Citat:
Ursprungligen postat av
iesho
Bortsett från helikopterresan och de fem pistolerna är berättelsen mycket trovärdig enligt min uppfattning och Dag Andersson har bekräftat att hon förhördes i polishuset den 8 mars.
Att Holmér ljög om mannens signalement förvånar mig inte. En ljus man med Stockholmsdialekt förvandlades till en kurd-liknande gestalt.
Det man behöver fundera på är varför man var intresserad av mannen och vad mannen hade för sig.
Men ändå är det följande som känns mest viktigt för mig:
Där finns inte bara Hans Holmér, utan även Säpo-chefen Sven-Åke Hjelmroth, länspolismästaren Gösta Welander och rikspolischefen Holger Romander. Kontoret är stort och pampigt, minns Eva Larsson.
– De satt i en soffgrupp och drack kaffe och åt frallor med ost. På bordet stod också en gräddtårta.
Det är männens frukost, det talar Sven-Åke Hjelmroth om för Eva Larsson. När det blir för snärjigt sover vi över här, berättar han.
Där satt Holmér som förmodligen hade något skumt för sig i City vid mordet och Hjälmroth som var med i en församling som ansåg att Olof Palme var en demonfurste och åt tårta veckan efter mordet, när de började känna sig säkra på att allt hade gått som planerat och att inga obehagliga överraskningar tycktes vänta.
Dom fem pistolerna är ju en dramatisering. Helikopterresan, tja vad ska man tro. Om hon diktat ihop det kan man undra lite över hennes nuvarande mentala status och hur mycket det andra är värt.
Men hon har bevisligen gjort en iakttagelse och troligen gjordes en fantombild även om det inte är bekräftat av PU vad jag förstår.
Om man utgår från att hennes berättelse i väsentliga delar är sann så verkar det snarast som att PU ville ha kontroll över hennes vittnesmål, mer än att gå vidare med det. På liknande sätt som man gjorde med Ulla i Gamla Stan. Personer som beter sig mystiskt i Gamla Stan verkar hittills vara väldigt besvärligt för PU. Åtminstone vissa av dom.
När jag läste den här artikeln och hennes vittnesmål kom jag att tänka på en viss person som stämmer mycket väl med hennes signalement. Av den enkla anledningen att jag bodde i Stockholm på 80-talet och var nära bekant med en person som var mycket Palmefientlig och märklig på alla möjliga sätt. Själv var jag inte alls det men våra vägar korsades ändå. Det blev rätt mycket strider kan jag säga.
Nu tänker jag inte hävda att det kanske var han, så tossig har jag inte blivit än. En tanke kom dock över mig. Undrar vad som skulle hända om jag kontaktade PU och sa att nu har jag läst om det här vittnesmålet och det stämmer väl in på en Palmefientlig person jag kände? Undrar om jag skulle få se en eventuell fantombild. Och ja, jag var vuxen på 80-talet. Även om jag fortfarande är rätt naiv.