Citat:
Ursprungligen postat av hycklaren
Några menar att just precis endast i fallet buss/tunnelbana har vissa privatpersoner, s.k. "kontrollanter" extraordinära befogenheter att använda våld för att frihetsberöva sina passiva kunder. Jag tvivlar starkt, men ska vid tillfälle läsa de referenser som RayKrebbs här lämnat.
På förekommen anledning följer här en förhoppningsvis pedagogisk genomgång över privatpersoners (och biljettkontrollanters) rätt att använda våld vid envarsgripanden.
Vad är ett envarsgripande:
RB 24:7 stadgar: "Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar."
Frågor om envarsgripande behandlas utförligt i NJA 1978 s. 67 samt RH 1987:7 och RH 1998:90. Jfr NJA 1990 s. 324.
Vad är bar gärning eller flyende fot:
För att hitta en förklaring till hurpass länge denna tidsrymd sträcker sig måste man titta i förarbetena. Lagstiftaren menar att brottet "måste vara lagt i klar dager". Denna ordalydelse bygger domstolarna sina avgöranden kring. Så t.ex. ansågs i NJA 1994 s 48 ett ingripande ha skett på bar gärning trots att några minuter förflutit från det att själva brottet begicks.
Våldsanvändning vid envarsgripande:
I fråga om den enskildes rätt att använda våld vid gripandet, se 29 § 1 stycket polislagen, jämförd med 10 § samma lag samt rättsfallet NJA 1990 s 324.
Ett bra citat ur praxis hittar man även i RH 1990:54, där hovrätten skriver: "Av 24 kap 2 § 1 st BrB följer vidare att om den som gripits med stöd av bestämmelsen i 24 kap 7 § 2 st RB rymmer eller gör motstånd mot den som gripit honom, denne får bruka det våld som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Den som med laga rätt griper en misstänkt får också enligt 27 kap 4 § I st RB lägga beslag på föremål som därvid påträffas."
I de situationer som kan bli aktuella, då någon avser att gripa en annan person i samband med brott, kan det givetvis vara svårt att omedelbart inse hur mycket våld man får tillgripa. I 24 kap 5 § i BrB finns en bestämmelse som har anknytning till den frågan. Där sägs att om någon - t.ex. i fall som avses i de aktuella bestämmelserna i polislagen - har "gjort större våld eller svårare skada" än vad som är medgivet i varje fall, så skall han trots detta inte "dömas till ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig". Detta gränsdragningsproblem uppkom t.ex. i RH 1987:7, av vilket rättsfall följer att man inte får försöka skjuta ihjäl det sorgliga arsle som man försöker envarsgripa. Att däremot boxa och brotta lite grand, eller låsa in under några minuters tid, brukar domstolarna dock tycka är ok.