Citat:
Ursprungligen postat av TinFoilBob
Jag vet inte om vi kommer så längre än så här. Jag börjar undra om du verkligen läst boken?
Även om bröderna Poutiainen använde sig av flertalet källor och hade en faktakoll som slår alla andra böcker om Palmemordet så var nog den främsta källan åklagaren . Efter att länge varit motarbetad av Holmér sökte han själv efter alibi till VG. Det som Holmér misslyckats med under flera veckor löste Svensson på en dag. Svensson avvärjde i sista stund ett justitiemord på VG. Sedan lämnade han denna soppa.
Visst är turerna kring VG intressanta, men vi har nog lite olika åsikter om dem.
Argumentet är talande i sig att han fann alibi och bortförkalaringar av krutstänk mm på bara en dag av sig själv. Frågan är om man ens kunde sätta sig in i materialet på en dag än mindre spräcka det.
Sanningen är följande:
6 mars 1986 tar Svensson på eget initiativ över ledningen för förundersökningen men enbart den del som gäller VG som var ett av många uppslag som det arbetades med även om HH själv följde egna huvudspår. Han är aldrig inblandad i något annat som ledare för förundersökninen. Vg har ännu inte hörts av utredarna
8 Mars hämtas VG till ett första förhör men släpps direkt på Svenssons order.
nya uppgifter framkommer efter hand
Holmer är fullt upptagen med kurdspår.
12 mars 1986: "33-åringen" hämtas till nytt förhör och delges misstanke om delaktighet i mord. K G Svensson beslutar att anhålla "33-åringen".
17 mars 1986: K G Svensson begär hos rätten att "33-åringen" ska häktas.
(viket betyder att mistankarna stärkts snarare än att de försvagats)
19 mars 1986: K G Svensson kommer fram till att polisens utredning av misstankarna mot "33-åringen" är dålig på gränsen till rättsskandal. Han beslutar att återkalla häktningsframställningen och försätter "33-åringen" på fri fot. Detta förvånar utredarna som just fått nya graverande indicier (ex krutfragment på rocken och nya vittnesmål) Svensson anger inte sina skäl alibi eller några andra konkreta skäl. Utredarna hindra att fortsatt utreda de lösa ändar som finns och baktalas av Svensson via pressen.
20 mars 1986: Holmér går till överåklagaren i Stockholm Claes Zeime och begär att Svensson ska bytas ut som Palmeåklagare men denne tvekar.
1 maj 1986: Claes Zeime beslutar sig för att överta ledningen för förundersökningen av Palmemordet och Svensson får en frist att dokumentera skälen till att VG skall avföras från utredningen innan han skall försvinna.
(I själva verket fick han sparken som åklagare på grund av de ständiga konflikterna med Holmer och Polisens erfarna utredare samt för sitt sätt att leda förundersökningen mot VG.)
16 maj 1986: K G Svensson lägger ned förundersökningen mot "33-åringen" och kritiserar offentligt Holmérs spaningsledning för att ha utsatt den misstänkte för ett rättsövergrepp. ( En dag var alltså i själva verket 2 månader med en enda uppgift utan att någon av utredarna som satt på materialet fick delta)
Holmer foljer i orubbat bo sitt huvudspår vidare med poetiska presskonferenser med höjdpunkten ett fiaskotillslag mot kurder.
5 februari 1987: Holmér avgår som spaningsledare och efterträds av Ulf Karlsson, avdelningschef vid rikspolisstyrelsen.
Polisutredningen verkar stå helt stilla efter Holmers avgång i 16 månader men HH och Ebbe jobbar intensivt bakom kulisserna med sina privata initiativ kring kurdspår och fantasifulla konspirationer kring detta utan att polisen och åklagarna verkar göra något alls fram tills dess att det spricker. Det enda som verkar hända med polisutredningen är att utredare som intresserar sig för polisspår mm rensas ut t ex anklagade för att läcka till dem som intresserar sig för dessa uppgifter. Utåt syns inget som indikerar att den officiella utredningen går framåt.
1 juni 1988: Expressen avslöjar att Ebbe Carlsson har en hemlig roll i mordutredningen. Samma kväll fastnar Ebbes livvakt i tullen i Helsingborg när han försöker smuggla in den resterande avlyssningsutrustningen.
7 juni 1988: Anna-Greta Leijon tvingas avgå som justitieminister på grund av sitt stöd till Ebbe Carlsson. Här slutar de direkta försöken från regeringens sida att leta fram en lösning på mordgåtan. Initiativet går helt över till åklagare och polis som genast beslutar sig för ett enda konkret projekt: att söka efter en mördare bland det kriminella klientelet på spelklubben Oxen.
13 oktober 1988: Spelklubbsägaren, hälaren och knarklangaren Sigge Cedergren hörs för tolfte gången i Palmeutredningen. Han har tidigare pekat ut popsångaren Ted Gärdestad och våldsbrottslingen Lars Inge Svartenbrant som misstänkta Palmemördare.
och sedan stampar det på...
Så ser verklighetens historieskrivning ut!
Därmed inte sagt att VG var mördaren men uppgifterna begravdes på ett märkligt sätt om man jämför med jakten på CP inte sant. Var det bara prestige och kamp mellan två inkompetenta ledare i utredningen?