som alla sommarplågor lever tröjlåten sitt eget liv, låten blir liksom större än de som spelar den, iallafall i början
följande brukar ske med sommarplågor: första veckorna, den spelas sporadiskt och man börjar sakta men säkert invaggas i dess förhäxade charm. Det finns en mycket kort men intensiv "peak" där man är övertygad om att det här är det bästa man har hört på länge.
efter en månad är smärtgränsen nådd, och allt går stadigt utför, varje lyssning växer missnöjet mot låten, det kan rentav övergå i milt hatande.
vore jag artist skulle jag bli förkrossad om en av mina låtar skulle bli en sommarplåga, för efter sommaren skulle folk vara helt och hållet utleda på min musik, och jag slut som låtskrivare..namnbyte och förändrad image enda räddningen.
vad hände t ex med de, i grällt färgade frisyrer, sjungande porrflickorna i paradisio? utövar de lapdancing på något skabbigt hak på ibiza?
Dr. Bombay? ... han landsförvisades nog och flydde till Ryssland där han numera är känd som kossackartisten Herr Volodja
Las ketchup?