Citat:
Ursprungligen postat av Kessler
Frågar igen: Vad finns det för argument för islam?
Vad finns det för argument
för ateism? Din fråga kan jag inte svara på, då jag inte är muslim, men jag misstänker att du borde kunna svara på min. Är det svenska, sekuläriserade, samhället bara fördelar? Är det t ex inte sant att sekuläriseringen även inneburit att många människor upplever sig isolerade på ett nästan hjärtskärande vis? Med depression som folksjukdom nr 1 till följd? När hörde du sist talas om en muslim som tog livet av sig? Ja, inte tillsammans med andra då, utan inom hemmets fyra - eller gått ut i skogen och skjutit av sig skallen...
Jag vet inte... Det kanske bara gäller min stad? Men bara på de två sista åren känner jag till fem-sex självmord. Varför skulle inte islam eller kristendomen, eller någon annan religiös syn på livet och döden, vara något positivt - hoppfullt? Jag känner en svenskfödd, "etnisk, svenska" som konverterade till islam för ett par år sedan. Vi har haft låååånga teologiska diskussioner, tror mig! Jag var jävligt skeptisk, under en jäääävligt lång tid. Nu respekterar jag hennes tro, jag kan ju se att det har gjort henne gott. Hon har också fått mig förstå att islam, och Koranen, är mycket mer komplicerade ting än att Mohammed var pedofil och att Koranen påbjuder krig. Det är ytterligheterna. Förresten var knappast Mohammed pedofil, då han hade sex med samtliga sina hustrur OCH konkubiner - ja, han var så förtjust i sex att han fick en hel del banningar för det av sina följeslagare. Pedofiler är oförmögna till sex med vuxna kvinnor/män. Pedofili har överhuvudtaget inget med sex att göra, utan är en tvångsstörning som handlar om helt andra saker.
Krigare var han dock, som du påminner om. Han var dock ingen krigshetsare - dvs, krigsföringen var ingen stående impuls vad det Mohammed beträffade. Han såg helst att det inte existerade krig överhuvudtaget. Det du "glömmer bort" är att Mohammeds krigsföring - dels, och huvudsakligen, var försvarskrig. Och dels faktiskt humana för att vara på 500-talet (han omringade byar och städer, och om de gick med på att konvertera från hedendomen så lät han dem alla leva). Jag tycker du gott kan läsa lite om Saladin (tidigt 1100-tal) och några som verkligen var grymma - dvs: Korsfararna. Som - faktiskt -
tillagade och åt upp muslimska krigare (jo, det är sant!). När en av prästerna, som var med, protesterade till Vatikanen om dessa gruvligheter blev svaret att "Inte fan bryr jag mig väl! Se till så de vinner!!!" (något fritt citerat). De var också först ut med att slakta varenda jävel inom Jerusalems murar. Saladin, dock, gav dem faktiskt ett alternativ, men de Kristna vägrade alltid och slaktades således.
Min poäng, tror jag, är att vi snackar om en tid i mänsklighetens historia som var extremt hård och brutal. Det är föga värt att lägga våran tids sedeläror på Mohammed. Faktum är att han var riktigt resonabel. Kände du t ex till att gifte sig med många kvinnor för att de var änkor - och på den tiden var änkorna inte vatten värda. Så han tog till sig dem, gav dem en framtid. Nej, Mohammed må varit en krigare, men krig var inte hans passion.