Jag har
hundratals gånger drömt exakt samma dröm. Det börjar med att jag står framför ett gigantiskt öra av sten. Bakom själva örat, eller snibben om man säger så, ringlar en orm som då och då tittar fram. Denna orm försöker jag ibland fånga. Men har tyvärr aldrig lyckats.
Själva platsen där örat står är en sorts platå högt upp i luften. När jag misslyckats att ta den där ormen och efter ett tag vill ta mig därifrån, så är det enda alternativet som står till buds en smal (1m) sorts bro utan räcken. Bron är även helt isbelagd.
Jag hinner väl stappla ungefär 50 meter i snitt innan ständigt samma sekvens utspelar sig. Framför mig ser jag en gammal kompis till min syster komma farande i fullt gehu mot mig på skridskor. Hon ler och ser helt psykad ut. Jag brukar i drömmen förbanna mig själv att jag gick ut på bron, då jag "kommer ihåg" att det brukar hända.
Slutfasen i drömmen är att hon mer eller mindre kör över mig så att jag ramlar över kanten, men lyckas få grepp om den isiga brokanten och hänger således och dinglar över stupet.
Då, i det ögonblicket när jag hänger där så är jag alltid fullt medveten om att det är en dröm. Då gäller det bara att ha modet att släppa bron så att jag vaknar, vilket sker direkt.
När jag var liten, 6-7år, så hängde jag kvar otroligt länge och grät av ångest. När jag kom upp i tonåren så blev jag av vanan lite tuffare och släppte taget rätt snabbt efter en inre monolog i stil med "jaja, jag vet ju att det är den här drömmen..."
Tankar någon? Går den att tyda?