Ursprungligen postat av Blaisen
Äntligen en sansad diskussion om problemen vi står inför! Det har jag längtat efter här på FB. Är innerligt less på de überrasistiska kommentarerna och längtar efter en serös debatt om den faktiska faran som lurar.
Jag anser mig inte vara rasist, eller har inte gjort det hittills, men nu är jag inte lika säker längre. Det går inte en dag utan att jag upprörs av nedrustningen av det svenska, hur asylsökande beter sig som svin (tänker på det senaste där det förstörs lägenheter osv i Boden). Sånt får mig att se rött, var i helvete är tacksamheten att ha kommit till ett land där de kan få hjälp??? Ser mig som en svensk, är stolt över mitt land (nåja, inte längre kanske) iaf ursprunget vi springer ur, dock är jag inte 100% svensk för min mamma kom hit från Ungern 1956 men hennes historia (och många andras) är den om en flykting som valde att anpassa sig till landet hon kom till.
Varför valde hon Sverige? Hon flydde till Wien, där fick hon av någon anledning en svensk krona i sin hand och fick klart för sig att i Sverige hade det varit fred i 100 år, därmed var hennes val klart. Hon skulle till Sverige! De "landade" i Mölle i slutet av november där det lutades lutfisk för fullt, vilket gav en stank utan dess like och hon tänkte "Jisses, ska de äta något som luktar så här vidrigt under tillredningen?", hon älskade lutfisk när hon väl smakat det. Väl i Stockholm frågade hon och sällskap om vägen (på tyska antar jag för engelska kunde de inte. Tyska och sedan ryska var obligatoriska ämnen i skolan) mannen de frågade förstod dem inte utan föste de bara bryskt åt sidan och gick vidare. Välkomna till Stockholm! SFI fanns inte heller men mamma pratade flytande svenska när hon dog 1994 och hade gjort det många, många år. Det var inte många som ens trodde att hon kom från ett annat land. Hon lusläste ALL svensk historia och kunde mer än min pappa som är svensk sen många generationer. Hon blev svensk fullt ut, visst det innebar att hon mer eller mindre förträngde det ungerska, vilket jag personligen tycker är synd, men hon såg Sverige som sitt fosterland. Hon retade sig väldigt på invandrare som inte såg fördelen med Sverige, som inte anpassade sig, som inte respekterade det svenska utan krävde sina rättigheter att förändra vårt samhälle att passa sina egna syften och värderingar.
Det är där jag drar gränsen också, jag känner många invandrare som anpassat sig jättebra till samhället, som är muslimer men inte kräver en massa hela tiden. De respekterar oss och blir därför respekterade. De kommer ut när vi sitter och grillar, de grillar inte med oss men de sitter med och pratar och fikar. Helt okej enligt mig, de har anpassat sig.
Det jag inte tål och aldrig kommer tåla är alla kraven att vi ska rätta vårt samhälle, våra skolor osv att passa dem. Ingen religionsundervisning, ingen gymnastik för flickorna, kläder i simhallar, niqab-klädd kvinna ska självklart få jobb inom barnomsorgen, rätten att plåga djur (halalslakt), könsstympa barn osv. Kan fortsätta i all evinnerlighet men mitt inlägg är långt nog ändå. Det räcker nu! Vi MÅSTE sätta ner foten, alla dessa PK-ister måste ge sig! Visst, vi ska hjälpa människor i nöd men inte på vår bekostnad, aldrig någonsin. Håller med TS att SD:s representanter sköter sig klent, och pöbeln som vrålade som Hammarby-klacken på valnatten får mig att treva efter skämskudden!
Vilhelm Moberg då, jag älskar hans verk men vi får inte glömma att de fattiga, kämpande människorna han skildrar var hålt hållna i "herrans tukt och förmaning" där det var husförhör på katekesen och misslyckanden i de förhören inte sågs med blida ögon av kyrkan. Kyrkan hade alldeles för stor makt på den tiden. De fick inte ens gifta sig om de inte kunde svara på, av prästen utvalda, frågor ur katekesen.