Dödshjälp, aktiv dödshjälp, eutanasi - samlingstråd

Om man dygdetiskt kan utföra eutanasi? Ja det är väl nästan ett krav, är inte så insatt inom dygdetik men de viktigaste dygderna är bl.a. ansvarsfullhet och medkänsla. Det rimmar mycket bra med att hjälpa någon till det den vill göra utan att skada andra. Eutanasi passar väl bra in här?

Frågan är ju (dock kanske inte så mycket när det gäller eutanasi) om alla männskor förstår vad som är bäst för sig själva i det långa loppet. Majoriteten av alla som försökt begå självmord är ju senare glada att de fortfarande lever, och det är väl därför man faktiskt försöker hindra folk från att ta sina liv.

Skulle säga att det inte har något med det du sa att göra, det är enklare än så. Nämligen att många gamla skulle känna sig tvungna till att begå självmord för att inte ligga sina barn till last.

Du kan koppla det till Sartre och existentialismen - om du vill fylla ditt liv med din död, ja då är det ditt val. Drar du det längre kan du nog använda absurdismen som exempel på livet meningslöshet... Tänk Ionesco.

EDIT: koppla inte Kierkgaard - han var kristen.

http://en.wikipedia.org/wiki/Hegesias_of_Cyrene

Det där är väl den filosof jag kan tänka mig ligga närmst till svar.

utifrån ett filosofiskt perspektiv bör man vara vaksam över huruvida man "kan" eller "får" ha rätten till att få dödshjälp. det etiska dilemmat får en att tänka på innebörden av dödshjälp och den moraliska aspekten hur man hanterar ett sådant beslut. myten om döden och dess "funktionalitet" har trotsat människans psyke under tusentalsår. motivet till myten är fortfarande ett mysterium och kommer nog att förbli så...

Bumpar tråden då ämnet alltid är aktuellt. Humanisterna och tidningen SANS ska debattera ämnet. Hittade dock inte info om vart, när och hur. Om det är någon som medverkar etc så vore en uppdatering uppskattad.



http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=275588

Tännsjö är i första hand utilitarist. det är utifrån detta perspektiv man måste betrakta allt han säger.
I ett Liberalt synsett blir det individens friheten som hamnar i centrum, tillsammans med en universell moralisk princip att minska lidande.
Utifrån detta skulle jag säga sålunda:
Beslutet om dödshjälp måste vila hos individen, dock reglerat i lag på sådant sätt att man förhindrar legalt dödande.
Detta gäller även för den religiöse och konsekvensetikern. De har full frihet till dödshjälp om och när de så önskar.
Alla andra åsikter bland andra Ewerts och Tännsjös bygger på ett eller annat förvirrat system där man lyckats ge systemet mer vikt än individen och därmed kränker grundläggande rättigheter

många bra svar på en mycket viktig fråga, tyvärr är de många som har en åsikt utan att vet hur de känns att dagligen gå med en dödslängtan. så som svar på om vi borde få hjälp så blir mitt svar JA, kanske borde man iallafall vara myndig till att få ta beslutet. Man kan ju hoppa från en bro eller slänga sig från tåget osv men de är inte de man vill utan bara få somna in, de sista man gör i livet ska inte vara skräckfyllt med risk för att bli ett vårdpaket.

Den omtalade Joakim lyckades få bli dödad pga hans problematik, men va de hans sista vilja eller beror de på att komunen lanstinget inte kunde hjälpa honom fullt ut, då är de ju jävligt tragiskt om de är så att ha tog livet av sig bara för att han inte fick hjälp med att gå på bio och dyligt som han igentligen hade rätt till.

Men så finns de dom andra ute i sammhället som skiter i biografer och andra matriella ting kanske inte klarar av att vara med andra mäniskor, kanske mår psykiskt dåligt och ser sin största längtan till att få lämna in, ska dom inte få göra de då bara för att dom kan gå.

hjälp personenr som söker en sista utväg istället för att behöva slänga sig framför tåget.

Sjukt komplicerad fråga, men "måste" jag ge ett kortfattat svar får det blir: ja, aktiv dödshjälp bör vara legalt.

Det finns många aspekter som bör tänkas över dock. Jag anser att en person som vill ha dödshjälp bör vara vid sitt sinnes fulla bruk - men var skall gränsen dras för detta? Det är ju skillnad på en person som till synes är (fysiskt) frisk men stött på problematik av stora mått i sitt liv och vill dö, men inte förmår att köra in kniven själv i hjärtat, och på en dödssjuk patient som lider något oerhört av fysisk och psykisk smärta och inom ett år, enligt hyfsat vetenskaplig säkerhet, är död av naturliga, av sjukdomen skapta, orsaker.

Den ena personen kan man möjligen leda in på rätt spår igen, medan den andra är dödsdömd - men båda kanske vill dö lika mycket vid tidpunkten?

Betänk även följande: personen ovan som är dödssjuk har högst fem år kvar att leva - men vill kämpa in i det sista och inte aktivt få en hjälpande hand på vägen av samhället att släcka ljuset för gott. En morgon läser han dock en artikel i tidningen om hur mycket patienter som "han" kostar i månaden (vilket jag kan gissa är rätt mycket med medicinering, löner och så vidare). Han börjar känna pressen inifrån, att han är en belastning för samhället - och även för familjen som lider av vetskapen att han snart skall dö och att han tar upp mycket av deras fritid i form av sjukhusbesök. Ingen säger något till honom såklart, men tanken börjar gro allt större i hans sinne...

Blir önskan att dö på grund av skäl som pengar och "skyldighet" mot medmänniskor dolda under andra svepskäl? Kan vi ens veta det?

inför dödskeniker i sverige nu de borde vara varje persons rätt att få dö likväl som att vilja leva.
våra skattepengar går till att upprätthålla liv och borde också kunna hjälpa till att släcka dom som så önskar.

Kan bli problem att hitta personal hos dom som är utbildade i nuläget som är villiga att ta jobbet, men det finns garanterat folk som inte skulle ha några problem att jobba med det som kan utbildas.