Ja, alltså, TV:n kan ju mycket vara Annas på riktigt, bara mamma går med på saken eller om Anna har något som kan styrka att den är hennes. Man kan ju tänka sig att Annas snälla och hederliga moster kan styrka att "jodå, den köpte Anna själv för pengar hon tjänade på sommaren 2009" eller att det framgår på något annat sätt.
Problemet här är att ens det faktum att Anna betalat TV:n inte riktigt räcker för att visa äganderätten. Står TV:n hos Anna (omvänt läge) och mamma säger "hit me TV:n, din skata" till sin dotter skulle det inte räcka att Annas mamma haft kvitto på att hon köpt TV:n.
Tingsrätten vet dessutom bättre än att ställa sig mellan en äldre kvinna och hennes TV...