The Meaning of Conservatism - Roger Scruton

Vad har England för specifika fördelar just nu med denna "lösning"? Ger han mer specifika exempel för hur denna lösning har varit till Englands fördel?

Det är min tolkning, utifrån egentligen tre aspekter:
- Den engelska stormaktstraditionen, och därmed följande egenuppfattningen av att vara lyckad.
- Den geografiska positionen i att vara ett ö-rike.
- Den kulturella positionen i kraft av att engelska språket är världsspråket, men också den globala efterfrågan på engelska kulturyttringar av olika slag.

Möjligen är Scruton därför en smula blind för att de flesta länder i världen saknar dessa förutsättningar.

Jag menar vad ser vi för framgång med Storbritannien idag genom att de har en konstitution som sakta växer fram?

Hur är Storbrittanien en model för någon alls när det gäller något? Vi talar om stormakten som mest rustat ner, som mest är en skugga av vad det en gång var. Vandrar man i Frankrike så finns en del av skönheten åtminstone av det som en gång var stort kvar, men Storbritannien känns bara deprimerande. Nedlagda industrier, arbetarklass som är i total kulturell dekadens med rasblandade barn överallt och problem med alkoholism och annat, nedlagda militärbaser, skitiga gator fylld med neddrogade afrikaner, total politisk korrekthet, chinatown, pakitown, en tom palats från "monarkins glansdagar" för turister att ta foto av, vandra vidare till Shakespeareteatern Globe och se pjäser med bara massa svarta bögar, och så tillslut så har du kommit till city of London; finansiella eliten är den enda makten som återstår i detta skitland och det syns! Allt är rent och fint här. Folk verkar inte miserabla som vandrar omkring i denna del av staden. Utländskt kapital äger allt i detta land, indier har köpt upp det som finns kvar av brittisk industri och araber, ryssar och så vidare äger casinofotbollsligan med mestadels utländska spelare, som ändå är det enda som fortfarande kan kallas för världsledande i detta land. Stadium har namn som "Emirates Stadium" och "Etihad Stadium" är kulturell mecka för engelska pöbeln. Jag har aldrig varit i något land som stinker av globalism så mycket som just Englands stora städer.

Jag frågar mig varför någon skulle på allvar ta något som Storbrittanien gjort de senaste 80 åren som god exempel att följa?

Frankrike har åtminstone kvar sin militär och jordbruk (och sin joie de vivre), och Tyskland sin industri och ordning och reda i finanserna (samt, tyvärr, ledarställningen i EU).

Storbritannien är bara ett misslyckad projekt, stafettpinnen har gått till USA. De har till och med varit USAs knähund i USAs misslyckade mellanöstern eskapader. Så varför ska man ta Storbritannien som god exempel att följa i något alls?

För att ta ett exempel av just sådan "progressiv" tillägg till konstitutionen så kan vi ta exemplet "Human Rights Act" som introducerades i konstitutionen år 1998 och har fått mycket kritik från konservativa röster:

https://web.archive.org/web/20050607001928/https://www.conservatives.com/tile.do?def=news.story.page&obj_id=120747

Är det inte bättre att likt USA låta konstitutionen frysas i tiden ca 1776 så att moderna virrpannor inte kan komma och fixa den till det bättre?

UK har utan tvekan valt många felvägar och återvändsgränder. Emellertid är det ett land som, med olika besvärligheter, fungerat efter samma grundstadga i över 800 år - Magna Carta. Det byggde sig också det mest vidsträckta imperium som världen skådat, och förlorade detsamma, mest pga krigsutmattning efter två krig med främst Tyskland.

Detta sagt, så har Scruton flera viktiga poänger, när det gäller gynnsamheten för ett samhälle med små förändringar gradvis. Det han missar i förhållande till detta, är hur man effektivt håller emot progressivismen. Han gör ett bra försvarstal för konservatism, men avstår från hur denna skall försvaras mot vänsterkrafter som vill fördärva ett fungerande samhälle. Storbritannien är dessvärre ett tydligt exempel på hur illa det kan gå.

Storbrittanien har väl en slags trauma med stora förändringar i och med vad som inträffade med Cromwells terrorregim i förupplysningstiden. Men hela den här försiktiga definitionen av konservatism med "små förändringar gradvist" har ju enorma svagheter, och omöjliggör kontrarevolutioner som på riktigt förändrar samhället tillbaka till rätt riktning.

Storbritannien har ju de senaste 80 åren ständigt tagit små steg mot fel riktning gradvist enligt Burkes modell, och jag vet inte hur korrigeringsmekanismen ska se ut enligt samma model? Små steg tillbaka till rätt riktning som tar en så där 80 år möjligen?

Amerikanska revolutionen är sedan en motbevis som alltid funnits där emot Burkes konservatism, vi har ju där den lyckade revolutionen som skapade från noll ett idealistiskt projekt som nästan helt har lyckats peta bort Europa från världstronen (vi är närmast amerikanska kolonier idag). Helt klart börjar även det projektet på att falla ihop, men poängen är att det inte finns något som säger att USA skulle vara ett lika framgångsrikt projekt ifall man bara långsamt, likt Kanada, transformerades från att vara ett brittisk koloni mot självständiga stater.

Så när Scruton säger att brittiska konstitutionen som långsamt växer fram är mer framgångsrikt än amerikanska konstitutionen, vad menar han egentligen? Hur syns det rent empiriskt?

USA har förövrigt alltid försvagats när man just gick ifrån landsfädernas vision av landet; varesig det handlar om att ge banker mer makt genom centralbank, ge federala regeringen mer makt gentemot staterna, eller att tillåta invandring från utanför Europa. Poängen är alltså att konstitutionen skulle vara än mer framgångsrikt ifall den verkligen vore skriven på granit. Men tillslut är alla konstitutioner bara en bit papper som blåser med vinden ifall dess medborgare inte vaktar den som om det vore en religiös uppenbarelse. I USAs fall är det bara en liten gäng republikaner som står vakt om konstitutionen och därmed så kan man enkelt dribbla bort den med rätt domare vid makten och rätt politiker i kongressen (för att inte tala om stormedia och storfinansens lobbyister som viskar bakom kulisserna).

Men i det stora hela är ändå den amerikanska konstitutionen att föredra framför brittiska motsvarigheten, i alla fall bör man tycka så som konservativ. Finns ingen human rights act i amerikanska konstitutionen.

Möjligen skall man förstå Scruton utifrån ett bästaläge, eller i ett samhälle som i huvudsak fungerar. Det gör inte UK längre. Detta sagt, är hans bok i första upplagan från 2002, men redan då hade Tony Blair suttit som PM i flera år, och det var ingen lyckad utveckling - och inget konservativt motstånd av värde.

Alla tecken för vart England var påväg att bli fanns ju redan där år 2000. Thatcher var inte mycket bättre i hur hon lade ner landets industrier för att göra Storbritannien till att bli en global finansiell Mecka; ett stort casino där man satsar pengar på allt möjligt men där inget av värde produceras. Så du har empiri att använda dig av redan år 2002; har brittiska modellen varit så fantastisk?

Jag blir mer hoppfull av den revolutionära andan som finns kvar i Frankrike, det känns som om något stort kan hända därborta i alla fall. England är bara en långsamt kokande groda.

Den engelska maskeraden av ordning och reda, monarki och tradition lugnar befolkningen så att de aldrig revolterar emot utvecklingen.

Jag får allt mindre hopp om både UK och Frankrike. Visst kan något hända i Frankrike, men det kan också vara för sent nu. UK har så många lager av inre motsättningar, och för all del yttre, att det är svårt att se hur räddningen skulle kunna se ut.