Citat:
Ursprungligen postat av Princan
Vilket språk tycker ni är fulast? Eller har ni flera språk ni kan nämna? Det är bara att skriva!
Jag är först ut då:
Fulaste språken, rangordnade med den värsta först (inklusive motivation):
Somaliska. Hur förstörd som helst. Låter som de kacklar och tänker skjuta varandra. Och sen när de använder sig av sitt kroppspråk gör dte hela värre. Handikappat språk, finns nog inte ett enda ord som är vackert där, och deras kvinnor ska vi inte ens tala om. Woria woria.
Finska. Med motivationen: Det är nog bland det fulaste språket jag har hört, låter helt skadat med dubbla konstanter och vokaler i vartenda ord nästan! Hur mongostavat som helst också. Nej tummen ner för finskan, fult språk alltså. Inte blir det bättre då man förknippar finska med finska alkoholister. Tur att det bara är några miljoner som talar det.
Portug(r)isiska. Låter som ett grisspråk. Har haft portugisiska/brasilianska vänner och klasskamrater och när de talade portugisiska lät det sjukt fult. Inte vacker på någon punkt. Nej, nej, nej.
Turkiska. Fult också. När man ser en vacker turkisk tjej får man upp hoppet. Fast när hon öppnar munnen och börjar tala turkiska blir man så jävla avtänd. Känns som att turkiskan utmärker sig med att tvinga den som talar det att täppa till svalget så att det skapas konstiga ljud utav det (=turkiska).
Och så några till men med kort motivation till varje språk (finns fler fula språk men det får räcka här):
Tyska. Det där konstiga ljudet som skapas t.ex. när man säger Achtung gör tyskan till en kandidat till priset för världens fulaste språk.
Grov arabiska som talas bland de nordafrikanska länderna är rätt så våldsam och så skriker man när man ska tala med någon i andra änden av mobilen. Men roligt är det att lyssna, får så jävla mycket garvisar utav det
Förväxla dock aldrig grov arabiska med den där mjuka arabiskan från t.ex. Libanon. Låt en libanesiska tala arabiska så ska ni få se hur man tänder till. Eller en libanesisk magdansös som dansar runt en och säger vackra ting på arabiska med libanesisk dialekt

Jag är först ut då:
Fulaste språken, rangordnade med den värsta först (inklusive motivation):
Somaliska. Hur förstörd som helst. Låter som de kacklar och tänker skjuta varandra. Och sen när de använder sig av sitt kroppspråk gör dte hela värre. Handikappat språk, finns nog inte ett enda ord som är vackert där, och deras kvinnor ska vi inte ens tala om. Woria woria.
Finska. Med motivationen: Det är nog bland det fulaste språket jag har hört, låter helt skadat med dubbla konstanter och vokaler i vartenda ord nästan! Hur mongostavat som helst också. Nej tummen ner för finskan, fult språk alltså. Inte blir det bättre då man förknippar finska med finska alkoholister. Tur att det bara är några miljoner som talar det.
Portug(r)isiska. Låter som ett grisspråk. Har haft portugisiska/brasilianska vänner och klasskamrater och när de talade portugisiska lät det sjukt fult. Inte vacker på någon punkt. Nej, nej, nej.
Turkiska. Fult också. När man ser en vacker turkisk tjej får man upp hoppet. Fast när hon öppnar munnen och börjar tala turkiska blir man så jävla avtänd. Känns som att turkiskan utmärker sig med att tvinga den som talar det att täppa till svalget så att det skapas konstiga ljud utav det (=turkiska).
Och så några till men med kort motivation till varje språk (finns fler fula språk men det får räcka här):
Tyska. Det där konstiga ljudet som skapas t.ex. när man säger Achtung gör tyskan till en kandidat till priset för världens fulaste språk.
Grov arabiska som talas bland de nordafrikanska länderna är rätt så våldsam och så skriker man när man ska tala med någon i andra änden av mobilen. Men roligt är det att lyssna, får så jävla mycket garvisar utav det

Förväxla dock aldrig grov arabiska med den där mjuka arabiskan från t.ex. Libanon. Låt en libanesiska tala arabiska så ska ni få se hur man tänder till. Eller en libanesisk magdansös som dansar runt en och säger vackra ting på arabiska med libanesisk dialekt

Svenska! Finns det något värre än detta språk som osar av konflikträdsla och jantelag. Orden ska uttryckas på ett försiktigt monotont klang så att man inte trampar någon på tårna. Var är passionen, var är känslorna?
Jämför t ex med finska svärord som är så brutala och hårda att hjärtat slår dubbla slag vid åhörandet av dessa: "vittu", perkele osv. Jämför sedan med de svenska:"fy fan", "satan", oj oj, läskigt! Eller jämför spanskans passionerade "te quiero" med svenskans mesiga stig-helmervariant: "jag älskar dig". Vackra språk är språk med passion och känslor och fula språk är de som saknar detta och tyvärr så kommer svenskan långt ner på den skalan.