Spionen på FRA - Anders Jallai

Jag måste tillstå att jag inte förstår kritiken. I jämförelse med författare i samma genre - Guillou, GW Persson, Stieg Larsson, Mankell - är det överraskande för att inte säga osannolikt bra för en debutant. Böckerna har stor potential att bli bästsäljare och är väl anpassade för filmatisering. Språket är avskalat, karaktärerna är tydliga, okomplicerade och befriade från irriterande PK-inslag (med undantag möjligen för bögen Axman). Äntligen någon som skriver deckare för en heterosexuell vit manlig publik! Snutar som lipar till italiensk opera och agenter som smuttar årgångs-cabernet sauvignon till tonerna av Goldbergvariationerna är bara löjligt pretentiöst 2011. I Jallais böcker äter man Bullens pilsnerkorv med vägkrogsbéarnaise och lyssnar på Europe och Phil Collins. Så befriande ärligt!

Det mest intressanta med Jallais böcker är dock personerna som han pekar ut. De uppenbara namnomskrivningar borde vara snudd på åtalbart med tanke på hur vissa karaktärer porträtteras. Debatten borde handla om dessa personer istället.

Var hittar man denna nu för tiden?

I en piratbukt nära dig

Oki, tack som fan!

Problemet enligt mig är att han har ganska intressanta ämnen. Tyvärr skulle man kunna tro att han plockat allt han hittat från P3 Dokumentär, DC 3:an, Catalinaaffären, Estonia och fan och hans moster. Det blir för mycket och på tok för rörigt.

Dessutom måste jag hålla med tidigare kritik om hans taffliga språk. Visst, han är ny i branchen, men någon måste väl ha läst igenom det innan man publicerade eländet.
I den nya boken som faktiskt har ett spännande upplägg med mordet på Palme. Tyvärr så sabbar åter igen hans taffliga språk. I ett par ställen av boken har ju bara "klippt och klistrat" från "Spionen på FRA". Hans försök att planka Steig Larssons språkbruk är tydligt men faller platt. Hade han bara skött all reaserarch och lämnat bort skrivandet till någon mer kompetent så hade "Landsförrädaren" kunnat bli en riktigt bra historia. En mer kompetent författare hade avstått från amerikanska ubåtar i skärgården och Cats falks gråtande mor i slutet, osv.

Vidare så känns det om mannen idiotförklarar läsaren när han ska förklarar varje händelse så som DC 3 an. Huvudpersonen sitter och snackar med sina polare som var med och dök efter vraket av planet. Helt plötsligt vill någon av vännerna ha en lång jävla utläggning och hur allt gick till när planet sköts ned. Ok, ni har dykt efter ett plan och är tydligen helt ovetande om hur det hela gick till. Var är logiken i det?

Vill du läsa en deckare för hetrosexuella män så ska du kolla in Jordens Väktare av Buthler&Öhrlund. Där är alla män smarta, starka och oerhört smarta. Kvinnorna framställs som vanligt i deras böcker som kåta och allmänt undergivna som behöver en stark man att tygla dem.

Bra bok det där, läs den direkt.

Var i extas efter att jag läst baksidan men i tårar efter att ha läst boken.

Helt utan finess, jag tycker inte man fick ngn känsla för karaktärerna som var helt utan djup. Han borde helt lämnat den gubbsjuka "romantiska"delen i boken då han inte på ngt sett lyckades väva in den i storyn. Amerikanska strippbrudar på ngt slags Hard Rock Cafe i Grisslehamn..

Angående karaktärer som hellre dricker bärs än fingerljummen Laphroaig så finns det månge exempel där folk lyckats få med det och i övrigt presentera en djup karaktär, typ Evert Bäckström eller Lehanes Patrick Kenzie, men Modin kändes bara sorgligt platt och det känns inte som författarens mening.

Jag tycker att han tappade bollen, men att storyn kunnat ge en riktigt bra bok.

Har nu också läst Landsförrädaren och fick en smärre chock över hur dålig den var. Spionen på FRA var ju inget mästerverk men intressant och läsvärd. Trodde Jallai skulle bli varm i kläderna och utvecklas. Men nej, en pinsamt dålig uppföljare. Sen tror jag inte han sitter på någon närmare "insideinformation" känns inte som han kommer med något nytt som man inte sett förr.

