Citat:
Ursprungligen postat av Kashmir
Jag blev less på antydningar om att jag skulle ha haft eller kommer ha sex med barn. Att jag skulle flytta till Holland för den sakens skull o.s.v. Men det spelar absolut ingen roll längre.
Slut på citering.
Jag måste bekänna en sak (även för mig själv), och det är att jag inte är pedofil. Nu ska jag för första gången här öppna mig även om jag är fullt medveten att jag kan få skit för det. Dels känner jag att jag fastnat i pedofilfacket på fb (ett fack jag inte hör hemma i) och så antar jag att jag av nån anledning behöver få ut det.
Det kan möjligen låta som ett skrik på hjälp men snarare är jag glad att jag så sakteligen börjar hitta mig själv igen.
Så länge jag kan minnas har jag alltid tänt på tjejer precis som vem som helst antar jag. Och naturligtvis har jag alltid kunnat se det vackra även i flickor under 15. Men mitt beteende har aldrig varit pedofilt samt att jag ständigt fungerat bra ihop med tjejer i min egen ålder.
Livet har varit kanon under de senaste åren, det utvecklades precis i den riktning jag ville och tyckte själv jag hade allt. Men så i slutet på förra året blev det sista som fick hända verklighet, så jag gick ner mig. Fast fortfarande fanns hoppet kvar även om läget bara blev sämre och sämre, och jag var tvungen att vara den trygge och starka parten och peppa hur dåligt jag själv än mådde. Vid midsommar tog det sista hoppet slut och allt som var planerat och bestämt var borta utan chans att kunna rätta till det. Det absolut värsta jag varit med om och för första gången i mitt liv klarade jag inte av situationen och bröt ihop.
Vad som hände sen vet jag inte riktigt varför saker å ting utvecklades. Jag behövde ett substitut, något att rymma iväg med. All ork att förmå vara vuxen, trygg och den starke parten var dock som bortblåst och inget jag orkade med. Barn med sin klena intelligens och omognad är vanligtvis inget jag får någon behållning av på samma sätt som med vuxna. Men nu passade det mig perfekt samtidigt som det blev lite av en hobby att utforka pedofilforum, titta på bilder, och allt vad det var. Jag slapp ångesten.
Nu vet jag inte exakt varför men kanske fick jag tillbaka min roll eftersom jag är alldeles för utmattad att kunna hävda mig mot vuxna just nu.
De senaste dagarna har jag dock börjat fundera på om detta ska vara min framtid och börjat ifrågasätta orsak och verkan, vad som sker och varför?. Idag har jag funderat flera timmar och kommit fram att jag måste börja om på nytt men att iaf komma tillbaka till den jag en gång var. Den person som bl a drogs till vuxna.
Låter ynkligt det här men då allt plötsligt försvinner händer saker, och i mitt fall tappade jag bort mig själv och istället blev någon nytt. Inte kommit så jävla långt och undrar mest varför det blev såhär. Det enda jag egentligen vet är vad som utlöste det och att allt var utanför min eller någon annans kontroll.
Funderar på olika aktiviteter, måste börja träffa folk.
Edit; Och härmed ska jag försöka lämna alla disskussioner som har med pedofili att göra. Lite givande har det varit och min bild på pedofiler är ändrad. Många av dem jag kommit i kontakt med är snälla personer. Bara att jag inte hör hemma i pedofilins värld.
Slut på citering.
Jag måste bekänna en sak (även för mig själv), och det är att jag inte är pedofil. Nu ska jag för första gången här öppna mig även om jag är fullt medveten att jag kan få skit för det. Dels känner jag att jag fastnat i pedofilfacket på fb (ett fack jag inte hör hemma i) och så antar jag att jag av nån anledning behöver få ut det.
Det kan möjligen låta som ett skrik på hjälp men snarare är jag glad att jag så sakteligen börjar hitta mig själv igen.
Så länge jag kan minnas har jag alltid tänt på tjejer precis som vem som helst antar jag. Och naturligtvis har jag alltid kunnat se det vackra även i flickor under 15. Men mitt beteende har aldrig varit pedofilt samt att jag ständigt fungerat bra ihop med tjejer i min egen ålder.
Livet har varit kanon under de senaste åren, det utvecklades precis i den riktning jag ville och tyckte själv jag hade allt. Men så i slutet på förra året blev det sista som fick hända verklighet, så jag gick ner mig. Fast fortfarande fanns hoppet kvar även om läget bara blev sämre och sämre, och jag var tvungen att vara den trygge och starka parten och peppa hur dåligt jag själv än mådde. Vid midsommar tog det sista hoppet slut och allt som var planerat och bestämt var borta utan chans att kunna rätta till det. Det absolut värsta jag varit med om och för första gången i mitt liv klarade jag inte av situationen och bröt ihop.
Vad som hände sen vet jag inte riktigt varför saker å ting utvecklades. Jag behövde ett substitut, något att rymma iväg med. All ork att förmå vara vuxen, trygg och den starke parten var dock som bortblåst och inget jag orkade med. Barn med sin klena intelligens och omognad är vanligtvis inget jag får någon behållning av på samma sätt som med vuxna. Men nu passade det mig perfekt samtidigt som det blev lite av en hobby att utforka pedofilforum, titta på bilder, och allt vad det var. Jag slapp ångesten.
Nu vet jag inte exakt varför men kanske fick jag tillbaka min roll eftersom jag är alldeles för utmattad att kunna hävda mig mot vuxna just nu.
De senaste dagarna har jag dock börjat fundera på om detta ska vara min framtid och börjat ifrågasätta orsak och verkan, vad som sker och varför?. Idag har jag funderat flera timmar och kommit fram att jag måste börja om på nytt men att iaf komma tillbaka till den jag en gång var. Den person som bl a drogs till vuxna.
Låter ynkligt det här men då allt plötsligt försvinner händer saker, och i mitt fall tappade jag bort mig själv och istället blev någon nytt. Inte kommit så jävla långt och undrar mest varför det blev såhär. Det enda jag egentligen vet är vad som utlöste det och att allt var utanför min eller någon annans kontroll.
Funderar på olika aktiviteter, måste börja träffa folk.
Edit; Och härmed ska jag försöka lämna alla disskussioner som har med pedofili att göra. Lite givande har det varit och min bild på pedofiler är ändrad. Många av dem jag kommit i kontakt med är snälla personer. Bara att jag inte hör hemma i pedofilins värld.
Starkt av dig att gå ut med detta *imponerad*