Jag höll upp med rökningen i över ett år på snus då det var läge att ta ett break från cigg då det slet på lungorna en aning för mycket en period.
Första 2-3 veckorna är jobbiga, inte för avsaknaden av cigg då man har bestämt sig och nikotinbehovet är mer än väl fyllt. Den tunga smaken lättar med tiden och 4 veckor senare så växer särskillningarna (stavning?) fram i snuset du nyttjar och man börjar intressera sig för att beta av hela snussortimentet tills dess man finner SITT snus.
Jag började med lössnus och varvade under dagen med portionssnus när läppen sa ifrån. Stort tips är att du ser till att ha mat i magen när du snusar, det blir en betydligt "mjukare" smakupplevelse än att snusa på fastande mage. Och jag kan försäkra dig om att efter några månader så kan man i princip äta snus utan att grina illa utan snarare bara njuta.
Personligen så föredrar jag lössnus då jag finner detta snällare mot tandkött (i längden) och mage. Portionssnus = Halsbränna + tunn slemhinna. Tror Portionssnuset slipar för mycket i käften då skiten är så pass packat i påsen och det rinner förbaskat mycket. Men då snusar jag lössnus utan att packa den, en ordentlig nypa snus och upp i käften. Lössnus enligt min mening rinner inte alls i samma mening som en portionssnus. Teknik har förmodligen sin del i detta, men lössnus ger inte alls samma kraftiga smak som en tokrinnande portion. Och man kan med lätthet bestämma också själv hur pass stor snusen ska vara man tar.
Tyvärr så är snus att föredra Cigg alla gånger! En snus till ölen/efter maten slår ciggen alla gånger efter ett par månader. Och jag säger tyvärr då jag får Metabolt syndrom utav snus och lassade på mig 25kg på 6 månader och då slutade jag även upp med sötsaker när jag började snusa. MEN jag tillhör dem FÅ som torskar på detta och var tvunget att sluta med snuset.
__________________
Senast redigerad av digitalmaester 2010-09-17 kl. 15:26.
