Ursprungligen postat av proconsul
Jag plockar upp det här och ställer frågan; hur kan man försvara en doktrin som innehåller de här vansinnigheterna?
Femte Moseboken 22:23-24
Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, så skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp(?!) och mannen därför att han kränkte en annans trolovade: du skall skaffa bort från dig vad ont är.
Femte Moseboken 22:28-29
Om däremot en man träffar en jungfru som inte är trolovad och han tar fatt henne och ligger med henne och de ertappas, så skall mannen som låg med flickan ge åt fadern femtio siklar silver och ta henne själv till sin hustru, därför att han kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.
Andra Samuelsboken 12:11
Så säger Herren: Se, jag skall låta olyckor komma över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt på ljusa dagen.
Femte Moseboken 21:10-14
Äktenskap med en fången kvinna
Om Herren, din Gud, när du drar ut i krig mot dina fiender, ger dem i din hand, så att du tar fångar, och du då bland fångarna får se någon skön kvinna som du fäster dig vid och som du vill ta till hustru åt dig, så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar(?!). Och hon skall lägga av sig de kläder hon bar som fånge och skall bo i ditt hus och få begråta sin fader och sin moder en månads tid. Därefter må du gå in till henne och äkta henne, så att hon blir din hustru. Om du sedan inte mer finner behag i henne, så må du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar. Du får heller inte behandla henne som en trälinna, då du nu har kränkt hennee.
Domarboken 5:30
Förvisso vann de byte, som de nu utskiftar: en flicka, ja, två åt var och en av männen/.../
Domarboken 21:10-23
Då sände menigheten dit 12 000 av de tappraste männen och befallde dessa och sade: "Gå bort och slå invånarna i Jabes i Gilead med svärd, också kvinnor och barn. Ja, detta är vad ni skall göra: allt manskön och alla de kvinnor som har haft med manskön att göra skall ni tillspilloge." Men bland invånarna i Jabes i Gilead fann de 400 unga kvinnor som var jungfrur och inte haft med män, med mankön, att göra. Dessa förde de då till lägret i Silo I Kanaans land.
Sedan sände hela menigheten iväg och underhandlade med de benjaminiter som befann sig på Rimmons klippa och erbjöd dem fred. Så vände nu Benjamin tillbaka. Och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabes i Gilead som man hade låtit leva. Men dessa räckte inte alls till för dem.
Och folket kände medlidande med Benjamin, eftersom Herren hade åstadkommit en lucka i Israels stammar. Och de äldste i menigheten sade: "Vad skall vi göra med dem som är kvar, så att dekan få hustrur? Ty alla kvinnor är ju utrotade ur Benjamin." Och de sade vidare: "De undkomna av Benjamins stam måste få en besittning, så att inte en stam blir utplånad ur Israel. Men själva kan vi inte ge hustrur åt dem av våra döttrar, ty Israels barn har svurit och sagt: Förbannad vare den som ger en hustru åt Benjamin."
Och de sade vidare: "En Herrens högtid brukar ju hållas år efter år i Silo, som ligger norr om Betel, öster om den väg som går från Betel upp till Sikem, som ligger söder om Lebona." Och de befallde Benjamins barn och sade: "Gå bort och lägg er i bakhåll i vingårdarna. När ni då får se Silos döttrar komma ut och uppföra sina danser, skall ni komma fram ur vingårdarna och var och en av er skall bland Silos döttrar rycka till sig en som kan bli hans hustru(?!). Därefter skall ni bege er hem till Benjamins land. Om sedan deras fäder eller deras bröder kommer och beklagar sig för oss, skall vi säga till dem: 'Unna oss dem. Ty ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. Ni har ju då själva gett dem åt dessa. Ty i sådant fall hade ni ådragit er skuld.' "
Och Benjamins barn gjorde så och skaffade sig hustrur, lika många som de själva var, bland de dansande kvinnor som de rövade. Sedan begav de sig tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem.
.
