Dags för andra stafettgenomgången, av planerade fyra. Stafetterna är ju alltid intressanta och extra intressant detta mästerskap då Norge redan vunnit de 24 individuella medaljerna. Jag har satt mina tre medaljfavoriter i toppen och övriga i nationscupsordning. Inga längre motiveringar denna gång, läs i så fall mina avslutande tourkommentarer, men jag diskuterar gärna.
Damer:
Norge: Weng – Johaug – Haga – Björgen
Sverige: Bleckur – Haag – Wikén – Kalla
Finland: Saarinen – Niskanen – Mäkäräinen – Pärmäkoski
Tyskland: Herrmann – Böhler – Nystad – Fessel
USA: Bjornsen – Stephen – Diggins – Randall
Ryssland: Kuziukova – Zhukova – Tanygina – Tchekaleva
Polen: Kubinska – Kowalczyk – Marcisz – Jaskowiec
Frankrike: Jean – Aymonier – Favire – Hugue
Haga har kopplat greppet om en VM-guld Norge kommer vinna även med skidbrott. Svenska laget ändras för lopp som går, kvartetten ovan är de bästa distansåkarna. Men 5 km är inte långt och Nilsson vore ett spännande namn på förstasträckan. Finland har två grunduppställningar att välja mellan. Antingen den ovan, där Kyllönen utmanar om förstasträckan och Mononon och kanske Roponen utmanar om tredje. Man kan också sätta Niskanen på tredje för att få in både Kyllönen och Saarinen i klassiskt, som på OS.
Fessel har gjort en intressant resa, från dubbla JVM-guld i fristilssprint via några fina klassiska tremilar till att idag vara en högklassig distansåkare i fristil. Hon byter plats med Herrmann som går första istället. Kan Böhler och Nystad upprepa sina OS-insatser kan man mycket väl utmana de nordiska länderna om medaljerna. Frågan är dock hur det står till med Nystad efter hennes fall i Oberstdorf. Hon måste tillbaks för alternativ saknas. Stephen får en nyckelroll i USA att lösa den svåra andrasträckan, men inte ens det räcker om man inte kommer igång bättre i fristil. Regerande VM-treorna Ryssland jagar förtvivlat rätt uppställning, Polen behöver få igång både sina stjärnor och sina komplement och Frankrike vet nog inte ens själva hur man lyckades bli fyra i Sochi.
Herrar:
Norge: Dyrhaug – Tönseth – Sundby – Northug
Sverige: Richardsson – Olsson – H(ellner) – H(alfvarsson)
Ryssland: Bessmertnykh – Belov – Legkov – Vylegzhanin
Schweiz: Baumann – Cologna – Livers – Perl
Italien: Nöckler – De Fabiani – Clara – Hofer
Finland: Jauhojärvi – Niskanen – Lehtonen – Heikkinen
Frankrike: Gaillard – Manificat – Duvillard – Perrillat
Kanada: Killick – Kershaw – Babikov – Harvey
Tyskland: Bing – Dotzler – Dobler – Tscharnke
Norge har ju lite att välja mellan men Sundby och Northug är en given avslutning. I klassiskt gillar jag Tönseth och Dyrhaug är duktig hängare, vilket passar förstasträckan bra. Nelson är förstereserv om Olsson inte kommer igång och vem av bröderna bröderna H som avslutar är en ständig diskussion. Ryssland kan skyffla över Vylegzhanin i klassiskt för att få in Chernousov eller Ustiugov på sista, men då krävs det bättring av dessa i riktiga distanslopp. Gemensamt för alla tre lagen är att man har en komplett kvartett och flera reserver att välja mellan.
Schweiz har en intressant kvartett, lite ojämn dock. Baumann har tidigare gjort bäst resultat i klassiskt, men kan mycket väl gå fristil istället. Italien slog till i klassiskt i touren, fast speciellt stabila var man inte och Hofer är inte tillräckligt vass att spurta hem någon medalj. Finland försöker förtvivlat lösa tredjesträckan, OS-tian Niskanen skulle kunna vara ett alternativ, det gick ju för syrran. OS-treorna Frankrike har en bra men instabil klassisk duo och en allt för svag sistasträcka, Fourcade hade varit ett starkt tillskott. Valjas duger inte längre, fast Killick är knappast bättre och Kershaw är för svag om andrasträckan blir så tuff som pappret visar. Tre saker talar för Tyskland, man har en komplett uppställning, man har flera åkare som utmanar om de lyfter sig bara lite och Tscharnkes spurt är riktigt vass. Laget är dock alldeles för svagt första 3,9 milen.
