ballaste snipergeväret

Satan i helvete. Vad skjuter man med en sånn? Jumbojets?

hehe, ingen aning. men det lär inte vara mycket kvar av ett huvud som träffats av en projektil från den där bössan.

Precis, men det skrev jag inte HAHAHAHAHA

Ingen aning faktiskt. Jakt? Enligt min egen juridiska tolkning så är de olagliga eftersom de ändrar vapnet så att en annan kuldiameter kan användas.

Snipe Rifle UT är inte helt fel... Kanske inte så snyggt, men det är lätt att sikta, det skjuter snabbt och kan hålla 50 patroner i ett magasin...

Nån bild?

Tycker nog Psg90 är en riktigt snygg bössa, annars är Sharps enpetare från Amerikanska inbördeskriget i 45-70, -90 eller -120 riktigt het!
Kolla in filmen "prickskytten"!

Jag såg nu att det inte var samma källa...

FET Böss..KANON!

Du får en Magnum, det känns som en passande glass.

Du är inte helt fel ute då ammunitionen till 20mm versionen är samma som Tyskarna använde till automatkanoner i sina stridsflygplan under andra världskriget.
http://world.guns.ru/sniper/sn55-e.htm

/L

Den blir ju som helmantel vilket inte är så lyckat om man ska jaga något stort.
Instickspipor är ju licensbelagda så då borde ju sabot-ammunition vara det också.
Det kan ju finnas folk som bara vill öva prickskytte men det måste ju bli ganska dyrt. Det kan ju knappast tillåtas vid tävlingar. I så fall skulle man väl ha en särskild tolk, samma system som 7,65 tolk.

Jag tar mig friheten och klämmer in en liten berättelse om snipers i den här tråden. Om herrar moderatorer misstycker så är det ju bara att radera.

Det här hände för ca 15 år sedan. Vi var en grupp som hade fått uppdraget att undanröja en viss person. Mushala kan vi kalla honom. Han var krigsherre, ledare för en grupp gerillasoldater. Han hade utnämnt sig själv till Överste. Uppdraget hade mycket hög prioritet avseende ett lyckat resultat.
Vi hade varit ute 6-7 veckor i jakten på Mushala. I början hade vi gått fram som ångvältar. Hittat förmodade gömställen, spanat ett dygn och anfallit med all kraft vi hade i gruppen. Men helt förgäves. Allt vi hittade var tomma skydd och oskyddade hyddor och hus med oförstående och oskyldiga civila. Efter ett par veckor ändrade vi taktik och ägnade oss bara åt spaning. Vi ’rekryterade’ lokala förmågor för att på så sätt komma Mushala nära. Vi fick information som ledde oss närmre Mushala men inte nära nog. Vi hittade bara varma kokgropar efter honom. Moralen sjönk i gruppen. Vi hade varit ute länge, förvisso var vi tränade för långa perioder utan stöd men det var ändå påfrestande att jaga någon som vi aldrig kom riktigt nära. Vi började misströsta rejält. Vi fortsatte ändå med spaning och utfrågning av bybor. Till sist fick vi ett rejält tips! En bybo hade pekat ut en kvinna som en av Mushalas flickvänner. Mutor och hot gav oss mer information. Vi fick positionen till ett av hans gömställen.
Vi förflyttade oss till det området. Vi hade redan taktiken klar för oss. Vi skulle ha vårat läger relativt långt från Mushalas gömställe. Från vårt läger skulle vi rekognosera och finna en bra plats där vi kunde placera vår ’sniper’. Glädjen återvände, snart skulle Mushala vara historia.

Vi fann en plats som skulle bli vår bas. Efter någon dags rekognosering hade vi också lokaliserat platsen där vi skulle placera vår skytt.
Efter fyra dygn hade vi inte sett rökan av Mushala! Vi var säkra på att det var aktivitet i och runt omkring gömstället men vi såg inget. Vår sniper var rejält nedstämd. Han påstod att han hade bra uppsikt äver frukt-träd, bikupor och hyddorna. Han hade inte släppt dem med blicken en sekund, ändå plockades det frukt från träden, bina skattades, men han såg inte några personer.
Vi började misstänka att vår sniper kanske hade tappat skärpan eller slumrat till ibland. Vi hade ju varit ute ganska länge så vi var lite slitna.! Vi överlade också om inte ett anfall mot gömstället skulle vara ett alternativ, men våra erfarenheter från de första veckorna och det faktum att gömstället verkade helt tomt talade emot det. Vi fortsatte på den inslagna vägen. Någon gång skall han väl visa sig.

