Varför censurera om man ändå förstår?

Jag har funderat på en sak, vad fan censurerar de flesta tidningar ord, ta denna artikel som ett exempel http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/489387-fangelse-for-kvinna-med-dalig-intimhygien .

Alla vet att det står fitta, precis alla och om man inte vet vad det står så bör man vara halvt efterbliven.

Jag kan tänka mig att det är för att barn skulle kunna läsa det men det känns väldigt väldigt långsökt.

Så är det för att det sticker mindre i ögat på herr och fru Svensson med fi**a än vad det gör mer fitta?

Har ni någon annan teori och vad tycker ni, känns det inte jävligt onödigt?

Jag tror att det har med principer att göra, att man ej skall få visa hela ord som kan anses stötande.
Detta är dock bara min teori och ska jag vara ärlig så har jag faktiskt ingen aning om varför det är som det är.

Fast du hade ju en aning men jag håller med, fjantiga "principer"...

Ptja, en gissning är väl att många tar anstöt av vissa ord när de skrivs ut. Pensionärer bland annat brukar ofta bli helt till sig när sånt här skrivs ut.

En annan teori är väl att det är barnförbjudna ord, och tidningarna inte vill ha en massa arga småbarnsföräldrar efter sig eftersom de minsann har lärt Cevin, 8 år att säga fitta.

//ktsch

Vete fan, både yngre och medelålders brukar ha en lång, jävla harang med ursäkter innan de kommer till saken, typ" förlåt uttrycket, men på ren svenska vill jag säga, ja, förlåt, men fy fan och förlåt att jag svär." Och då har svordomen mist sin poäng för längesdan.Pensiosar har växt ifrån den kinkigheten. Det är vad jag tycker mig ha märkt i alla fall.

Moralismens både ha kakan och äta den, är min gissning. Intressant nog så censureras inte kommentarsraden. Borde vara skottpengar på sådana personer. "Ursäkta franskan" kan jag ta till, men mest för att släta över rena burdusiteter.

"Ursäkta franskan", ja. En motsvarighet på Flashback, bättre än "G*rn*ngsm*n", är typinlägget vars avslutande ursäkt för dålig språkbehandling ofta är en harang av längd nära inläggstextens proper, undantaget då ursäkten gäller just inläggets längd.

En liten exemplifiering: "Ja, brittiska flottan hölls flytande på rom, piskan och sodomi, om du ursäktar franskan." Använder det mera som en pose än en ren brasklapp.

Det förstods och är ju gott bruk vittnande om sorg för åtminstone egen del. Ett brötfult språk kan vara änglaskönt anlagt, alltid överlägset orkerstavning; men tyngst av allt är tanken – så den bördan vill många slippa. I media styr man intellektuellt åt fel håll, nämligen det marknadsanpassat billigare, med handikappanpassade tröskelvärden. Till litterärt exempel har nyläsningar av Catullus proppats stinna med de frustande konkretiseringar som i vår tids anda måste befria läsaren från de egna ställningstaganden inför ett flytande bildspråk som riskerar falla åt prydhet till. Tendensen tycks tröttsamt nog fokuserad på de fall då könsord kan tas till lösning: Ut med negern, in med kuken! Blir du frigjord, lille vän?

He-he! Tack för dagsversen!

Men i det gamla bondesamhället så kunde man väl kalla någon för en felknullad och nedskiten fjolårskalv om situationen så krävde. Men att häda Gud tog man inte lätt på... Min teori är att även om "rena" svordomar och "rena" hädningar är samma andas barn så är det först iom urbaniseringen och modernismen som man började talla om "fula" ord och bakade ihop svordomarna och hädningarna.

Jag tycker att det är sjukt fånigt. Jag kan gå med på att en seriös tidning kanske ska undvika svordomar så mycket som möjligt men när det gäller citat (som i det här fallet) så bör man givetvis inte censurera.

Nu lever vi i ett samhälle med kollektiv Tourettes syndrom och jag blir ganska trött av sådana där realityprogram där det är ett evinnerligt svärande och könsordande. Själv tycker jag att det är avgjort trevligare om jag får forma ordet i mitt huvud än att det ska bokstaveras i mitt ansikte.