Damer:
Norge: Weng – Johaug – Haga – Björgen
Sverige: Bleckur – Haag – Wikén – Kalla
Finland: Saarinen – Niskanen – Mäkäräinen – Pärmäkoski
Tyskland: Herrmann – Böhler – Nystad – Fessel
USA: Bjornsen – Stephen – Diggins – Randall
Ryssland: Kuziukova – Zhukova – Tanygina – Tchekaleva
Polen: Kubinska – Kowalczyk – Marcisz – Jaskowiec
Frankrike: Jean – Aymonier – Favire – Hugue
Haga har kopplat greppet om en VM-guld Norge kommer vinna även med skidbrott. Svenska laget ändras för lopp som går, kvartetten ovan är de bästa distansåkarna. Men 5 km är inte långt och Nilsson vore ett spännande namn på förstasträckan. Finland har två grunduppställningar att välja mellan. Antingen den ovan, där Kyllönen utmanar om förstasträckan och Mononon och kanske Roponen utmanar om tredje. Man kan också sätta Niskanen på tredje för att få in både Kyllönen och Saarinen i klassiskt, som på OS.
Fessel har gjort en intressant resa, från dubbla JVM-guld i fristilssprint via några fina klassiska tremilar till att idag vara en högklassig distansåkare i fristil. Hon byter plats med Herrmann som går första istället. Kan Böhler och Nystad upprepa sina OS-insatser kan man mycket väl utmana de nordiska länderna om medaljerna. Frågan är dock hur det står till med Nystad efter hennes fall i Oberstdorf. Hon måste tillbaks för alternativ saknas. Stephen får en nyckelroll i USA att lösa den svåra andrasträckan, men inte ens det räcker om man inte kommer igång bättre i fristil. Regerande VM-treorna Ryssland jagar förtvivlat rätt uppställning, Polen behöver få igång både sina stjärnor och sina komplement och Frankrike vet nog inte ens själva hur man lyckades bli fyra i Sochi.
Herrar:
Norge: Dyrhaug – Tönseth – Sundby – Northug
Sverige: Richardsson – Olsson – H(ellner) – H(alfvarsson)
Ryssland: Bessmertnykh – Belov – Legkov – Vylegzhanin
Schweiz: Baumann – Cologna – Livers – Perl
Italien: Nöckler – De Fabiani – Clara – Hofer
Finland: Jauhojärvi – Niskanen – Lehtonen – Heikkinen
Frankrike: Gaillard – Manificat – Duvillard – Perrillat
Kanada: Killick – Kershaw – Babikov – Harvey
Tyskland: Bing – Dotzler – Dobler – Tscharnke
Norge har ju lite att välja mellan men Sundby och Northug är en given avslutning. I klassiskt gillar jag Tönseth och Dyrhaug är duktig hängare, vilket passar förstasträckan bra. Nelson är förstereserv om Olsson inte kommer igång och vem av bröderna bröderna H som avslutar är en ständig diskussion. Ryssland kan skyffla över Vylegzhanin i klassiskt för att få in Chernousov eller Ustiugov på sista, men då krävs det bättring av dessa i riktiga distanslopp. Gemensamt för alla tre lagen är att man har en komplett kvartett och flera reserver att välja mellan.
Schweiz har en intressant kvartett, lite ojämn dock. Baumann har tidigare gjort bäst resultat i klassiskt, men kan mycket väl gå fristil istället. Italien slog till i klassiskt i touren, fast speciellt stabila var man inte och Hofer är inte tillräckligt vass att spurta hem någon medalj. Finland försöker förtvivlat lösa tredjesträckan, OS-tian Niskanen skulle kunna vara ett alternativ, det gick ju för syrran. OS-treorna Frankrike har en bra men instabil klassisk duo och en allt för svag sistasträcka, Fourcade hade varit ett starkt tillskott. Valjas duger inte längre, fast Killick är knappast bättre och Kershaw är för svag om andrasträckan blir så tuff som pappret visar. Tre saker talar för Tyskland, man har en komplett uppställning, man har flera åkare som utmanar om de lyfter sig bara lite och Tscharnkes spurt är riktigt vass. Laget är dock alldeles för svagt första 3,9 milen.