Tack för tipset. Jag är dock endast intresserad av Jallais böcker för att de sorterar under begreppet nyckelroman. I dagens samhällsklimat kan man inte skriva en faktabok om de ämnen som Jallai har forskat i. Det vet också GW Persson, men han är fegare (eller kanske smartare) än Jallai. Den litterära kvaliteten är ointressant i det här sammanhanget, förutom att man når ut till en bredare publik om det är underhållande att läsa.

Jallais källor är bland andra Säpocheferna Olof Frånstedt, P-G Näss och Klas Bergenstrand. I synnerhet Bergenstrand (tyvärr numera avliden) får betraktas som mycket trovärdig. Vilka hans andra källor är avslöjas inte. Förhoppningsvis får vi reda på det med tiden. Guillous Hamiltonböcker är baserade på uppgifter från den notoriske lögnaren Birger Elmér och - kan man förmoda - Guillous egna kontakter med den sovjetiska underrättelsetjänsten. Hamilton är alltså ren fiktion - t ex blir Bergling dödad med en syl i huvudet i Moskva.

Jag inser tjusningen i att läsa pikant skvaller om någon man hade som chef för tio tjugo år sedan, men att påstå att Jallai skriver fakta är väl ändå att ta i. Räcker det med 10% fakta för att vara nöjd? Det måste finnas en gräns, men klart är att det är mindre än 100% förklädda fakta i dessa alster.

Nyckel till Spionen på FRA och Landsförrädaren


Gunnar Andersson / Mr X – Gunnar Hedén
Spionen Stig Wennerströms medhjälpare

Barbrogruppen / Magnumföreningen - Stockholms försvarsskytteförening
Hett tips i polisspåret

Carl Gustaf (Barbrogruppen) – Carl Gustav Östling
Polis, vapenhandlare, medlem i skytteföreningen

Per (Barbrogruppen) - Per Arvidsson
Vapenexpert Försvarets matrielverk (FMV), medlem i skytteföreningen, identifierade kulorna vid mordplatsen, Chairman NATO Weapons & Sensors Working Group

Carol (Barbrogruppen) - Carol Paraniak
Överste, Informationschef Försvarsmakten HKV, Chef K 1 Livgardets dragoner, medlem i skytteföreningen

Albert Svan - Anti Avsan
Riksdagsledamot , Rådman Stockholms tingsrätt

Sonny Stark – Sonny Björk
Kriminalkommissarie, vapenexpert i Palmeutredningen

Stig (Palmes mördare) – Stig Engström
Jobbade i Skandiahuset på Sveavägen vid tidpunkten för mordet, ögonvittne till mordet

Chris Loklinth - Christer Lokind
Chef underrättelsetjänsten (KSI / SSI), DC-3 utredare

Stig Synnerman - Stig Synnergren
General, Överbefälhavare (ÖB) 1970-1978

Anker Thurner - Anders Thunborg
Försvarsminister 1983–1985, ambassadör Moska, Washington

Bengt Wallman - Bengt Wallroth
Generaldirektör FRA 1989–1994, Chef underrättelsetjänsten (SSI) på 80-talet

Birger Elsén – Birger Elmér
Chef Informationsbyrån (IB) 19??-1975

Hans Holmén - Hans Holmér
Chef Säpo, polismästare Stockholm

Ebbe Carlberg - Ebbe Carlsson
Informationssekreterare socialdemokratiska regeringen, förläggare

Paul Olfsson – Olof Palme
Statsminister, socialdemokraternas partiledare

Ingo Swanson - Ingvar Carlsson
Statsminister, Socialdemokraternas partiledare

Gissningsvis...

Håller med om att språket är lite taffligt men A.J har väl knappast utgett sig för att vara vår tids Strindberg.
Liza Marklund som ändå varit journalist är minst lika bedrövlig i det avseendet och hennes böcker säljer volumer. Anders Jallais 2 romaner är utmärkt litteratur i hängmattan på semestern med en bärs i handen. Ska man skapa riktigt hantverk inom litteratur i dag så får man räkna med att leva fattigt.