Vi utökade till att ha vår sniper på plats dagtid och vi övriga turades om att bevaka platsen under nattetid. Men det verkade helt maningslöst. Nätterna var bara en lång svart, tyst plåga. Vår sniper rapporterade fortfarande om skumma saker som hände under mornar och sena eftermiddagar. Vi sa inget till honom, men vi misstänkte oss övriga emellan att han började bli psykotisk. Gruppen började gunga igen! Vi hade fortfarande en lokal informatör med oss och en kväll frågade jag honom om vad han trodde om det hela.
-Jaa, sade han. – Jag har funderat mycket på vad byborna sa. De sa att ’ingen man i kläder kan fånga Mushala’. Det trodde ni ’witmen’ bara var deras sätt att säga att Mushala är svårfångad. Jag tror att man skall lysna på innebörden i orden! ’Ingen man i kläder’, vad betyder det?
- Det betyder väl ingenting, sade jag. – Alla har ju kläder på sig!
- Just det, sade vår informatör. Ni kanske skulle prova med att ta av er era kläder och se om ni kan fånga Mushala.

Jag avfärdade det hela som skitprat. På kvällen när vår sniper var tillbaka berättade jag om samtalet för honom. Vi fnissade åt hur korkad lokalbefolkningen var och föll i sömn.
På morgonen vaknade vi av oro i lägret. Vår sniper var borta, han hade naturligtvis redan bytt av killen som hade spanat under natten. Men kvar var han kläder, de låg i en prydlig hög på platsen där han brukade sova. Nu hade han verkligen blivit galen!
Killen som hade spanat under natten kom snart till oss och rapporterade att vår sniper
Hade kommit ålande fram till honom helt naken. Han hade bara maskeringfärg på armar, axlar, bröst och i ansiktet. Förövrigt ingenting.

Vi satt ner. Åt lite torkat kött under tystnad. Då plötsligt hör vi knallen från ett vapen. Det kom i riktning från vår sniper. Vi reser oss upp men vet inte riktigt vad vi ska göra. Sköt han sig själv? Sköt han mot sina skuggfigurer? Efter att stått och stirrat på varandra i säkert 20 sekunder ger vi oss iväg mot platsen vi spanat ifrån. När vi kommer fram ser vi inte skymten av vår sniper. När vi kikar ner mot gömstället ser vi honom komma gående mot oss. Vi tror att det är han. Vad vi ser är en naken man som bär något som liknar en kropp. Det var vår skytt! Det var Mushala!
Han berättar för oss att ganska snart efter han tagit position ser han en man komma gående mot bikuporna. Mannen står lämpligt och vår sniper låter skottet gå. Han får en bra träff. Vi tog med oss Mushalas huvud och högerhand, återvänder till vårt läger. Vår sniper klär på sig och vi ger oss av tillbaka.

Jag kommer inte ihåg exakt men jag tror det tog oss fyra-fem dagar att komma till fortet. Vi skämtatde mycket om våran nakna prickskytt under den marschen.
Uppdraget blev klassat som lyckosamt, vi fick vår bonus, söp oss fulla och satte på luder och glömde alltihop.

Jag träffade killen som var ’vår sniper’ senaste gången 2001. Det var faktiskt han som påminde mig om historien, jag hade totalt glömt bort den. Han sa att han upskattat avståndet till 330 meter. Vapnet var en Galil med kikare 4x. Avståndet var inte så imponerande långt men med tanke på vapnet och kikaren så var det ett lyckosamt skott.

Om det var svart magi, att Mushala bara kunde fångas av nakna personer eller en ren slump att han dök upp den morgonen, det vet jag inte. Jag bryr mig inte heller.

Fy faan va' långt det blev. F'låt käre arbetsgivare.

"Käre arbetsgivare"? Jag trodde du var egen företagare eller har jag missuppfattat saken?

Man måste ju vara anställd också. Man kan ju inte stjäla tid från sig själv.