Jag är nyligen hemkommen från Japan, och under tiden jag var där var jag i Tokyo, Kyoto, Nara och Osaka. Det råder inget tvivel om att japaner i gemen är ett artigt folk och att det är hyfsat rent på gatorna (även om det t.ex. inte finns papperskorgar någonstans, väldigt irriterande). Japan och japaner har väldigt många trevliga egenheter och ett rikt kulturarv.
Men vad det har att göra med japanska sex- onani- eller porrvanor är för mig obegripligt. Det finns absolut fog för att höja på ögonbrynen över japans sexindustri, den är nämligen enorm. Alex Kerr skriver i sin bok
Dogs and Demons (som varje kritiskt tänkande japanälskare bör läsa) att drygt hälften av Japans filmproduktion på 90-talet var pornografisk, vilket alltså är en helt bisarr siffra - i Sverige kan jag inte tänka mig att det rör sig om mer än några procent som mest, men i Japan är det alltså flera tusen filmer om året vi pratar om.
När du skriver att Japan inte har någon barnpornografi är det rent hittepå, dels för att Japans barnpornografiska verksamhet ökade med 17% från 2007 till 2008 (
för att plocka lite siffror ur högen), dels för att det heller
inte ens är olagligt med rent innehav av barnpornografiskt material, vilket lär skeva till statistiken en del. Det är som att hävda att det inte finns någon marijuanaanvändning i Amsterdam.
Tanken här är egentligen inte att trycka till dig mer än nödvändigt, utan bara att från en japanvän till en annan banka in det enkla faktum att Japan är ett komplicerat och på många sätt efterblivet samhälle, precis som alla andra länder. Det är väldigt lätt att bli förälskad i Japan, men man gör sig själv och de eventuella japaner man träffar en stor otjänst om man inte vill se att landet har stora problem.
Och då är porren ett av Japans minsta problem - återkom gärna med dina funderingar om hur man ska lösa Japans skrattretande dåliga miljöhänsyn, statsskulden eller byråkratkorruptionen.