet, objekt "ploppar" in och ut i existens osv.. du ser varelser etc, ljusförändringar, skuggor osv.. men när det kommer till de mer värdefulla upplevelserna så kan det t.ex. handla om visioner från framtiden.. konstiga sammansättningar av objekt som du aldrig tänkt på innan.. brott mot all form av "jordisk" logik.. du kan se dig själv ur helt andra(nya) perspektiv.. vad som helst blir i princip möjligt..

när du har hallucinationer så är det alltså pga att du är i kontakt med ditt inre(yttre?) medvetande.. en hallis är inte bara ett random skådespel utan snarare en vision som kommer speciellt till dig.. precis som att dina drömmar är personliga så fungerar psykadeliska upplevelser på ungefär samma sätt.. en riktigt bra "hallis" är en känslomässig/personlig upplevelse och kanske inte något man direkt kan slänga ihop en liten berättelse om, det är helt enkelt FÖR abstrakt.

mina största lärdomar från mina egna trippar (syra, svamp, 4-ho-met, 2ce, 2cb):

- om man går in i det med konstig inställning så får man oxå en konstig tripp.

- det viktigaste är din intention.. man kan lura sig själv men inte universum.

- fastna inte i negativa mönster.. gör något positivt så blir trippen bättre.

- och konstigt nog.. även om man "dör" så klarar man sig. flippa inte ur.

Att jag försökte "för hårt" berodde på att jag läst att 2c-e skulle vara väldigt visuellt men liknade min första (svaga) tryffel tripp i det visuella.

Håller med om att insikter är mer värt, långsiktigt i alla fall. Dock gick jag in i ovanstående tripp med förhoppningar att få mycket visuellt!

Det med mobilen är en grej som jag, förr, gjorde mycket när jag rökte. En kul grej dvs.

Föruppfattade meningar handlar det väl egentligen inte om, iaf inte om psykadeliska droger utan 2c-e (som inte levde upp till förväntningarna). Att man inte ser rosa flygande elefanter vet jag, har trippat ungefär 9-10 ggr innan. Men av rubriken att döma var det en besvikelse.